I en festsal i Uppsala finns
en gammal devis: "Det folk som forntid haft, skall äfven
framtid äga". Det kan verka litet fånigt, men
det skulle inte Slobodan Milosevic tycka. Tänk på
hur det förflutnas spöken ständigt manats fram
för att rättfärdiga illdåd under hans regim.
Cirkeln är sluten; 1989
högtidlighölls minnet av slaget vid Trastfältet
i Kosovo av serber. Det vilddjur som då väcktes av
Slobodan Milosevic har sedan härjat ett decennium i det
forna Jugoslavien och nu är stunden kommen till Kosovo.
Den serbiska historien av lidande och martyrskap har fått
förklara vad som händer på Balkan - inte minst
för serber-na själva; historien är viktig.
Därför är rapporterna från Kosovo inte
helt förvånande. Man inte bara dödar och fördriver
(intellektuella är en extra viktig måltavla) utan
förstör också fastighetsböcker, folkbokföring,
bank-arkiv, id-handlingar, etc. De fördrivna skall inte
kunna bevisa att de bott i - eller ägt något i - Kosovo.
Likaså var det naturligt om myndigheterna inte ville att
kosovoalbaner skulle få undervisning eller tidningar på
albanska. Särskilt historieundervisningen är farlig:
"Det folk som ingen forntid haft, kan heller ingen framtid
äga".
NATO-talesmän har kallat det som sker för "orwellianskt",
som i 1984. Kan man inte utplåna individernas minne ger
man sig på det kollektiva minnet: "Storebror ser dig!"
Men för omvärlden skall du vara osynlig - om du tillhör
fel folkgrupp.
Etnisk rensning inget nytt
Etnisk rensning är inget nytt, inte heller massiva övergrepp
mot civilbefolkningen; både av rena rövarhopar och
av polis eller militärer. Tyvärr har det skett under
hela nittiotalet - ja, under hela världshistorien - på
Balkan och runt hela världen. Redan i Bibeln beskrivs fruktansvärda
illdåd. Besegrade folk skulle förslavas, fördrivas
eller förgöras - som i Kosovo.
Under årtusenden har krigen drabbat de vanliga människorna,
även när det inte varit ett självändamål
att tömma ett land eller att utrota ett folk. Under trettioåriga
kriget kan en tredjedel av befolkningen i krigszonen ha dött.
Det var på 1600-talet i Tyskland. På 1900-talet har
kommunism, nazism och fascism orsakat miljoner människors
lidande och död - även utan hjälp av krig. Hitler
störtade dessutom världen i krig, det värsta hittills.
Kriget riktades medvetet mot folken.
Vi hoppades att sådant "primitivt" beteende
skulle försvinna; att mänskliga rättigheter faktiskt
skulle betyda något. Om inte annat skulle det globala informationssamhället
göra oss medvetna. Den så kallade CNN-effekten skulle
avskräcka skurkarna. Men demokrati och respekt för
människovärdet har ännu inte slagit igenom på
jorden.
Efter befrielsen av Kuwait skrevs och talades det mycket om
det framtida kriget, framför allt bland västmilitärer
och inom försvarsindustrin. Krigen skulle i fortsättningen
vara högteknologiska, korta och inte så blodiga -
ungefär som gulfkriget beskrevs. Men det var ett mycket
speciellt krig och inte alls typiskt.
Under resten av nittiotalet har vi sett alltför många
"nygamla" krig, med grymheter begångna med hjälp
av enkla, billiga vapen och människor. Dessutom äger
krigen inte rum bara mellan stater - långtifrån.
Krigsförklaringarna mellan två formellt jämställda
- ömsesidigt erkända - stater var nog en parentes i
världshistorien. De flesta stridande parter erkänner
inte varandras legitimitet.
CNN-effekt?
Hur gick det då med CNN-faktorn? Bilder kan sändas
ut över världen i "realtid", ifrån
alla jordens hörn. Därigenom skulle övergreppen
upphöra. En del bilder har påverkat opinioner och
åstadkommit eller påskyndat världssamfundets
ingripanden - men inte tillräckligt mycket. Kamerorna kan
inte vara överallt samtidigt; det finns inte tillräckligt
många. Dessutom kan journalisterna bli lovligt villebråd
för den som vill begå illdåd. Så har skett
bland annat i Bos-nien och i Kongo.
Även om folkmördare inte dödar eller fängslar
journalisterna kan man se till att det blir omöjligt för
dem att arbeta - eller helt enkelt köra ut dem. I vilket
fall kan man bära sig omänskligt åt utan att
det syns i våra vardagsrum. Vi får förlita oss
på flyktingarnas berättelser och är hänvisade
till den jugoslaviska televisionens bilder från Kosovo.
Den som vill vinna ett propagandakrig kan välja att framställa
sig själv som offer. Då passar internationella media
in - under kontrollerade former, visserligen. Så har Saddam
Hussein resonerat. Men om man vill utföra etnisk rensning
ostört, så skall okontrollerade media bort. Alltså
har vi inte sett några CNN-bilder från Kosovo.
Men vad gör NATO? I brist på journalister kunde man
använda egna ögon och öron. Om man ville vara
med i propagandamatchen borde man sett till att specialstyrkor
i Kosovo tog filmer som sedan länkades via satellit till
all världens nyhetsredaktioner. Kanske borde man också
redan från början ha bekämpat regimens TV-sändare
och reläat västbilder över Serbien. Resurserna
för detta finns. En bild säger mer än tusen ord
- särskilt om det gäller mord.
Kunskap är makt?
Det handlar om makten över informationen; att omskapa den
fysiska verkligheten är inte nog. Även uppfattningen
och kunskapen om verkligheten skall omformas. Detta kan ske på
olika sätt. I krig försöker man hindra motståndaren
att uppfatta vad som sker, eller ge honom en felaktig bild.
Man kan störa hans sändare och mottagare - exempelvis
radar, radio eller TV - eller mata honom med felaktig information.
Man också ge sig på hans IT-system. Hackers kan ta
sig in i datorer och nätverk. Där kan de plantera felaktig
information och hämta ut hemliga uppgifter. De kan också
installera virus så att systemen fungerar sämre eller
kraschar. Avancerade vapen och flygplan är beroende av datorer
och fungerande nätverk. Vad gör man om man inte kan
lita på sina system - om de löper amok?
Men man kan också med enkla medel - till exempel e-post
- irritera sin motståndare. "Internets svarta tigrar"
från Sri Lanka har mail-bombat lankesiska ambassader över
hela världen - dränkt dem i mängder av meddelanden.
Något liknande hände med NATO:s hemsida och avsändarna
fanns visst i Belgrad.
Internet lämpar sig för spridande av information,
men den behöver inte vara sann. Zapatister i Chiapas lade
ut vilseledande uppgifter om övergrepp av mexikanska regeringstrupper.
Det avslöjades visserligen senare - av en journalist. Även
sanna uppgifter och underrättelser kan spridas över
nätet, exempelvis om när NATO-planen har lyft från
sina baser i Italien.
Det är viktigt att komma först; uppmärksamheten
blir störst då. Sanningen kommer ofta fram till slut,
javisst. Men tills dess har man kunnat forma bilden av verkligheten
enligt eget tycke. "Man får aldrig en andra chans
att göra ett första intryck." Det gäller
även i fallet Kosovo.
Hans Zettermark är säkerhetspolitisk
analytiker vid Försvarshögskolans strategiska institution
|