Bengt Andersson:

Amfibiebrigaden

Amfibiebrigaden är ett av världens modernaste och mest slagkraftiga förband. Brigaden är skapad och övad för att lösa alla typer av uppgifter överallt där vatten möter land, det må vara i skärgård eller vid öppen kust, floddeltan, större insjöar eller i städer vid vatten. Det kan vara under arktiska eller tropiska förhållanden.
Skärgården kan vara mycket hård och krävande, detta gör att de fysiska och psykiska kraven på brigadens personal är mycket höga, detta gäller all personal, officerare såväl som soldater. För att få ingå i brigaden måste man klara flera svåra tester och övningar och därmed erhålla den gröna baskern, den internationella symbolen för marina elitförband. Kustjägarna genomför ytterligare prov och erövrar då neptunigaffeln den traditionella symbolen för den svenske kustjägaren.
Personalen är förbandets viktigaste resurs, men bra materiel är också en förutsättning för att lyckas. Amfibiebrigadens materiel är den modernaste och bästa materielen som en soldat kan erbjudas, som exempel kan nämnas Stridsbåt 90 H, svävare 2000, sjömålsrobot 17 Hellfire och luftvärnsrobot 23 Bamse.
Brigaden kärna består av chefen och dennes stab samt fem brigadkompanier, brigadledningskompani, brigadspaningskompani, brigadluftvärnskompani, brigadpionjärkompani och brigadlogistikkompani. Bataljoner som normalt ingår i brigaden är 2-4 amfibiebataljoner och 1-2 bekämpningsbataljoner, Brigaden kan dessutom tillföras mekaniserade förband ur armén.
Som nämndes tidigare är detta en av världens modernaste brigader. Ledningskompaniet som betjänar brigadstaben kan bygga upp ett yttäckande samband om flera mil2. Detta innebär att olika förband kan koppla in sig på så kallade anslutningspunkter och erhålla fullt samband på alla sambandsmedel, telefon, radio UK, kortvåg osv, oavsett var inom brigadens område de befinner sig. Ledningskompaniet betjänar också stabens pansrade ledningsfordon och båtar så att ledning kan upprätthållas 24 timmar/dygn även då brigaden är under förflyttning och, naturligtvis, i strid.
Spaningskompaniet består av 3-4 plutoner. En UAV-pluton med flera, fjärrstyrda små flygplan. Dessa flygplan är utrustade med dagljuskamera, mörkerkamera (IRV) och utrustning för att leda in eld. Flygplanen kan spana över stora områden för att ta reda på vad som finns och vad som händer långt utanför brigadområdet. I kompaniet ingår en televapenpluton som dels kan pejla in och avlyssna elektronisk sändning dels kan störa radiotrafik. Den tredje plutonen, spaningsplutonen består av attackdykare, som både kan användas för att dolt, under vattnet ta sig in i ett område för att spana och utnyttjas för sabotage eller avancerad stridsverksamhet bakom en fiendes linjer. För att erhålla lång aktionsradie och lastkapacitet har denna pluton en dykgruppbåt med vilken de färdas under vattnet. Den sista plutonen i kompaniet är den så kallade insatsplutonen. Plutonen består av kustjägare och skall utnyttjas för stridsspaning, spaning bakom fiendens linjer, fritagning, sabotage, tagande av fångar prickskytte med mera.
Brigadluftvärnskompaniet är, liksom flera av de andra kompanierna under utveckling. Kompaniet kommer att vara utrustat med RBS 23, mer känt som BAMSE, anpassat för marint bruk. Kompaniet svarar för brigadens yttäckande luftvärnsskydd.
Pionjärkompaniet har en viktig uppgift. Detta skall kunna undanröja hinder, såväl under vattnet som i strandlinjen eller i hamnar. Uppgiften är att möjliggöra för brigadens förband att gå iland. Detta innebär att kompaniet innehåller röj- och/eller mindykare. Kompaniet skall också kunna genomföra förstöringsarbeten.
Logistikkompaniet, med sina svävare utnyttjas bland annat för att transportera trupp, ammunition och annan materiel. I kompaniet finns också sjukvårdsresurser, reparationsgrupper m m.
Amfibiebataljonerna som är brigadens manöverbataljoner består av förbandsledning, understöd bl a i form av punktmålsbekämpande enheter och av kustjägarkompanier. Jag skall bara nämna några av de funktioner som ingår. I stabskompaniet finns bland annat så kallade FIST-Team (Fire-Support-Team). Dessa grupper kan leda alla former av eld, från svenska eller samverkande förband från andra länder. Med alla former menas, fältartilleri, fartygsartilleri, granatkastare, robotar och direktunderstödjande eld. FIST-Team återfinns även i de andra kompanierna. I stabskompaniet finns också sjukvårdsenheter som kan genomföra livsuppehållande kirurgi, ombord på båtar.
I amfibiekompaniet återfinns de punkt-målsbekämpande enheterna, bl a Robot 17 som är en laserstyrd robot (som kan ledas av t ex ett FIST-Team), utvecklad ur den amerikanska roboten "Hellfire". Med systemet kan t ex fartyg, helikoptrar eller stridsfordon bekämpas på långa avstånd. I kompaniet finns också ett mycket modernt sjöminsystem, som dels kan användas i kontrollerbar mode, dels i okontrollerbar. I kontrollerbar mode styrs detonationen från en manöverenhet, då minan är okontrollerbar detonerar minan då vissa kriterier uppfyllts. Kompaniet har som hjälp ett passivt sonarsystem som ger förvarning då fartyg närmar sig på eller under vattenytan.
Bataljonen understöds av ett granatkastarkompani med lätt bärbara granatkastare. Granatkastarna kan bekämpa mål, med hög precision på mer än 5 km avstånd.
Slutligen finns två Kustjägarkompanier i varje bataljon. Dessa utgör bataljonernas anfallskomponent. Kustjägarkompanierna kan verka antingen som sammanhållna kompaniförband eller i små enheter, beroende på vilken uppgift som skall lösas. Kompanierna är mycket välutrustade såväl vad avser eldkraft som mörkerhjälpmedel (detta gäller hela brigaden).

