Johan Lindgren, Jonny Fagerström:

Världens bästa stridsvagn - Leopard

Samtidigt som det svenska militära försvaret minskar i kvantitet pågår en stark kvalitetsförbättring. Vårt Försvar bad företrädare för mark-, sjö-, amfibie- och flygstridskrafter att beskriva de modernaste vapensystemen.

Under 80- och 90-talets början genomfördes omfattande utvecklings- och forskningsarbete för att finna en ny stridsvagn som skulle ersätta de gamla, Strv 103 och Centurion. De gamla vagnarnas förmåga att möta en modern hotstridsvagn började försämras. Sverige behövde en ny ryggrad i arméstridskrafterna.

Kostnaderna för att utveckla en ny stridsvagn är omfattande och kräver dessutom många års utvecklings- och forskningsarbete. Detta gjorde att man 1994 istället anskaffade den tyska stridsvagn Leopard (Strv 122) i konkurrens med den amerikanska stridsvagnen M1A2 och den franska stridsvagnen Leclerc. Den tekniska- och ekonomiska utvärderingen visade att Strv 122 var både det bästa och mest prisvärda alternativet. Detta har bekräftats 1998 i Grekland vid en ny jämförande prövning. Strv 122 är fortfarande den bästa stridsvagn man kan köpa.
I samband med köpet av Strv 122 erbjöds Sverige att också hyra ett större antal av den äldre modellen stridsvagn Leopard, vilken i Sverige fått namnet Strv 121.
Det som gör Strv 122 så kompetent och överlägsen sina konkurrenter är att man lyckats implementera många avgörande egenskaper i ett och samma koncept. Kortfattat har vagnen det kraftfullaste skydd som går att frambringa. Den har förmåga att skjuta och köra under gång oavsett tid på dygnet. Med en 48 liters V12 från MTU klarar Strv 122 utan problem ca 50 km/h i terräng och 80 km/h på väg. Vagnens vikt uppgår till knappt 65 ton och har en besättning på 4 man (vagnchef, skytt, förare och laddare). Vagnens beväpning utgörs av en slätborrad kanon på 12 cm kaliber med vilken man kan skjuta pilprojektil och spränggranat, dessutom är den utrustad med 2 stycken 7,62 mm kulsprutor. Strv 122 har också förmåga att dölja sig själv genom att skjuta signaturdämpande närskyddsrök.
Unikt för Strv 122 är dess ledningsstödsystem (LSS), vilket möjliggör digital kommunikation mellan vagnarna i det egna förbandet. Man kan t ex överföra text, bild och radioinformation.
Besättningen genomför 10-15 månaders utbildning beroende på vilken befattning de blivit uttagna till vid värnpliktsmönstringen. I utbildningen ingår förutom grundläggande soldatutbildning en omfattande teknisk och praktisk utbildning på vagnen. Besättningen utbildas och tränas tillsammans för att bilda det lag som en stridsvagnsbesättning utgör. Utbildning som genomförs efter den tekniska och praktiska vagnsutbildningen är grupp- och förbandsutbildning kombinerat med återkommande skjutperioder. Strävan under hela utbildningen är att utnyttja simulatorer som komplement till den ordinära vagnsutbildningen. Detta både spar pengar och effektiviserar utbildningen.

