Sommaren 20XX har Sverige anlitat ett utländskt rederi för hemtransport av militär mate-riel från Kosovo. Fartyget, som är maltesiskflaggat och med rysk kapten, stävar mot Öster--sjön och Stockholm. När fartyget kommer in i "Grytan", anropar den ryske kaptenen Stockholm och meddelar att han inte är nöjd med ersättningen. Han kräver mer betalt. Om han inte får som han vill skall han ta några svenska soldater ombord som gisslan, beslagta materielen för att sälja den i Ryssland och gå till Kaliningrad. Efter vilket regelverk handlar Sverige?

Under de drygt tio år som gått sedan det kalla krigets slut, har den säkerhetspolitiska situations-bilden i Europa radikalt förändrats. Den tidigare relativt förutsägbara bipolära världen har ersatts av unipolaritet, med USA som enda kvarvarande supermakt. Både geo-grafiska och politiska gränser har suddats ut. Vi har fått inomstatliga konflikter i stället för krig mellan stater. Följden har blivit en ökad instabilitet i världen, också i Europa. Antalet krishärdar har ökat. Gränsen mellan civila och militära kriser har blivit mer flytande. Den annorlunda och bredare hotbilden kräver nya lösningar och större flexibilitet. Nya situationer kan uppstå som inte täcks in fullt ut av regelverk som tillkommit under andra politiska för-hållanden. Det är av vitalt intresse för Sverige att delta i det internationella militära sam-arbetet, både i Europa och på det globala planet. Både i nationella och internationella samman-hang är det därför viktigt att ha ett fullt ut fungerande regelverk, som svenska styrkor har utbildats för och övat på.
Diskussionen om Rules of Engagement (ROE) eller insatsregler börjar nu alltmer komma i fokus i takt med den ökade internationaliseringen. Kommendörkapten Kenneth Lindmark, ansvarig för Taktikutveckling på MTK Berga, har ägnat sig åt frågan om ROE i flera år. Under en övning 1996 var han stabschef för en internationell styrka. Han konstaterade då att ROE för den tillämpade slutfasen av övningen inte var användbara. Den NATO-planerade övningen spelade en FN-styrka som skulle bryta ett illegalt embargo. Man upptäckte att det saknades regler för detta och med hjälp av NATO-staben fick man ta fram ett mandat, och utarbeta kompletterande ROE.
- Jag insåg då att insatsregler är ett led i ledningsprocessen, säger Kenneth Lindmark. Han började studera frågan mer ingående. Den inom marinen, då gällande RUFF:en Riktlinjer för Uppträdande med Fartyg och fartygsförband vid Främmande maritim verksamhet) var embryot till den svenska handbok som nu föreligger. (Förhandsutgåva ROE-handbok)

Vad är då ROE?
ROE är nationella eller gemensamma insatsregler som styr militära styrkors agerande och definierar under vilka omständigheter och förutsättningar våld eller hot om våld får användas.
ROE är både ett politiskt och militärt styrinstrument som fastställer de ramar inom vilka fartygschefer eller förbandschefer har att agera. ROE är däremot inga taktiska föreskrifter. ROE bör övergripande ses som ett resultat av ett lands utrikes- och säkerhetspolitiska mål och kan därför i princip bara ändras av den politiska ledningen. De påverkas av både internationella regelverk och nationell lagstiftning men har inte status av lag. I vissa fall kan de komplettera regelverken. Vid multinationella övningar gäller de överenskomna gemensamma reglerna med undantag för om någon deltagande stat anmält att den nationella lagstiftningen avviker från någon av de överenskomna reglerna. Nationell lagstiftning går alltid före ROE. Det är av yttersta betydelse att nationella handlingsregler finns. Varje land har sitt syfte och sin målsättning politiskt och militärt med varje operation. Därför är det viktigt att svenska intressen tillvaratas i form av egna ROE. Sådana regler behövs inte minst för att underlätta för våra internationella insatsstyrkor att uppnå de uppsatta nationella målen. Risken finns annars att Sverige underordnar sig andra staters nationella mål och handlingsregler.
IKFN-förordningen (Försvarsmaktens ingripande vid kränkningar av Sveriges territorium under fred och neutralitet m.m.) och den därav av FM framtagna "Handbok IKFN" kan sägas vara ett slags svenska ROE, dock i starkt behov av uppdatering. Förordningen avser till största delen händelser som utspelas på svenskt territorium och våldshandlingar som involverar svenska eller utländska statsfartyg. Fall som inte täcks in av IKFN är t.ex. våld mot tredje part av utländsk statsfartyg eller våldshandlingar från icke-krigförande part mot svenskt fartyg på internationellt vatten. Konflikter som inte avser krigförande parter eller utspelas på internationellt vatten och inte riktar sig mot Sverige täcks således inte av nuvarande lagstiftning. Hur skulle en incident hanteras där t.ex. ett ryskt statsfartyg skjuter mot en estnisk passagerarfärja och där ett svenskt örlogsfartyg råkar befinna sig i närheten?
IKFN skulle dock kunna kompletteras med situationsanpassade insatsregler. Vid övningsverksamhet eller gemensamma operationer bör utgångspunkten vara att ha överenskomna gemensamma regler. Därutöver har varje deltagande stat sina nationella regler, som naturligtvis kan se olika ut beroende på lagstiftningen i respektive land.

