Kjell Nordström:
Homeland Security
Bild

Behovet av skydd på hemmaplan mot terrorismen har föranlett ett antal åtgärder i USA bl.a. av organisatorisk natur. Det finns anledning även för oss att tänka över problemen.

USA är i krig på två fronter, den ena utomlands, den andra på hemmaplan. I Afghanistan är talibanerna slagna medan jakten på al-Qaida fortsätter. Nätverket al-Qaida ("the most visible head of a hydra") har under årens lopp utbildat tiotusentals terrorister spridda i ett sextiotal länder, bl.a. i USA. Om bin Ladin likvideras är rörelsen ändå intakt: dåden planeras på lägre nivåer, högsta ledningen endast koordinerar verksamheten. Vilken "ondskans axelmakt" som ska få stå för nästa krigsskådeplats är i skrivande stund (24 februari) oklart.
President Bush har delegerat till vicepresident Dick Cheney att - "largely out of sight" - sammanhålla kriget. Ansvaret för operationerna utomlands åvilar försvarsminister Donald Rumsfeld; försvarsministern biträds av Joint Chiefs of Staff med flygvapengeneralen Richard Myers som ordförande. För den internationella samordningen svarar utrikesminister Colin Powell.

Mångfald av hot
Läget på hemmaplan är mera diffust. "We're pretty good if the threat is coming from the outside", har general Myers sagt. "We're not so good if it's coming from inside".
Hoten from inside kan vara vilka som helst: konventionella såväl som okonventionella vapen och metoder (cyber erbjuder förhållandevis billiga och effektiva stridsmedel), långdistansrobotar såväl som civilflygplansmissiler, nukleära, kemiska och biologiska stridsmedel (mjältbrand, smittkoppor, ebola, dirty bombs fyllda med radioaktivt avfall, miniatombomber i väskor, ett antal sovjetiska dylika är på drift). Särskilt utsatta objekt är stormöten, viktiga byggnader, kärnkraftverk, elnät, kommunikationer, vattenförsörjning, raffinaderier, förråd av farliga ämnen och räddningstjänsten. Rikhaltigt underlag rörande arsenal och handhavande erbjuder al-Qaidas 6000-sidiga handbok Encyclopeida of Jihad.

Snabba skyddsåtgärder ...
Omedelbart efter "nine eleven" vidtogs skyddsåtgärder i USA. Kontrollen av luftrummet skärptes (AWACS- och jaktplan över amerikanskt territorium). Samma gällde flygplatser (säkerhetspersonalen numera federalt anställd), flygplan, passagerare och last liksom farliga transporter överhuvudtaget. Lagren av motmedel, vacciner och detektorer ökades. Åtgärder vidtogs för att vidga, förbättra och med den "lojala" omvärlden samordna underrättelse- och säkerhetstjänsten. Krafttag togs för att lamslå finansflödena till terroristerna - effektiva slagrutor mot dylika underjordiska flöden saknas dock än.
Den amerikanska allmänheten har slutit upp bakom president och myndigheter.

... och omdiskuterade
En del åtgärder har dock väckt oro, t.ex. lagar som givit polisen extraordinära befogenheter att övervaka och kontrollera och att på "lösa" grunder häkta misstänkta; summarisk terrorstämpling av personer och institutioner har kritiserats. Att non-citizens kan utvisas på grundval av "secret evidence" och att militära krigstribunaler kan komma att inrättas har mött motstånd. Har CIA fått mandat att likvidera misstänkta, s.k. "executive actions"? Det förnekar myndigheterna. Men, har någon invänt, "attacks on enemy leaders in wartime, that's fair game".

