Mer pengar till det militära försvarets personal och utbildning är ett mål för ÖB. Inom den givna budgetramen skulle medel då behöva tas från materielanslaget, fastän regeringen har sagt nej för innevarande år. General Johan Hederstedt har inte heller gett upp sin yrkande på att få visstidsanställa drygt tusen man, trots att försvarsministern och departementet har ställt sig avvisande.

Så löd några i sak drastiska besked om överbefälhavarens avsikter från hans ställföreträdare, generallöjtnant Hans Berndtson, som den 19 april talade i Stockholm inför engagerade åhörare. Anförandet på temat "Pågående utveckling inom Försvarsmakten och Sveriges roll i Europa i dag" hölls i samband med Allmänna Försvarsföreningens årsstämma i Garnisonens konferenscenter på Karlavägen.

Dygd av nödvändigheten
Utgångspunkten för föredraget var förstås vad man på militärt håll med en rätt positiv vinkling vill beskriva som "den största förändringen av Försvarsmakten i modern tid". Den stora poängen anges vara att man i hädanefter i en väpnad konflikt skulle satsa lika mycket på ledning och information som på verkan av vapen. Att ledning och underrättelser får större vikt ligger i tiden. Men många mer traditionellt lagda har svårt att se att det ligger ett egenvärde i att verkan av förband i motsvarande grad minskar. Detta senare kan väl ändå snarast vara resultatet av en negativ faktor - mindre pengar för dyrare vapen.
Anförandet berörde flera laddade eller potentiellt laddade ämnen, fast Berndtson höll en sval ton även när han mötte mer känsliga frågor. Den pågående så kallade ominriktningen - en lite ansträngd nysvensk term - brukar förklaras mot bakgrunden av fyra faktorer: omvärlden, tekniken, samhället och den politiska viljan. Högkvarterets man tryckte därtill själv på en femte faktor: de ekonomiska realiteterna. Försvars-makten mister tio procent av sin budget fram till målåret 2004.

Rysk stabilitet?
Som en ram för sin lägesbeskrivning gjorde Berndtson en tämligen positiv stabsutvärdering av "en relativt stabil situation" i Ryssland under ledning av Vladimir Putin. Denne kallades för en "ikon", låt vara med ett begränsat handlingsutrymme. Den ryske presidenten tror på marknadsekonomin och har i dag ingen politisk opposition, hette det. Orostecken finns: minskande tillväxt, sjunkande oljepriser (?), inflationstryck. Men siffrorna har varit i stigande för handelsöverskottet, industriproduktionen, konsumtionen - och även försvars-anslagen. Analysen var rimligtvis präglad av den militära underrättelsetjänstens bedömningar. Ingenting sades om Putins bindningar till den till synes låsta ryska säkerhetsbyråkratin eller om den för demokratiseringsprocessen bekymmersamma mediasituationen. Som Berndtson dock tillade: "Man måste alltid ha ögonen på närliggande större länder".

Ett högkvartersperspektiv
Med det militära systemets sedvanligt pedagogiska bilder beskrev han så Försvarsmaktens nya ledningsorganisation. Det verkade, som någon sade, ha blivit trängre i Högkvarteret i Bastionen vid Lidingövägen i Stockholm, fast stabsdelar har lagts över på OPIL, den operativa insatsledningen. Den lär nu hamna i Näsby slott utanför huvudstaden, därmed dock inte i skydd om "det stora kriget" mot all förmodan kommer. Verkligt stora enheter skapas inom den nya underhålls- och stödorganisationen FORGUS, med divisioner i Boden (försörjning), Arboga (teknik) och Karlskrona (service).
Vad åhörarna fick ta del av var ett högkvartersperspektiv. Verksamheten kring och på de militära skolorna och våra få återstående utbildningsförband berördes just inte, och inte heller satsningen på ny materiel. Jo, på en punkt gavs ett halvt löfte. Det gemensamma nordiska beslutet om en helikopteranskaffning - i Sveriges fall 25 helikoptrar som ersätter helikopter 4 och helikopter 3 - tas förhoppningsvis före sommaren trots olika krav länderna emellan.

Brister i uppföljningen
Det stora problemet, ekonomin, är ytterligare förvärrat sedan regeringen vägrat att än en gång omdisponera 700 miljoner kr från materielanslaget till anslaget för förbandsverksamhet och beredskap. - Att vi inte fick göra en omfördelning är unikt, konstaterade Berndtson. Av hans sammanställning framgick ändå att materielanslaget långsamt sjunker från nära 21 miljarder i år till 17 miljarder 2004. Som lyssnare kunde man miss-tänka att den politiska nivån då är starkt ovillig att redan börja tumma på materielen. Med något sådant skulle ju regeringen riskera att undergräva den gynnsamma bild som annars ges av en försvarsmakt stadd i internationellt enastående teknisk utveckling.
Berndtson medgav rakt ut att "det brister i styrning och uppföljning av förbandsverksamheten". Han exemplifierade från förra året med det häpnadsväckande faktum att allt såg bra ut till och med tredje kvartalet för att sedan utmynna i det stora raset.
Men det måste finnas balans, sade han: ÖB kommer att hårt driva en omavvägning!

