När detta läses vet vi vem som är Rysslands president - säkerligen Vladimir Putin. Men vi har ännu ej sett om han menar allvar med den programförklaring som presenteras nedan.

1. Inledning
Den 26 mars går Ryssland till val av president. Om allt går som väntat får landet en statschef av ytligt sett helt ny kaliber: relativt ung, vital, beslutsför, fysiskt stark och med enorm arbetskapacitet. Många frågar sig nu vilken Rysslands väg kan bli under den nye presidenten. Kommer landet att fortsätta att hjälpligt hanka sig fram som tidigare under 90-talet eller till och med gå ytterligare tillbaka mot ökad fattigdom, ofrihet och isolering? Eller kan den nya ledningen länka in landet på en väg som för mot ökad demokrati och ekonomiskt och socialt tillfrisknande? Den tillförordnade presidenten och allmänt tippade segraren i det kommande valet, Vladimir Putin, ger, om inte svar på frågorna så i alla fall uttryck för sina ambitioner i ett för en tid sedan publicerat programkoncept för den ryska regeringen1 . I det följande redovisas ett utdrag ur konceptet.

2. Ryssland på gränsen mellan årtusendena
(Utdrag ur V Putins programkoncept för ryska regeringen, sammanställt av P O Nilsson. Källa: Nezavisimaja gazeta, 30 december 1999.)

Lärdomar för Ryssland
Den sovjetiska typen av ekonomi förkastas.
En strategi för pånyttfödelse och blomstring bör realiseras evolutionärt under politisk stabilitet och utan att livsvillkoren för det ryska folket försämras.
En fullvärdig framtid kan påräknas endast om de generella principerna för marknadsekonomi och demokrati organiskt kan förenas med Rysslands verklighet.
Att uppnå samma BNP per invånare som Portugal eller Spanien har i dag kommer att ta Ryssland cirka 15 år vid en BNP-tillväxt på 8 procent per år. För att på samma tid uppnå Storbritanniens eller Frankrikes nivå skulle BNP-tillväxten behöva vara 10 procent per år. Detta säger något om behovet av att snabbt forma och börja realisera en långsiktig utvecklingsstrategi.
Ett fruktbärande utvecklingsarbete som landet så väl behöver är emellertid omöjligt i ett splittrat och isolerat samhälle. En huvudorsak till att reformverksamheten gått så trögt under 90-talet är i själva verket bristen på samsyn när det gäller övergripande mål och värderingar. I det bolsjevikiska Ryssland skapades en samsyn och konsolidering av samhället inte så mycket - som man då sade - genom idégivande och fostrande arbete utan mera genom repressiva metoder. Man fick en statsideologi. Men där en av staten officiellt välsignad och understödd sådan finns, där finns strängt taget inte plats för intellektuell och andlig frihet, pluralism av idéer, tryckfrihet. Och därmed inte heller politisk frihet.2
Mot den bakgrunden förkastas tanken att i någon form återupprätta en officiell statlig ideologi i Ryssland. I det demokratiska Ryssland skall det inte finnas någon påtvingad medborgerlig samstämmighet. Den skall vara frivillig. Att uppnå detta i så grundläggande frågor som de mål, värden, utvecklingsgränser etc som är önskvärda och tilltalande för den övervägande majoriteten ryssländare3 har primär betydelse. Under de senaste ett till två åren har vissa framsteg härvidlag kunnat noteras.

Andra utgångspunkter för att konsolidera det ryska samhället är vad man kan kalla urgamla, traditionella värden för ryssländarna, nämligen:

Patriotism. Ordet har understundom fått en negativ klang. Men för de flesta ryssländare har det kvar sin ursprungliga, positiva betydelse, nämligen stolthet över fosterlandet, dess historia och ärofulla företag. Patriotismen omfattar en strävan att göra landet vackrare, rikare, starkare, lyckligare. När dessa känslor är fria från nationell dryghet och imperieambitioner finns inget anstötligt och förstelnat i dem. Sådan patriotism utgör en källa för mod, ståndaktighet och styrka hos folket.

(Politisk) makt (derzjavnost). Ryssland var, är och kommer att vara en stor stat i kraft av sina bestående geopolitiska och ekonomiska förutsättningar samt kulturella värden. Dessa förhållanden har under Rysslands hela historia bestämt ryssländarnas intressen och statens politik. Även i dag gäller detta. Men nu bör dessa intressen ges nytt innehåll. I den moderna världen tar sig ett lands politiska makt uttryck inte så mycket i militär styrka som i förmåga att vara en ledare vid utveckling och användning av avancerade teknologier och vid tryggande av befolkningens välstånd, samt i förmåga att trygga sin säkerhet och hävda de nationella intressena på världsarenan.

Statlighet (gosudarstvennitjestvo). Ryssland kommer inte att bli en andra upplaga av USA eller Storbritannien där de liberala värdena har en djup historisk tradition. I Ryssland har staten, dess institut och strukturer alltid spelat en ytterst viktig roll i landets och folkets leverne. En stark stat är för ryssländarna inte en anomali, inte något som bör bekämpas utan tvärtom en källa och garant för ordning, en initiator och drivande kraft för varje förändring. Det moderna ryska samhället sätter inte likhetstecken mellan en stark och effektiv stat och en totalitär. Det ryska folket har lärt sig att uppskatta frukterna av demokrati, rättsstat, personlig och politisk frihet. Samtidigt oroas människorna av statsmaktens uppenbara försvagning. Samhället vill återupprätta statens styrande och reglerande roll i en utsträckning som är nödvändig med hänsyn till traditioner och landets aktuella situation.