NATO:s ROE, MC 362, har varit underlag för det utkast till svensk handbok som Kenneth Lindmark tagit initiativet till att ta fram.
- Men det räcker inte med NATO:s regelverk, menar Kenneth Lindmark, för NATO-reglerna är ju framtagna för medlemsländerna och omfattar också kapitel 5-operationer1) som inte är tillämpligt på Sverige. Vi behöver nationella insatsregler. Man måste tränas nationellt för att kunna fungera internationellt. Det handlar om en process som skall vara fastställd, förankrad, dialogiserad och som personalen är utbildad och övad på. Om man kallar det ROE eller insatsregler är ointressant, men de måste bli en naturlig del av ledningen, anser Kenneth Lindmark.
Den provisoriska svenska handboken prövades och analyserades under förra årets slutövning för marinen.. Resultatet av denna analys och ett uppdrag (från Högkvarteret) att utreda behovet av en Försvarsgemensam handbok har nyligen redovisats för Högkvarteret. Detta leder nu förhoppningsvis till att C Opil2) får uppdraget att arbeta vidare med frågan.
Ytterligare ett uppdrag framöver borde bli att se över FM handbok IKFN och rätta upp denna, samt att därmed analysera behov av ev ändringar i IKFN- förordningen
I januari 1989 var en amerikansk hangarfartygsgrupp på övning i internationellt vatten (enligt amerikanarna) utanför Sidrabukten vid Libyen. Libyerna hävdade att det var libyskt område. En konfrontation mellan USA och Libyen en kort tid innan hade lett till en uppmärksammad nedskjutning av två libyska plan. Två fartyg närmade sig plötsligt i hög fart hangarfartyget. Enligt underrättelser hade ingen libysk aktivitet inrapporterats, och en kontroll visade att ingen fientlig aktivitet pågick. Trots detta var amerikanarna ytterst nära att skjuta mot fartygen. En extra kontroll räddade två handelsfartyg från amerikansk attack.
Ovanstående händelse belyser vikten av tydliga ROE, speciellt ju högre spänningskurvan är.
Exempel på liknande händelser kan göras lång.
- Om oförutsedda situationer skulle uppstå under ett uppdrag, kan man alltid begära att eventuellt vilande ROE aktiveras, eller formulera och begära nya situationsanpassade ROE säger Kenneth Lindmark. Detta förutsätter att varje militär chef kan hantera processen inte bara juridiska experter. Den juridiska expertisen är nödvändig för att ge cheferna råd, men besluten fattas av chefer, inte av juridiska rådgivare.

Marie-Louise Hallström är verksam på UD, har gjort en kartläggning för FOI av Sveriges möjligheter till ingripande med tvångsmedel vid civila/militära incidenter på internationellt vatten.
1) Avseende det kollektiva försvaret
2) Chefen för den operativa insatsledningen