Ny befattning
Ett viktigt presidentbeslut omedelbart efter 11 september gick ut på att inrätta befattningen Director of Homeland Security. Idén var inte ny. I en kongressrapport offentliggjord i början av 2001 - resultat av tre års utredningsarbete - framlades "En nationell säkerhetsplan: Absolut nödvändiga förändringar". I rapporten förutspåddes faktiskt septemberdåden. Vad man vet gick förslaget bl.a. ut på att ett Securitydepartement med egen budget skulle inrättas - troligen ville kongressen därmed säkra insyn över verksamheten. President Bush uppdrog åt vicepresidenten att projektera ett Office of National Preparedness. Projektet hade inte avancerat nämnvärt 11 september, kongressrapporten hade i maj 2001 lagts åt sidan.
Homeland Security Director blev Pennsylvaniaguvernören Tom Ridge. Till sitt förfogande fick Ridge ett office. Till National Counterterrorism Director utsågs den pensionerade generalen Wayne Downing; general Downing bibehöll uppdraget att vara biträdande National Security Adviser under Condoleezza Rice. Ridge inriktade sig på att klara ut vilka befogenheter olika säkerhetsinstitutioner hade och vilka objekt/mål som i första hand borde uppmärksammas.

Förvirring och ineffektivitet
Mjältbrandsbreven nödvändiggjorde emellertid direkta snabba insatser. På presidentens uppdrag kallade Ridge ihop ett antal experter i ämnet och "koordinerade" vad de skulle göra. Av naturliga skäl satte Secretary of Health and Human Services, hälsovårdsministern Thompson, i gång med liknande undersökningar. Expertisen under Ridge respektive Thompson kom till motstridiga slutsatser. Inledande motåtgärder blev varken genomtänkta eller koordinerade - varför inte den utsatta postpersonalen tidigt mjältbrandsskyddades är alltjämt oklart. Att Ridge förklarade sig vilja delge allmänheten information "incomplete as it may be" fick negativ effekt - ryktesspridningen ökade; naturligtvis hade samma inträffat om informationen alltför mycket avdramatiserats eller uteblivit. I fortsättningen har Ridge blivit försiktigare: "This is not the time to stand down". (Den som kommit att bli symbol för Homeland Security är New Yorks förre borgmästare Rudy Giuliani; bl.a. fick han Ridge att ta tillbaka några mindre lämpliga beslut.)
Homeland Security Director har fått ett tungt mandat. En uppgift är att koordinera ett fyrtiotal centrala agencies med säkerhetsåligganden, de största och mest kända CIA och FBI. I kongressen finns 26 kommittéer och 17 subkommittéer med säkerhetsuppdrag, regionalt och lokalt återfinns en mångfald institutioner. Samarbetet mellan CIA och FBI har aldrig varit "utvecklat" - av sekretesskäl är det sagt. Det har inte ökat sedan båda kritiserats för bristande effektivitet; i Newsweek 21 januari kallas CIA "a lumbering giant ill-equipped for the world in which it is operating". Försök att ändra rutiner möter regelmässigt motstånd, ännu större blir motståndet naturligtvis då berörda samtidigt befinner sig och tvingas vara i maximal aktivitet.

Enbart rådgivare
Tom Ridge har inte fått något eget departement och tillhör inte regeringen. Han har överhuvudtaget ingen "operational authority". President Bush säger att Ridge har "the power that comes from the President's attention". Närmast kan Ridge sägas vara presidentens rådgivare med efterhand givna samordningsbefogenheter.
Har hemlandssäkerheten i USA ökat? Att myndigheterna undvikit att mera ingående redovisa vidtagna åtgärder är förståeligt - inga ledtrådar till terrorister! Mediernas grävande har varit förstrött, de har valt att fokusera på kriget i Afghanistan. Mjältbrandsbreven och flygplansincidenterna efter 11 september är troligen inte al-Qaidas verk, Salt Lake-OS har genomförts utan terrordåd - Homeland har kunnat återhämta sig. Att en sovande al-Qaidacell efter 11 september planerat att angripa ett objekt i Washington DC, oklart vilket, har föga uppmärksammats; tilltänkta förövare hann sätta sig i säkerhet.
Kriget uppges hittills ha kostat USA tio miljarder kronor per månad. Newsweek summerade 31 december: "The total cost of the attack, to Al Qaeda, appears to have been $500,000. The total damage inflicted on the United States economy is estimated to be between $100 billion and $300 billion". I sitt budgettal 4 februari föreslog Bush ökning av försvarsanslaget med 11 procent och kraftig förstärkning av Homeland Security. Enorma satsningar! Men inte bara pengar erfordras, mer måste till.

