DEBATT  Bilder
Hans Zettermark:
Den farliga historien och informationen

I en festsal i Uppsala finns en gammal devis: "Det folk som forntid haft, skall äfven framtid äga". Det kan verka litet fånigt, men det skulle inte Slobodan Milosevic tycka. Tänk på hur det förflutnas spöken ständigt manats fram för att rättfärdiga illdåd under hans regim.

Cirkeln är sluten; 1989 högtidlighölls minnet av slaget vid Trastfältet i Kosovo av serber. Det vilddjur som då väcktes av Slobodan Milosevic har sedan härjat ett decennium i det forna Jugoslavien och nu är stunden kommen till Kosovo. Den serbiska historien av lidande och martyrskap har fått förklara vad som händer på Balkan - inte minst för serber-na själva; historien är viktig.
Därför är rapporterna från Kosovo inte helt förvånande. Man inte bara dödar och fördriver (intellektuella är en extra viktig måltavla) utan förstör också fastighetsböcker, folkbokföring, bank-arkiv, id-handlingar, etc. De fördrivna skall inte kunna bevisa att de bott i - eller ägt något i - Kosovo. Likaså var det naturligt om myndigheterna inte ville att kosovoalbaner skulle få undervisning eller tidningar på albanska. Särskilt historieundervisningen är farlig: "Det folk som ingen forntid haft, kan heller ingen framtid äga".
NATO-talesmän har kallat det som sker för "orwellianskt", som i 1984. Kan man inte utplåna individernas minne ger man sig på det kollektiva minnet: "Storebror ser dig!" Men för omvärlden skall du vara osynlig - om du tillhör fel folkgrupp.

Etnisk rensning inget nytt
Etnisk rensning är inget nytt, inte heller massiva övergrepp mot civilbefolkningen; både av rena rövarhopar och av polis eller militärer. Tyvärr har det skett under hela nittiotalet - ja, under hela världshistorien - på Balkan och runt hela världen. Redan i Bibeln beskrivs fruktansvärda illdåd. Besegrade folk skulle förslavas, fördrivas eller förgöras - som i Kosovo.
Under årtusenden har krigen drabbat de vanliga människorna, även när det inte varit ett självändamål att tömma ett land eller att utrota ett folk. Under trettioåriga kriget kan en tredjedel av befolkningen i krigszonen ha dött. Det var på 1600-talet i Tyskland. På 1900-talet har kommunism, nazism och fascism orsakat miljoner människors lidande och död - även utan hjälp av krig. Hitler störtade dessutom världen i krig, det värsta hittills. Kriget riktades medvetet mot folken.
Vi hoppades att sådant "primitivt" beteende skulle försvinna; att mänskliga rättigheter faktiskt skulle betyda något. Om inte annat skulle det globala informationssamhället göra oss medvetna. Den så kallade CNN-effekten skulle avskräcka skurkarna. Men demokrati och respekt för människovärdet har ännu inte slagit igenom på jorden.
Efter befrielsen av Kuwait skrevs och talades det mycket om det framtida kriget, framför allt bland västmilitärer och inom försvarsindustrin. Krigen skulle i fortsättningen vara högteknologiska, korta och inte så blodiga - ungefär som gulfkriget beskrevs. Men det var ett mycket speciellt krig och inte alls typiskt.
Under resten av nittiotalet har vi sett alltför många "nygamla" krig, med grymheter begångna med hjälp av enkla, billiga vapen och människor. Dessutom äger krigen inte rum bara mellan stater - långtifrån. Krigsförklaringarna mellan två formellt jämställda - ömsesidigt erkända - stater var nog en parentes i världshistorien. De flesta stridande parter erkänner inte varandras legitimitet.

CNN-effekt?
Hur gick det då med CNN-faktorn? Bilder kan sändas ut över världen i "realtid", ifrån alla jordens hörn. Därigenom skulle övergreppen upphöra. En del bilder har påverkat opinioner och åstadkommit eller påskyndat världssamfundets ingripanden - men inte tillräckligt mycket. Kamerorna kan inte vara överallt samtidigt; det finns inte tillräckligt många. Dessutom kan journalisterna bli lovligt villebråd för den som vill begå illdåd. Så har skett bland annat i Bos-nien och i Kongo.
Även om folkmördare inte dödar eller fängslar journalisterna kan man se till att det blir omöjligt för dem att arbeta - eller helt enkelt köra ut dem. I vilket fall kan man bära sig omänskligt åt utan att det syns i våra vardagsrum. Vi får förlita oss på flyktingarnas berättelser och är hänvisade till den jugoslaviska televisionens bilder från Kosovo.
Den som vill vinna ett propagandakrig kan välja att framställa sig själv som offer. Då passar internationella media in - under kontrollerade former, visserligen. Så har Saddam Hussein resonerat. Men om man vill utföra etnisk rensning ostört, så skall okontrollerade media bort. Alltså har vi inte sett några CNN-bilder från Kosovo.
Men vad gör NATO? I brist på journalister kunde man använda egna ögon och öron. Om man ville vara med i propagandamatchen borde man sett till att specialstyrkor i Kosovo tog filmer som sedan länkades via satellit till all världens nyhetsredaktioner. Kanske borde man också redan från början ha bekämpat regimens TV-sändare och reläat västbilder över Serbien. Resurserna för detta finns. En bild säger mer än tusen ord - särskilt om det gäller mord.

Kunskap är makt?
Det handlar om makten över informationen; att omskapa den fysiska verkligheten är inte nog. Även uppfattningen och kunskapen om verkligheten skall omformas. Detta kan ske på olika sätt. I krig försöker man hindra motståndaren att uppfatta vad som sker, eller ge honom en felaktig bild.
Man kan störa hans sändare och mottagare - exempelvis radar, radio eller TV - eller mata honom med felaktig information. Man också ge sig på hans IT-system. Hackers kan ta sig in i datorer och nätverk. Där kan de plantera felaktig information och hämta ut hemliga uppgifter. De kan också installera virus så att systemen fungerar sämre eller kraschar. Avancerade vapen och flygplan är beroende av datorer och fungerande nätverk. Vad gör man om man inte kan lita på sina system - om de löper amok?
Men man kan också med enkla medel - till exempel e-post - irritera sin motståndare. "Internets svarta tigrar" från Sri Lanka har mail-bombat lankesiska ambassader över hela världen - dränkt dem i mängder av meddelanden. Något liknande hände med NATO:s hemsida och avsändarna fanns visst i Belgrad.
Internet lämpar sig för spridande av information, men den behöver inte vara sann. Zapatister i Chiapas lade ut vilseledande uppgifter om övergrepp av mexikanska regeringstrupper. Det avslöjades visserligen senare - av en journalist. Även sanna uppgifter och underrättelser kan spridas över nätet, exempelvis om när NATO-planen har lyft från sina baser i Italien.
Det är viktigt att komma först; uppmärksamheten blir störst då. Sanningen kommer ofta fram till slut, javisst. Men tills dess har man kunnat forma bilden av verkligheten enligt eget tycke. "Man får aldrig en andra chans att göra ett första intryck." Det gäller även i fallet Kosovo.

Hans Zettermark är säkerhetspolitisk analytiker vid Försvarshögskolans strategiska institution