Thomas E. Engevall:

Visbykorvetten - världsledande inom det örlogsmarina området

I Sverige pågår för närvarande ett unikt och världsledande projekt inom det marina området. Sverige är på god väg att som första land bygga övervattensfartyg i så kallad smygteknik. Fartygsserien, som har namnet korvett typ Visby efter det första fartyget i serien, HMS Visby, kommer att bestå av en serie av sex mångsidigt användbara fartyg. Merparten av teknologin i Visbykorvetten är utvecklad i Sverige i samarbete mellan Försvarsmakten, Försvarets Materielverk (FMV), Försvarets Forskningsanstalt (FOA) samt universitet och högskolor.
Det första fartyget i serien, HMS Visby sjösattes den 8 juni i år vid en ceremoni vid Karlskronavarvet. Provturer till sjöss kommer att påbörjas under våren år 2001 och hela fartygsserien kommer att vara slutlevererad år 2007.

Säkerhetspolitisk bild
En stabil utveckling i vår omgivning är mycket viktig för Sveriges framtida säkerhet och Sverige, som idag är den stat som har den längsta strandlinjen i Östersjön, har också ett påtagligt ansvar för att denna stabila utveckling kan säkerställas. Sveriges måste därför kunna hävda sina säkerhetspolitiska intressen i såväl den nära omgivningen (Östersjön och Västerhavet) som i samarbete inom FN:s eller Europeiska unionens ram vid insatser längre bort. Med sin förmåga till kontroll och att vid behov kunna ingripa med olika grad av styrka beroende på omständigheterna (så kallad graderad insats) till sjöss och i det omgivande lufthavet fyller Visbykorvetterna en mycket viktig roll i detta sammanhang. Fartygsförbands traditionella styrka är att de kan insättas snabbt, att de kontinuerligt under lång tid kan upprätthålla sig i det aktuella området och att de vid behov lika snabbt kan dra sig undan. Införandet av de nya korvetterna, som jämfört med nuvarande svenska ytstridsfartyg har en betydligt större uthållighet, kommer att ytterligare öka de svenska fartygsförbandens användbarhet.
Från början utrustas även fartygen för att på ett enkelt sätt kunna samarbeta med övriga delar av totalförsvaret som uppträder i havsområdet såsom flygvapen, kustbevakning, räddningstjänst, tull och polis samt den civila sjöfarten. Visbykorvetterna kommer därför att kunna uppträda som spindeln i nätet vid långvariga insatser till sjöss.

Svensk tradition
Den svenska marinen har en lång tradition av att utveckla och använda relativt små men slagkraftiga fartyg. De nya ubåtarna av Gotlandklass, korvetter av Göteborgsklass och minröjningsfartyg av Landsortklass utgör moderna exempel på detta. Tillsammans med försöksfartyget Smyge som testades tidigt på 1990-talet utgör dessa fartyg bakgrunden till Visbykorvetterna
Då utvecklingen av Visbykorvetterna påbörjades I början av 90-talet var det uppenbart att ett nytänkande krävdes i förhållande till tidigare fartygsprojekt. Kostnaderna för modern försvarsmateriel sköt i höjden i en allt snabbare takt. Samtidigt är modern materiel en förutsättning för att på ett trovärdigt sätt kunna verka i hela konfliktskalan från fred-kris-krig. Det framtida slagfältet är en mycket farlig plats att befinna sig på, om man inte har utrustning, träning och väl utvecklade koncept över hur man avser använda sina enheter. Den svenska marinens sätt att möta dessa krav är att introducera Visbykorvetterna byggda i smygteknik och med en inbyggd förmåga att verka inom flera uppgiftsområden.

Flexibilitet och mångsidighet
Korvetterna av Visbyklass ges förmåga att lösa uppgifterna:
o minröjning
o ubåtsjakt
o ytstrid
o havsövervakning och sjöfartsskydd
o stöd till det civila samhället vid exempelvis olyckor till sjöss
o deltaga i internationella insatser

Flexibiliteten och flerfunktionsförmågan innebär att alla de uppgifter som marinen har kan lösas i framtiden, trots en reduktion av antalet enheter. Flexibiliteten skapar också möjligheten att kunna anpassa sig till - och även direkt kunna påverka situationen till sjöss - vid snabba lägesförändringar. Detta är speciellt viktigt då ingen från början kan säga vilken utveckling en krissituation får.