Stridsvagn Leopard i svenska förband
Stridsvagn Leopard (strv 121, 122) utgör stommen i de svenska pansarbrigaderna vilka är allsidigt sammansatta av både stridsvagns- och pansarskytteförband samt förband för understöd (luftförsvar, artilleri, logistik, ingenjör och spaning).
En brigad innehåller totalt 120 st stridsvagnar och har förmåga att ta
terräng samt slå en motståndares modernaste förband.
Pansarbrigaden svarar i varje nationellt försvar för den yttersta förmågan att både ta och säkra terräng på marken, i strid med en modern motståndare som också disponerar moderna stridsvagnar och pansarskyttefordon. Denna förmåga är endast förbehållen pansarbrigaden.
De svenska pansarbrigaderna är avsedda att användas för nationellt försvar och skall i ny organisation (Organisation 2004) kunna användas för strid i hela landet såväl i södra som i norra Sverige.
De i brigaderna ingående pansarbataljonerna (4 st/brigad) utgör den slagkraftiga kärnan i brigaden. Varje pansarbataljon består av två st stridsvagnskompanier med 14 st stridvagnar vardera samt två st pansarskyttekompanier med stridsfordon 90.
Pansarskyttekompaniernas huvudsakliga uppgift är att understödja stridvagnskompanierna främst i bebyggelse och i skogsterräng så att stridsvagnarna inte bekämpas av fiendens burna pansarvärnsvapen.
I både stridsvagns- och pansarskyttekompanierna finns även andra bandgående stridsfordon vilka har till uppgift att bl a transportera skadade bakåt samt för att transportera förnödenheter framåt.
I pansarbataljonen ingår också ett stabskompani där det ingår stridsfordon och materiel för ledning av bataljonen. I stabskompaniet finns också bandgående (strfo 90) luftvärns- och granatkastarförband.
I bataljonens trosskompani, som har till uppgift att svara för bataljonens försörjning finns materiel och fordon för att transportera förnödenheter (ammunition, livsmedel, drivmedel, reservdelar mm) samt även stridsfordon för att transportera skadad personal.
Ett nytt modernt ledningssystem för pansarbataljonen är under utveckling vid Markstridsskolan i Skövde. Systemet kallas SLB (StridsLedningssystem Bataljon) och avses införas i förband under de närmaste åren. Systemet innebär att personalen i samtliga fordon i bataljonen kan, med hjälp av bildskärmar, digitala kartbilder och GPS, se var andra fordon i bataljonen befinner sig i terrängen i realtid. Varje fordon är utrustat med GPS/navigeringssystem med möjlighet att sända aktuell position till systemet. Ledningssystemet kan också, med olika typer av applikationer, användas för att peka ut mål för, och ge order, till förband och enskilda vagnar i systemet. Ledningssystemet skall fungera tillsammans med, och komplettera, stridsvagnens LSS (se ovan).
Systemet är avsett att skapa ledningsöverlägsenhet, dvs att våra förband vet var fienden befinner sig och kan därmed ge snabba direktiv till offensiva åtgärder och genomföra bekämpning innan fienden kan det.
"Den som först öppnar eld mot en upptäckt fiende vinner oftast stridsvagnsduellen".

Stridsvagnsförband i konflikter
Allt sedan andra världskriget har stridsvagnen utgjort den avgörande komponenten på stridsfältet. Den sida som haft förmåga att få fram sina stridsvagnar på rätt plats och i rätt tid har oftast vunnit avgörande framgångar.
Eftersom alla krig slutligen avgörs på marken är det därför inte fel att säga att stridsvagnen är avgörande för krigets utgång, trots att inledande förpostfäktningar har skett till sjöss och i luften.
De moderna markförbanden är också de förband som i internationella sammanhang är varje nations slutliga spelkort och därför utnyttjas som en allra sista utväg för att skapa ett avgörande. Flyg- och marinförband kan däremot anses utgöra "känselspröt" för att klarlägga huruvida markförband behöver sättas in i konflikten.
Våra stridsvagnsförband är därför vårt nationella försvars sista och avgörande utpost som, oaktat medlemskap i en eventuell allians, måste finnas som säkerhet vid en eventuell konflikt, både i rollen som "slagfältets drottning" och i avskräckande syfte.

"Moderna pansarförband blir aldrig omoderna".

Major Johan Lindgren tjänstgör vid
Skaraborgs regemente, P 4

Överstelöjtnant Jonny Fagerström
tjänstgör vid Armétaktiska kommandot