Flygskolans öde
I den dagen före dramatiskt aktualiserade flygflottiljfrågan noterade Berndtson ytterligare en unik omständighet - att ÖB presenterade sitt senaste förslag för försvarsutskottet, något som inte har hört hemma i svensk konstitutionell praxis. Varför skulle man inte kunna behålla F 10 i Ängelholm för flygskolan, frågades det. Svaret blev att detta långsiktigt inte var hållbart om bullerkraven skärptes från 90 till 80 decibel. (I riksdagen blev resultatet den 16 maj att både Uppsala och Ängelholm mister sina flottiljer. Vart flygskolan skulle ta vägen, det fick nationen vänta på.)

Visstidsanställda behövs
Ifråga om den internationella krishanteringen, uttryckte Berndtson sin belåtenhet över att Finlands avgående ÖB, Gustav Hägglund, valts till ordförande för EU:s nya militärkommitté. Uppenbarligen rör det sig här om en annan bedömning än i Köpenhamn. Där hade man som god NATO-medlem tänkt satsa på en italiensk general, fast Danmarks ÖB på platsen gjorde pikant nog tvärtom. Av talet tycktes framgå att EU tror sig om att från slutet av 2003 självt kunna leda militära företag omfattande under 10 000 man. Vid insatser därutöver måste ledningen övertas av NATO eller någon "koalition av villiga" stater.
Sverige står fast vid att kunna bidra till internationella insatser med 1 500 man, och upp till 2 000 man för kortare tid. Men som den militära ledningen ser det förutsätter åtagandet att visstidsanställning av gradvis upp till 1 100 man tillåts. Man tycks inte vilja uppfatta försvarsminister Björn von Sydows kyliga besked som ett slutgiltigt nej. Regeringen vill ju satsa på fredsinsatser med svenska militära förband. Berndtson trodde också att visstidsanställningen nog ändå skulle "gå åt det hållet", underförstått dit Försvarsmakten vill.
Att officerare ska verka i krishantering utomlands "måste kännas naturligt för alla", sade han i en annan kontroversiell fråga. Officersyrket är alltmer populärt, och det gäller nu att erbjuda mer betalt för insatser i internationellt arbete, bra försäkring och backup därhemma.

Ingen idé om hur landet skall försvaras!
Så till den inte oviktiga frågan, ställd av flera i auditoriet, om hur Försvarsmakten ska hantera försvaret av Sverige. Berndtson medgav att varken OPIL eller Strategiledningen i Högkvarteret ännu har något bra koncept. När det gäller en operativ idé och planläggning är läget i viss mån grumligt. - Vi har inte börjat i rätt ända, sade han.
Beskedet borde ha förvånat dem som har illusioner kvar om hur försvarsfrågor sköts. Vilken grund för avdömning har det då inför den senaste tidens försvarsbeslut funnits i det noggranna arbetet med typfall och satsning på framtidsförband enligt principen om "spårbarhet"? Det kan låta som om våra politiker har bestämt omfattningen av det militära försvaret utan att förstå hur - få eller vilja ta reda på hur - kvarvarande armérest skulle kunna värna riket i händelse av en väpnad kris.
Nu är i alla fall ett idé- eller doktrinarbete på gång, lugnade Berndtson, för att omedelbart tillägga att det kullkastas av så mycket annat stabsarbete - med bland annat pengafrågan gissningsvis. Ifråga om Försvarshögskolan sades det vara en "viktning tillbaks". Operationer och teknik har tagit ny fart. Generalen medgav, vilket annars sällan hörs, att det för viss tid råder kompetensförlust bland officerskadrarna. Detta sedan i många fall "fel" personer har lämnat det militära.

Vart tog tillväxtförmågan vägen?
Att generalmajor Paul Degerlunds utredning om de blivande nationella skyddsstyrkorna och det territoriella försvaret skulle ha stoppats inom Högkvarteret, förnekades av Berndtson. Men det gäller att "balansera ekonomin", sade han i den vevan. I klartext rimligtvis: förslaget blev för dyrt.
Hur förbereds de i senaste försvarsbeslut förutsatta krismöjligheterna att under en femårig anpassningstid låta Försvarsmakten tillväxa för att möta ett väpnat angrepp av viss omfattning? På den frågan från auditoriet svarade Berndtson att man ägnar omsorg åt anpassningsförmågan. Han tycktes räkna med att man under i varje fall de närmaste åren skulle kunna förse sex brigader med nödvändigt artilleri genom att ta i utnyttjande fältartilleripjäser 77 A och kustartilleripjäser 1280 som ännu inte skrotats. När försvarsministern tidigare kommenterat vår extrema brist på artilleri har han dock inte ens antytt denna möjlighet utan som ett slags kompensation enbart hållit fram tillkomsten av ett modernt splitterskyddat granatkastarsystem med bland annat målsökande ammunition.1 Anpassningsalternativet har saknats.
Blir det således inte tal om fler brigader? Vart tog tillväxten vägen? Sex brigader, det är ifråga om fälthären antalsmässigt mindre än en femtedel av den värnkraft som under beredskapstiden togs ut av svenska folkets då sex miljoner människor.
Vad som nu ska gälla behöver förhoppningsvis aldrig aktualiseras i ett hett läge. Hans Berndtson ville ändå inte sälla sig till dem som antytt att hotet mot Sverige var borta i minst femtio år, borta överhuvudtaget, ja i all oändlighet. - Jag håller mig till Försvarsmaktens tioårsperspektiv, sade han. Och vad blir det av Högkvarterets egna visioner? Ja, allt beror på pengarna!

Olof Santesson har varit Dagens Nyheters utrikesredaktör

1) Von Sydow, Björn: "Nu ändrar vi inriktningen på försvaret", Svenska Dagbladet, 2000-01-21.