Social solidaritet. I Ryssland har kollektiva former att ordna livet alltid dominerat över individuella. Ett faktum är också att patriarkaliska inställningar är djupt rotade i det ryska samhället. Ryssländarna är sålunda vana vid att snarare lita till statens och samhällets stöd för att förbättra sina livsvillkor än till egna krafter, initiativ och företagsamhet. Och denna vana avtar ytterst långsamt. Detta måste man räkna med, speciellt i socialpolitiken.
En rysk samsyn på övergripande mål och värderingar, ett nytt ryskt idékoncept (novaja russkaja ideja) kan tänkas födas som en legering, som en organisk förening av generella, allmänmänskliga värden med urgamla ryska värden som bestått tidens prövning, bl a under det stormiga 1900-talet. Det är viktigt att inte forcera, men heller inte avbryta, inte förstöra denna livsviktiga process. På den sista tiden har här vissa positiva tendenser givit sig tillkänna.
I Ryssland är för närvarande varje ekonomisk och social politik dömd till misslyckande på grund av statsmaktens och ledningsorganens svaghet. Nyckeln till ett återfödande, till ekonomisk och social utveckling finns inom den statliga och politiska sfären. Ryssland behöver och skall ha en stark statsmakt. Detta är inte ett upprop till ett totalitärt system. Historien har övertygande visat att alla diktaturer och auktoritära statsskick är förgängliga. Bara demokratiska system har visat sig bestående. Med alla sina brister är de ändå det bästa alternativet. Den starka statsmakten i Ryssland skall utgå från en demokratisk, handlingskraftig och ansvarsfull federativ rättsstat.
Här betonas särskilt åtgärder för att stärka regeringens kompetens och rättsmedvetande, för att reformera den existerande djungeln av lagar, för att öka domstolarnas roll och auktoritet, för att förbättra de federala relationerna och bekämpa korruption.

Effektivisering av ekonomin skall utgå från en preciserad utvecklingsstrategi för Ryssland med perspektiv på 15 - 20 år och mer. Realiseringen av strategin förutsätter att ett enhetligt system skapas för statlig reglering av ekonomin och den sociala sfären. Det är då inte frågan om att återvända till planekonomin, där den allt penetrerande staten uppifrån och ner reglementerade allt inom företagen. Det gäller att göra den ryska staten till en effektiv samordnare av landets ekonomiska och sociala krafter, att skapa förutsättningar och mekanismer för att forma effektiva avvägningar mellan dessa intressen. Men innan man funnit former och regler för sådan verksamhet måste staten i större utsträckning direkt påverka de ekonomiska och sociala processerna.
I strategin skall ingå att skapa ett investeringsklimat som attraherar utländska investerare. Sanningen är nämligen att det utan utländskt kapital kommer att bli svårt och ta lång tid för landet att resa sig. Och tid för ett långsamt tillfrisknande finns ej. Allt måste således göras för att tillföra utländskt kapital. Den ryska ekonomin måste därtill konsekvent integreras i de internationella ekonomiska strukturerna. Utan detta kan Ryssland inte höja sig till de nivåer av ekonomiska och sociala framsteg som de ledande länderna nått. Vidare skall en aktiv industripolitik formas, inriktad på högteknologier och teknikintensiv produktion. Ett effektivt finansieringssystem skall skapas, som bl a skall medföra att löneskulderna avskaffas samt att barter och andra kvasifinansieringsformer försvinner. En angelägen uppgift är också att tränga undan skuggekonomin och likvidera den organiserade brottsligheten inom folkhushållet samt inom kredit- och finanssfären. Vid sidan av insatser från rätts- och skyddsorganen krävs en skärpning av licens-, skatte-, valuta- och exportkontrollen. Jordbrukspolitiken till slut måste moderniseras med statligt stödda marknadsreformer och i fråga om äganderätt till mark.

3. Slutord
Den starka statsmakten är Putin av allt att döma redan i färd med att skapa genom att placera "eget folk" på nyckelposterna. De olika styrkeministerierna, bl a försvarsministeriet har redan ställts direkt under presidentens befäl och justitieministeriet har fått vidgade befogenheter inom rättsskyddsområdet - landet skall ställas under "lagens diktatur". Och kontrollen över militären säkras genom vitalisering av kontraspionaget, sorterande under federala säkerhetstjänsten, vars chef Putin tidigare var.
Oundvikligen infinner sig till sist frågan om det aktuella programkonceptet bara är ett valfläsk eller ett frieri till IMF. Optimisterna vill nog gärna tro att det är seriöst medan pessimisterna menar att de konstruktiva tankarna som vanligt snart går förlorade och att det som möjligen blir kvar är ökad fattigdom, repression och ofrihet för det ryska folket.

P-O Nilsson har varit forskare vid FOA 1

1 Putin, V., "Rossija na rubezje tysjatjeletij" [Ryssland på gränsen mellan årtusendena], Nezavisimaja gazeta, 30 december 1999.
2 Min fetstilsnotering här liksom i det följande (PON)
3 D v s medborgare i Ryska Federationen (PON).