Kjell Nordström:

Brittisk militärattaché berättar

 Åren 1970-73 var Dan G Raschen "Military Attaché to Her Britannic Majesty's Embassy" i Stockholm. Om sina upplevelser berättar Raschen, numera pensionerad överste, i Diplomatic Dan (The Book Guild Ltd, Sussex, England 1997).

 

Attachéuppdraget innebär något helt nytt för den 44-årige ingenjörofficeren. I huvudsak ska han, meddelas det, insamla underrättelser, underlätta försäljning av brittisk krigsmateriel och utöva/delta i representation. Omgående lär han sig dels att fotografera "utan att det märks", dels lite svenska för umgängesbruk (med "examensprov" hos svenske marinattachén i London). I övrigt är, framgår det, briefingen i London mager: om Sverige vet berörda myndigheter mindre än föga; de "Notes on the Swedish Army" som han får del av är bortåt tjugo år gamla. Kännedom om svenska sedvänjor erhåller han anekdotvägen. T ex den om en svensk och en norrman som ska hängas: deras sista önskan? Svenskens att få hålla tal innan han hängs, norrmannens att bli hängd innan svensken håller tal. En med svenska förhållanden förtrogen brittisk vän berättar att svenskar, som kollektiv betraktade, är att jämföra med en ketchupflaska: "You shake it and shake it, and absolutely nothing happens, then, just when you think prospects are hopeless, it all comes out with a glug". Svenskarnas märkliga vana att komma i tid till en middag och deras skålseder ("skålling") lär sig Raschen först sen han tillträtt ämbetet. (Den svenska sången "Helan går" - "The whole one goes!" - återges i onomatopoetisk översättning med kommentarer.)
Dan Raschen och hans lika utåtriktade hustru Judy, som för dagbok, kastar sig oförväget och entusiastiskt in i det sjudande umgängeslivet. De finner sig väl tillrätta: att med svenska ingredienser och svenskt "tjänstefolk" representera klarar mrs Judy snabbt med glans. Raschen konstaterar att om han ska kunna tillförlitligt uppdatera nämnda "Notes on the Swedish Army" måste han resa runt och lära känna svenska arméförband. Så sker med stor grundlighet. Tillsammans gör paret Raschen också flera privata resor i Skandinavien.
Raschen betraktar Sverige och svenskarna (många namngivna) ur ett mycket brittiskt perspektiv. Han har en underbar humor och är en förträfflig berättare. De långhåriga svenska soldaterna gör honom inledningsvis förundrad. I övrigt finner han de flesta och det mesta vara förtroendeingivande och bra - förekommande kritik är aldrig pepprad.
Han undanhåller inte läsaren sina egna tillkortakommanden, tvärtom; självironin flödar. Som skidlöpare är och förblir han jämmerlig; det är inte utan att man tycker att Försvarsdepartementets Kommandoexpedition, de utländska militärattachéernas stödinstitution, emellanåt går väl hårt fram i sin strävan att "injaga" respekt för svensk militär förmåga hos attachéerna. Särskilt nöjsam är skildringen av hur han vid ett tillfälle tvingas agera marinattaché. Brittiskt örlogsbesök i Helsingborg: det hör till att marinattachén ansluter till havs och medföljer gästande marina enheter när de inlöper i svensk hamn. Havet är vredgat då Raschen ska embarkera utsedd brittisk ubåt. I have always been a very bad sailor, bekänner Raschen som med nöd och näppe lyckas ta sig ombord - en roll som gjord för Woody Allen.
Den som förväntar sig att den tillbakablickande författaren ska komma med en inträngande analys av svensk säkerhetspolitik och svenskt militärväsen väntar förgäves. Men förvisso ger läsningen anledning till åtskilliga reflexioner för svenskt vidkommande. Undvik föredragningar av hurtigt övertygande karaktär, t ex att med framskjuten haka tala om vår okuvliga vilja att möta, hejda och slå; lidelsefri saklighet går bättre in. Demonstrera inte entusiastiskt "modern" materiel som en tekniskt någorlunda kunnig attaché kan konstatera vara ålderstigen.
Följande incident är pinsam, svenskt betraktad. Flera gånger är Raschen med då "FFV's new personal antiarmour weapon, the 74-mm MINIMAN" förevisas: en "vanlig" svensk soldat hukar och avfyrar från axeln. Resultatet är alltid lyckat. Till sist tar sig Raschen före att smyga undan för att ta rätt på hur skytten beter sig - varvid han upptäcker att vapnet avfyrats uppgillrat på ställning ...
En annan "smyg"-incident är mera elakartad. Svenska försvarsstaben har inbjudit bl a Raschen till herrmiddag på Sjöofficersmässen i Stockholm. "A Swedish general" närmar sig Raschen - som erinrar sig ha mött svensken i förbigående tidigare. Efter ett kort samtal överlämnar svensken en hemlig handling med orden "I must have it back in five minutes". Den överraskade Raschen smyger till toaletten, läser och gör några snabba anteckningar på ett toalettpapper innan han återlämnar handlingen. Läckaget i sig förefaller inte vara särskilt allvarligt - men nog häpnar man (förutsatt att Raschens återgivning är korrekt): hur klumpig och omdömeslös är det tillåtet att vara?

Kjell Nordström är generalmajor