Åren 1970-73 var Dan G Raschen "Military Attaché
to Her Britannic Majesty's Embassy" i Stockholm. Om sina upplevelser
berättar Raschen, numera pensionerad överste, i Diplomatic Dan
(The Book Guild Ltd, Sussex, England 1997). |
|
Attachéuppdraget innebär något helt nytt
för den 44-årige ingenjörofficeren. I huvudsak ska han,
meddelas det, insamla underrättelser, underlätta försäljning
av brittisk krigsmateriel och utöva/delta i representation. Omgående
lär han sig dels att fotografera "utan att det märks",
dels lite svenska för umgängesbruk (med "examensprov"
hos svenske marinattachén i London). I övrigt är, framgår
det, briefingen i London mager: om Sverige vet berörda myndigheter
mindre än föga; de "Notes on the Swedish Army" som han
får del av är bortåt tjugo år gamla. Kännedom
om svenska sedvänjor erhåller han anekdotvägen. T ex den
om en svensk och en norrman som ska hängas: deras sista önskan?
Svenskens att få hålla tal innan han hängs, norrmannens
att bli hängd innan svensken håller tal. En med svenska förhållanden
förtrogen brittisk vän berättar att svenskar, som kollektiv
betraktade, är att jämföra med en ketchupflaska: "You
shake it and shake it, and absolutely nothing happens, then, just when you
think prospects are hopeless, it all comes out with a glug". Svenskarnas
märkliga vana att komma i tid till en middag och deras skålseder
("skålling") lär sig Raschen först sen han tillträtt
ämbetet. (Den svenska sången "Helan går" - "The
whole one goes!" - återges i onomatopoetisk översättning
med kommentarer.)
Dan Raschen och hans lika utåtriktade hustru Judy, som för dagbok,
kastar sig oförväget och entusiastiskt in i det sjudande umgängeslivet.
De finner sig väl tillrätta: att med svenska ingredienser och
svenskt "tjänstefolk" representera klarar mrs Judy snabbt
med glans. Raschen konstaterar att om han ska kunna tillförlitligt
uppdatera nämnda "Notes on the Swedish Army" måste
han resa runt och lära känna svenska arméförband.
Så sker med stor grundlighet. Tillsammans gör paret Raschen också
flera privata resor i Skandinavien.
Raschen betraktar Sverige och svenskarna (många namngivna) ur ett
mycket brittiskt perspektiv. Han har en underbar humor och är en förträfflig
berättare. De långhåriga svenska soldaterna gör honom
inledningsvis förundrad. I övrigt finner han de flesta och det
mesta vara förtroendeingivande och bra - förekommande kritik är
aldrig pepprad.
Han undanhåller inte läsaren sina egna tillkortakommanden, tvärtom;
självironin flödar. Som skidlöpare är och förblir
han jämmerlig; det är inte utan att man tycker att Försvarsdepartementets
Kommandoexpedition, de utländska militärattachéernas stödinstitution,
emellanåt går väl hårt fram i sin strävan att
"injaga" respekt för svensk militär förmåga
hos attachéerna. Särskilt nöjsam är skildringen av
hur han vid ett tillfälle tvingas agera marinattaché. Brittiskt
örlogsbesök i Helsingborg: det hör till att marinattachén
ansluter till havs och medföljer gästande marina enheter när
de inlöper i svensk hamn. Havet är vredgat då Raschen ska
embarkera utsedd brittisk ubåt. I have always been a very bad sailor,
bekänner Raschen som med nöd och näppe lyckas ta sig ombord
- en roll som gjord för Woody Allen.
Den som förväntar sig att den tillbakablickande författaren
ska komma med en inträngande analys av svensk säkerhetspolitik
och svenskt militärväsen väntar förgäves. Men förvisso
ger läsningen anledning till åtskilliga reflexioner för
svenskt vidkommande. Undvik föredragningar av hurtigt övertygande
karaktär, t ex att med framskjuten haka tala om vår okuvliga
vilja att möta, hejda och slå; lidelsefri saklighet går
bättre in. Demonstrera inte entusiastiskt "modern" materiel
som en tekniskt någorlunda kunnig attaché kan konstatera vara
ålderstigen.
Följande incident är pinsam, svenskt betraktad. Flera gånger
är Raschen med då "FFV's new personal antiarmour weapon,
the 74-mm MINIMAN" förevisas: en "vanlig" svensk soldat
hukar och avfyrar från axeln. Resultatet är alltid lyckat. Till
sist tar sig Raschen före att smyga undan för att ta rätt
på hur skytten beter sig - varvid han upptäcker att vapnet avfyrats
uppgillrat på ställning ...
En annan "smyg"-incident är mera elakartad. Svenska försvarsstaben
har inbjudit bl a Raschen till herrmiddag på Sjöofficersmässen
i Stockholm. "A Swedish general" närmar sig Raschen - som
erinrar sig ha mött svensken i förbigående tidigare. Efter
ett kort samtal överlämnar svensken en hemlig handling med orden
"I must have it back in five minutes". Den överraskade Raschen
smyger till toaletten, läser och gör några snabba anteckningar
på ett toalettpapper innan han återlämnar handlingen. Läckaget
i sig förefaller inte vara särskilt allvarligt - men nog häpnar
man (förutsatt att Raschens återgivning är korrekt): hur
klumpig och omdömeslös är det tillåtet att vara?
Kjell Nordström är generalmajor |