Riv barriärerna
Frågeställningen hur öka Homeland Security debatteras flitigt. I ett vidgat perspektiv är den huvudtema i NATO Review's vinternummer 2001-02. Sammanfattat påpekas att man måste gå "beyond coordination and consensus-building" och upprätta en "controlling, centralising body" med exekutiva befogenheter all over. Samhället och världen är utsatt, samhällets/världens motåtgärder måste integreras. Barriärer mellan centrala och lokala, statliga och icke-statliga, nationella och internationella instanser måste brytas ner. (En slutsats är att dylika insatser kan kräva lagöverträdelse. En annan: att det för god effekt krävs ökad öppenhet och minskad sekretess - terrorister till gagn.)
I Sverige tillkommer en ny planeringsmyndighet 1 juli i år. Myndigheten, som ersätter Överstyrelsen för civil beredskap, ska analysera omvärldsutvecklingen, omvärldsförhållanden och beroendeförhållanden mellan viktiga samhällsfunktioner. Får institutionen exekutiva befogenheter? Centerledaren Maud Olofsson anser (SvD 11 december) att myndigheten bör få "ansvar för nationell samordning över myndighetsgränser" och "ges uppgifter och ett samlat ansvar för förebyggande åtgärder och krishantering i hela spektrumet fred-krig". Direktivrätt gentemot ÖB med flera?

Kjell Nordström är generalmajor

 
 
 (Krigs)fångarna
USA:s fånghantering har väckt oro. En del bilder i samband med transporten av tagna motståndare och deras framkomst till Guantanamobasen tedde sig stötande, i varje fall i Europa. Huvor, ögonbindlar, handfängsel och fotbojor, burar - var det ett rimligt sätt att hantera dessa människor? De hade tagits i strid. President George W Bush har ju själv sagt att det pågår krig mot terroristerna. Då måste man väl följa den internationella rättens bud om krigsfångar?
Folkrätten, uttryckt i den 3:e Genèvekonventionen och 1977 års tillägg (det senare inte ratificerat av USA), ställer förvisso krav på hur krigsfångar ska behandlas. Vid fångförhör behöver de inte upplysa om mer än namn, nummer och grad. Enligt konventionen mot tortyr får de inte heller deporteras eller kränkas.
Rör det då sig om krigsfångar? En hel del krav ställs också på de kombattanter som ska skyddas av folkrätten. De måste föra strid i enlighet med krigets lagar och sedvänjor. De ska stå under befäl av en person som ansvarar för sina underlydande. De ska bära uniform med en distinkt symbol som kan urskiljas på håll. De måste bära sina vapen öppet.
Utifrån dessa krav inser man att det strikt rättsligt kan vara svårt att exempelvis hävda att partisaner och gerillakrigare ska räknas som krigsfångar. En annan sak är att en krigförande stat ändå kan välja att behandla dem enligt gällande konvention som regelrätta krigsfångar för att skydda sina egna soldater mot repressalier.
Uppfyller då alla talibaner alla uppräknade krav? Knappast. Och al-Qaidas folk? Ingalunda, ty de står för motsatsen till folkrättsligt godtagbar krigföring. Uppenbart vill amerikanerna också ha full rörelsefrihet att genomföra pressande förhör med uppspårade medlemmar av en terroristorganisation utan att ta hänsyn till deras status. Inte minst därför kallar de dem för "illegala kombattanter".
Från USA har framhållits att flera av fångarna, åtminstone först, uppträdde hotfullt mot väktarna och därför måste fängslas etcetera. Avsikten tycks också vara att de, så snart det anses möjligt, ska återföras till sina hemländer.
Det har varit oklart om USA ändå tänkt följa internationell rätt? Men när så är fallet gäller rimligtvis folkrättsregeln att en "kompetent tribunal" måste avgöra en fånges status; väl att märka individuellt, fall för fall. Här syftas på en etablerad domstol med fulla juridiska garantier.
En viktig sidofråga är här hur säkert inrättandet av militärtribunaler i USA, som Bush sin terroristbekämpning har talat om i, står i överensstämmelse med den så kallade Posse Comitatus med - från klassisk amerikansk utgångspunkt - restriktioner för militär medverkan i rättsskipningen.
O. S.