Smygteknik
Smygteknik eller signaturanpassningsteknik (eng. Stealth) är ingenting nytt inom försvarssammanhang. Att maskera sig och göra sig så osynlig som möjligt har alltid varit ett sätt att förbättra oddsen i fält till egen favör. Inom flottor är det ubåtar som tills nu har varit den ledande plattformen för smygteknik. Som numer är bekant är ubåten svårupptäckt och lätt att "tappa bort", även om den periodvis kan detekteras. Ubåten har därigenom stora fördelar i sitt uppträdande till sjöss.
För fartyg som skall verka på ytan har det länge funnits en önskan att kunna få del av de fördelar som ubåten har i smygtekniskt hänseende. Det är dock först under senare år som tekniken och kunskapen om hur man kan åstadkomma tillräckliga smygtekniska effekter på ytstridsfartyg erhållits och idéerna mognat för att omsätta detta i praktisk handling. I Sverige har vi varit mycket tidigt ute i ansträngningarna att söka omsätta teorierna till praktik, vilket idag är förklaringen till vår ledande position. Ett viktigt steg i utvecklingen togs under det tidiga 1990-talet då vi provade tekniken i fullskala med försöksfartyget Smyge. Då visade vi att teorierna höll måttet även i verkligheten och utvecklingen av Visbykorvetten fick på det viset en flygande start.
Då ett fartygs signaturer (röjande signaler) minskas inträffar ett antal effekter. Den första av dessa som erhålls är att fartygets sensorer får bättre prestanda inom de områden där fartygets egen signatur minskas. Detta är samma effekt som vi alla kan uppleva med våra egna sinnen. Som exempel hör vi lättare svaga ljud om vi inte pratar själva o s v.
Minskas signaturerna ytterligare kommer fartygets system för att lura eller förvilla en motståndare, de så kallade motmedelssystemen, att få en allt bättre effekt. För att nå denna effekt måste de signaturer ett fartyg sänder ut eller reflekterar (exempelvis från en radar) vara klart lägre än de som åstadkoms med motmedelssystemen. För ett fartyg i en kritisk situation är en signaturövervikt hos motmedelsystemen därför mycket viktig för att öka överlevnadsförmågan.
Men för att verkligen nå till vad som kan anses vara ett smygfartyg så måste man gå ännu längre. Allra bäst vore givetvis om man inte gick att upptäcka alls, d v s i princip osynlig för alla tänkbara sensorer. Helt osynlig kan man som bekant inte bli men man kan bli mycket svårupptäckt. Det unika med Visbykorvetten är att man kan nå denna låga nivå inom alla signaturområden. Detta kan beskrivas som att vi har byggt upp ett signaturskal runt fartyget genom vilket inga signaturer skall läcka igenom som vi inte har kontroll över. Tack vare detta signaturskal kommer Visbykorvetterna att bli mycket svårupptäckta. I det fall fartygen ändå skulle upptäckas, kommer de att relativt lätt kunna dra sig undan och gömma sig igen. Alternativt kan fartyget utnyttja sina låga signaturer i kombination med de motmedel som finns att göra det mycket svårt för så kallade "smarta vapen" som robotar, moderna minor och torpeder, att kunna nå fram till en träff på Visby.

Fördelar med smygteknik
Som beskrivits ovan innebär smygtekniken att fartygets överlevnadsförmåga ökas dramatiskt i insatser till sjöss. Detta är bra. Minst lika bra eller kanske ännu bättre är att smygtekniken ger möjligheter till ett eget aktivt uppträdande där erhållna uppgifter kan lösas med större effektivitet. Ett smyganpassat fartyg kan skapa sig en uppfattning om läget till sjöss utan att själv bli upptäckt förrän i ett sent skede och på så vis få en tidsvinst i förhållande till övriga aktörer.
Denna tidsvinst kan utnyttjas på flera sätt beroende på omständigheterna. I ett framtida krisscenario där ett stort antal aktörer kan uppträda till sjöss och i luften kan tidsvinsten utnyttjas för att bättre kunna bygga upp en riktig lägesbild. Möjligheterna att urskilja vän från fiende ökar, och därigenom minskar risken för vådabeskjutning. I de fall man är osäker på motståndarens avsikter kan man också låta bli att vara den som skjuter först, smygtekniken ger ändå en betydande säkerhet att kunna klara en attack utan att själv bli träffad. Ett smygfartyg kan därför genom sina låga signaturer verka avhållande i en annars svår situation till sjöss. I det mest extrema fallet, en ren duellsituation med en motståndare där det inte råder något tvivel om att vapen kommer att användas, kan tidsvinsten utnyttjas mer offensivt. Som en blixt från klar himmel kan Visbykorvetten öppna eld innan motståndaren vet om att han är hotad, vilket ger en stor fördel.
I andra situationer kanske man ändå vill synas väl för att tala om att "här är vi". Detta är mycket lätt. Exempelvis kan fartygschefen för att synas bra på radar, skicka upp en radarreflektor i en höj- och sänkbar mast och på så vis eliminera smygegenskaperna inom radarområdet. Skulle i ett sådant läge ett hot uppstå, är det bara att sänka ner masten igen och smygegenskaperna kommer tillbaka.

Fartygsdata
Visby kommer att ha en besättning på 45 män och kvinnor, och andelen värnpliktiga är ungefär 40%. För att nå en hög uthållighet är alla system ombord konstruerade så att halva besättningen kan sköta fartyget.
Visby är 72 meter lång och har ett deplacement (vikt) på dryga 600 ton. Hon är det största ytstridsfartyg som den svenska marinen byggt sedan jagarna byggdes på 50-talet. Fartyget är byggt i kolfiberarmerat plastlaminat, ett material som gör fartyget mycket starkt och motståndskraftigt i förhållande till sin vikt.
Materialet och byggtekniken har utvecklats i Sverige i ett gemensamt arbete mellan FMV, Karlskronavarvet och Kungliga Tekniska Högskolan. Materialet är en av "hemligheterna" bakom smygtekniken då det kombinerar mycket goda egenskaper för att göra fartyget omagnetiskt, svårupptäckt på radar och ir (värmestrålning) samtidigt som det, i de fall en undervattensdetonation skulle inträffa nära fartyget, tål stöteffekter mycket bra.
Visby utrustas med ett kombinationsmaskineri av gasturbiner och dieselmotorer som ger fartyget en toppfart på dryga 35 knop (knappa 70 km/h). Motorerna driver så kallade vattenstråldriftaggregat (även kallat vattenjet) som gör fartyget tyst samtidigt som det trots sin storlek blir mycket lättmanövrerat.
För att lösa sina uppgifter utrustas Visby med sensor och vapensystem som kan verka på, över och under vattenytan i alla konfliktnivåer. Som tidigare nämnts är förmågan till så kallad graderad insats en viktig komponent för att lösa fredsfrämjande och fredsframtvingande uppgifter.
Visbykorvetterna kommer därigenom genom sin flexibilitet och uthållighet att vara en viktig länk inom det Svenska säkerhetspolitiska systemet under lång tid framöver.

Kommendör Thomas E. Engevall tjänstgör vid Försvarets Materielverk