allmänna försvarsföreningen
Konferens om nordiskt försvarssamarbete 24-25 november
I Nordiska rådets senaste årsbok argumenterar Gunnar Wetterberg för att de nordiska länderna ska bilda en union och för några år sedan lyfte den dåvarande svenske överbefälhavaren, Håkan Syrén, och den norske försvarschefen, Sverre Diesen, fram nödvändigheten av ett nordiskt försvarssamarbete. De gamla tankarna om ett samarbete över statsgränserna i Norden verkar därmed hållas vid liv. Men vad händer egentligen i det nordiska försvarssamarbetet och vad vill man egentligen uppnå? Med dessa två övergripande frågor som grund arrangerade Allmänna Försvarsföreningen, Norges Försvarsförening och Försvarshögskolan en konferens under två dagar, 24-25 november.
Den första dagen ägnades åt forskningsfrågor inleddes med att Magnus Christiansson och Jacob Westberg från Försvarshögskolan presenterade den forskning som genomförts vid FHS och som planeras under 2011. Hittills har en studie genomförts under 2009, med inriktning mot en beskrivning av den militärstrategiska transformeringen i Danmark, Finland och Norge. Under 2010 slutförs en andra studie som syftar till att analysera drivkrafter bakom dagens samarbete samt erfarenheter och framtida förutsättningar. Den tredje studien under 2011 fokuserar mot fördjupade analyser om hur det pågående samarbetet kan skapa effektivitetsvinster både vad gäller styrkeproduktion som operativ förmåga.
I de följande redovisningarna från Tuomas Forsberg, Tammerfors universitet och Håkan Lunde-Saxi från Norges institut för försvarsstudier (IFS) framgick det tydligt att det finns mycket lite forskning kring nordiskt säkerhets- och försvarspolitiskt samarbete. I Norge kan en orsak återfinnas i de historiska erfarenheterna. En vanligt förekommande uppfattning bland norska forskare är att tidigare försök till samarbeten misslyckats och att det därför inte finns något större hopp om det nu pågående försöket ska leda fram till ett fördjupat samarbete. Bland flera av seminariedeltagarna fanns det dock en mer positiv uppfattning. Ett skäl till att det finns en spridd uppfattning om att det saknas framgångar i det nuvarande samarbetet kan återfinnas i bristande information. Nordiskt samarbete betraktas ofta som rätt ointressant och har svårt att få genomslag i media. De framsteg som nu uppnås är också av mer funktionell karaktär och innehåller inte övergripande politiska förändringar. Jacob Westberg menade att utvecklingen mycket väl kan ta samma väg som förändringarna i EU. Det fanns knappast någon som på 1950-talet trodde att till exempel EMU skulle införas. Ett sätt att forska på den nordiska utvecklingen kan därför vara att anlägga ett funktionellt perspektiv.
Den andra dagen innehöll en presentation av ett politiskt och ett militärt perspektiv. Den tidigare försvarsministern, talmannen och numera riksdagsledamoten Björn von Sydow, inledde med att det nordiska samarbetet på olika sätt, under lång tid, var ett element i den svenska politiken. Näste talare, Sverre Diesen, lyfte fram ekonomin som den viktigaste drivkraften för ett nordiskt försvarssamarbete. I hans analys finns det inget europeiskt land som har tillräckliga resurser att på egen hand kunna finansiera alla de förmågor som krävs i en modern försvarsmakt. För Diesen är därför det nordiska samarbetet helt nödvändigt och det är naturligt att det sker ett samarbete mellan de nordiska länderna.
I de följande presentationerna av Peter Göthe från det svenska försvarsdepartementet, Helena Partanen från Finland samt Björn Tore Solberg från Norge var samstämmigheten påfallande i vissa frågor. Alla betonade fördelarna med att arbetet nu samordnas inom, Nordic Defence Cooperation (NORDEFCO) http://www.sweden.gov.se/sb/d/11886/a/141669. Samtidigt går det inte att bortse från att det finns olika geo-strategiska perspektiv i Norden. Det norska perspektivet är riktat åt väster, mot Atlanten och Ishavet och de stora rikedomar som finns där. Det geo-strategiska intresset i Finland och Sverige är mer fokuserat mot östersjöområdet. Intresset för utvecklingen i Ryssland är dock gemensamt.
De militära företrädarna, Mats Engman från Sverige, Kari Takanen från Finland och Tom Henry Knutsen lyfte i sina presentationer fram alla de projekt som genomförs, både vad gäller övningsverksamhet, samarbete inom internationell konflikthantering och försvarsmaterielprojekt. Knutsen menade att utvecklingen idag främst kännetecknas av ett ”bottom-up” perspektiv och att detta i många avseenden fungerar utmärkt. Men om samarbetet ska fördjupas ytterligare i framtiden, krävs tydliga politiska ställningstaganden.
I presentationerna fanns det nordiska samarbetet i förgrunden, men det framgick också tydligt att det finns en strävan att på olika sätt öka kretsen av deltagande stater. Inte minst de norska representanterna talade mer om ett ”multinationellt” samarbete än om ett avgränsat nordiskt.
Konferensen gav en tydlig bild av ett nordiskt samarbete som innehåller många framgångsfaktorer. De gemensamma flygövningarna i norr mellan flygflottiljerna i Bodö, Luleå och Rovaniemi lyftes fram vid flera tillfällen som ett exempel på den positiva utveckling som ägt rum. Samtidigt blev det helt klart att samarbetet främst når resultat när inget av de deltagande länderna förlorar något. Ännu uppfattas inte behovet av ett närmande mellan de olika staterna vara så stort, att det finns en beredskap att besluta om genomgripande förändringar, som också kan innehålla negativa konsekvenser. När det väl kommer till frågor som berör till exempel arbetstillfällen eller nationellt, politiskt handlingsutrymme blir det svårt att fatta beslut. Trots detta finns det funktionella drivkrafter som antagligen kommer att driva utvecklingen framåt och där det försvarsekonomiska läget är en helt dominerande faktor.
Stefan Ring
Generalsekreterare Allmänna Försvarsföreningen
