Jag är smålänning och född i Eksjö. Trots att jag är uppfödd i en småstad präglad av arméförband valde jag att börja i Flygvapnet 1965 som markförsvarsofficer. Jag arbetade sedan först på F2, Hägernäs och F 18, Tullinge innan jag 1982 började på flygstaben – markstridsinspektionen. Jag hade förmånen att få vara med i utvecklingen av basbataljon 85 och de markförsvarsförband som ingick i detta koncept. Det var fantastiskt roligt att aktivt delta och på nära håll få bevittna den kvalitetshöjning som denna utveckling innebar för markförsvaret i flygvapnet.
Under mitten av 1990-talet blev jag elev vid chefprogrammet, för att direkt därefter arbeta vid Försvarshögskolan (FHS). Detta följdes sedan av två år vid Högkvarterets perspektivstudier. 2001 återvände jag till FHS där jag fortfarande tjänstgör på strategiavdelningen, numera som civil, eftersom jag gick i pension som officer (övlt) när jag fyllde 60.
Jag är gift med Britt-Marie som är ekonomichef vid skolförvaltningen i Huddinge kommun och vi har två döttrar. Terese som fyller 29 år och arbetar som gymnasielärare i historia och svenska och Emelie, 26 år och som är journalist. Emelie kommer i sommar att arbeta vid svenska handelskammaren i London.
När Britt-Marie och jag inte befinner oss i vårt radhus i Tumba är vi vanligen i vårt sommarhus i Förenäs vid den vackra sjön Mycklaflon utanför Eksjö.
Jag är ledamot i Krigsvetenskapsakademin, styrelseledamot i Svenska Atlantkommittén och har varit styrelseledamot i Allmänna försvarsföreningen. Det sistnämnda förtroendeuppdraget går ju inte att förena med den generalsekreterarebefattning som jag nu påbörjar.
Varför har jag då valt att ta på mig den här uppgiften? Det viktigaste skälet är att jag tror att försvarsfrågan är viktigare nu än på länge. Regeringen har lagt en försvarsproposition som innebär den största förändringen av det militära försvaret sedan avskaffandet av indelningsverket. Detta behöver granskas och diskuteras. Samtidigt är dagens hotbilder mer komplexa och oförutsägbara än tidigare. Vi måste hantera dem med delvis andra metoder än förut och vi måste göra detta tillsammans med andra. Civil-militär samverkan har fått en ny och till viss del ändrad betydelse mot förr. Under det kalla kriget var civil-militär samverkan en självklarhet inom ramen för totalförsvarstanken, men detta verkar inte vara lika självklart för många längre. Jag tror att AFF kan spela en roll i att lyfta fram dessa frågor.
Jag menar att Allmänna Försvarsföreningen måste kunna diskutera hot i en bred bemärkelse, såväl rent militära som andra typer av faror som kan hota den nationella säkerheten. Detta framgår också av de stadgar som årsmötet antog tidigare i våras. För mig bedrivs denna diskussion framförallt i föreningens länsavdelningar. Det är där som medlemmarna samlas kring olika arrangemang och det är där som det viktigaste arbetet bedrivs.
Vad jag framförallt kan göra, är att stödja denna verksamhet. Dels genom att informera om den utveckling som jag kan följa genom mitt nätverk här i Stockholm, dels genom annat rent praktiskt stöd som länsavdelningarna kan vilja ha.
Verksamheten i AFF är inte obekant för mig, men jag hoppas att som generalsekreterare få en ännu mer fördjupad kunskap och förståelse kring de frågor som är viktiga för föreningen och dess medlemmar. Tveka inte att kontakta mig om det är något ni undrar över. stefan.ring@aff.a.se
allmänna försvarsföreningen