Nils Andrén:
Lektioner i historia, krig och statskonst

 Bilder

Lektionerna finns i en vänbok till fil. dr Klaus-Richard Böhme. Den överlämnades, när Böhme förra året pensionerades från chefskapet för Militärhistoriska avdelningen vid Försvarshögskolan. Nitton författare har lämnat bidrag. Dessa har fördelats under de tre rubrikerna, historia, krig och statskonst. Historia och krig har fått var sin fjärdedel, medan statskonsten upptar ungefär hälften av utrymmet. Bidragens bredd gör det svårt att göra alla rättvisa i en kort anmälan.
Avsnittet Historia domineras av svensk historieforskning och dess villkor. Analyser av historiska händelser får mindre utrymme. Anmälaren har särskilt fäst sig vid Sverker Oredssons spännande och lärorika översikt över skolorna inom Karl XII-forskningen. Den kompletteras med en genomgång av svenska och utländska värderingar av Karl XII som krigare och statsman. Allt leder till Oredssons försiktiga slutsats. Det förra sekelskiftets dominerande bild av Karl XII var ett eko av en romantisk stormaktsnostalgi. Oredsson kallar den därtill för "ett högerprojekt". Mot den står den moderna välfärdsideologins syn - stormaktsväldet avveckling var en lycka för Sverige.
Avsnittet med rubriken Krig består av fyra bidrag. Till denna läsning i blandade ämnen bidrar litteraturhistorikern Inge Jonsson med en analys av litterära framställningar av historiens krigshjältar. Det blir ett både kulturhistoriskt och idéhistoriskt kapitel. Det belyser hjältemyternas och hjältedyrkans historiska roller och funktioner. Myter är också ett motiv i Stellan Bojeruds utredning om blixtkriget i Polen 1939. Hans slutsats eller tes är att påståendena om polackernas kvantitativa och materiella underlägsenhet har varit starkt överdrivna. Utfallet berodde på dålig polsk ledning.
Statskonsten börjar med Magnus Mörners glimtar av svensk närvaro i Baltikum på 1500-talet. Det slutar med Göran Rystads berättelse om Lyndon Johnsons nordiska resa 1963 och Bertil Johanssons revy Från Helsingfors till Istanbul, om över 25 år politiskt arbete för att skapa förtroendeskapande åtgärder i Europa. Det som kommer däremellan hänför sig till de två senaste seklerna.
Torbjörn Nilsson ägnar sig åt unionen med Norge i ett kapitel om konsulatfrågan. Denna tidskrifts redaktör, Bo Hugemark, funderar kring politiska handlingsprinciper, att agera eller parera. Termen parera är vald därför att det närmast liggande ordet anpassning devalverats av Sveriges senaste försvarspolitik. Det dominerande historiska perspektivet är 1900-talet men 2000-talet kommer med genom utblickar mot nuet och framtiden. De berör frågor som är centrala i den säkerhetspolitiska dagspolitiken. Hans kapitel bör därför kunna ge utgångspunkter för säkerhetspolitiska diskussioner och analyser på alla nivåer, från gymnasieklasser och uppåt. Detsamma gäller om bokens bidrag om politik och moral. Kent Zetterberg har gjort en omfattande studie med rubriken Det neutrala Sverige skuld och ansvar. Därtill fogas en klargörande underrubrik: Till frågan om den svenska politiken under andra världskriget och den svenska debatten efter kriget, Översikten utmynnar i ett försiktigt frikännande: "den moraliska uppfattningen att Sverige svek 'demokratin' och 'Väst' - (har) alltför litet tagit hänsyn till Sveriges dåliga strategiska lägen under kriget".
Wilhelm Carlgrens bidrag handlar om Hjalmar Hammarskjöld som fredsmäklare i början av första världskriget. "För första gången under 1900-talet söker här en svensk statsrådsledamot lägga fram ett vitalt maktpolitiskt initiativ på hög internationell nivå och härigenom ge Sverige en förstaplansroll i storpolitiken, om än endast tillfällig och temporär." Carlgren nämner en rad efterföljare i rollen, Hjalmar Branting, Östen Undén, Rickard Sandler, Olof Palme. Anmälaren förutser att förteckningen i framtiden kan bli betydligt längre, och ge plats för både Sten Andersson och hans aktuella kritiker.
Vänboken slutar med en förteckning över Klaus-Richards skrifter i urval, sammanlagt 92 nummer.
Slutomdömet är att Historia, krig och statskonst som helhet är alltför intressant för att få ligga oläst i någon bibliotekshörna och samla damm. Låna den, köp den, läs den och använd den!

Nils Andrén är professor emeritus i statsvetenskap

Historia, krig och statskonst. En vänbok till Klaus-Richard Böhme. Redigerad av Kent Zetterberg och Gunnar Åselius. Probus Förlag HB, Stockholm 2000. ISBN-87184-66-4