Från Kustartilleri till Amfibiekår
Den 1 juli i år bytte Kustartilleriet namn till Amfibiekåren, ett namn som bättre än det tidigare speglar det moderna förband, amfibiebrigaden, som kåren i dag producerar.
Sverige har, med sin långa kust och sina djupa skärgårdar alltid behövt förband specialiserade på att kunna verka i den speciella miljö som utmärker kust och skärgård, dessa förband organiserades av kustartilleriet. En miljö som på sommaren är vacker och inbjudande men som under andra delar av året kan vara kärv och mycket krävande. Under många år bestod dessa förband framför allt av artilleriförband väl skyddade, nersprängda i berggrunden. Dessa förband var skräddarsydda för att försvara viktiga delar av kust och skärgård mot en invasion.
Kanonerna kunde avge precisionseld mot fartyg som försökte tränga in i svenska farvatten mot svenska hamnar eller svensk kust. För att skydda artilleriförbanden fanns olika rörliga förband, bland annat kustjägarkompanier.
I mitten av 80-talet förändrades, genom tekniska och taktiska förändringar det hot som kunde finnas mot Sverige. Förband som tidigare varit skyddade av berg och granit kunde nu bekämpas av modernt flyg. Den nya "hotbilden" ställde krav på lättrörliga och slagkraftiga förband som kunde sättas in överallt där en angripare uppträdde och som samtidigt kunde undandra sig bekämpning. Kustartilleriet organiserade så kallade amfibiebataljoner och påbörjade därmed transformeringen till amfibiekår.
Vill du veta mer om Amfibiebrigaden eller Amfibiekåren kan du gå in på försvarsmaktens hemsida www.mil.se och länka dig vidare till Amf 1, Amf 4 och/eller Amf SS. Här kan du också ställa frågor till Infomaster.

Överste Bengt Andersson är chef för Amfibieförband 1 i Vaxholm