Claës Skoglund:

En ubåtsjakt på Västkusten

Fotografiet i Vårt Försvar nr 4 2001 av miniubåten i Sevastopols ubåtsbas Balaklava, där vännen Lars Ulfving "stöttade" och jag förde kameran, kom mig att än en gång förvånas. Hur kunde senaste ubåtsutredning alltjämt ifrågasätta om dylika sovjetiska ubåtar existerat? Redaktören har välkomnat till inlägg i ubåtsfrågan. Tanken går då för omväxlings skull vidare till ubåtsjakterna på västkusten redan på 1960-talet.

Den 1 oktober 1966 kl 0200 anlände jag från Uddevalla och chefskapet för I 17 till Skövde för att tillträda som ställföreträdande militärbefälhavare i Västra militärområdet (milo V). Kl 0500 rapporterade vakthavande officeren i milostaben främmande ubåt i Gullmarsfjorden. Detta upprepades sedan gång på gång under de följande dagarna under ackompanjemang av varnande knallskott. Jag föreslog till slut militärbefälhavaren, amiral Oscar Krokstedt en avancerad tolkning av IKFN: första dagen knallskott, andra direkt sjunkbomb på behörigt avstånd, tredje omedelbar verkanseld. Så kunde man inte göra, förklarade MB. "Förr eller senare kommer någon av de dj-na att gå på grund", blev min replik. Det rådde en ganska upprörd stämning i staben till följd av den bristfälliga utrustning för ubåtsjakt MB V och Chefen för Örlogsbas Väst konteramiral Hans Uggla disponerade. Nästan på dagen 15 år senare besannades emellertid min spådom. U 137 gick på vid Karlskrona!

Direktkontakt
Under fortsatt ubåtsjakt inträffade en märklig händelse. Den 24 oktober vid middagstid observerades ett ubåtstorn utanför örlogsdepån ÖGull längst in i Gullmarsfjorden. Två "fiskeminsvepare" ur minsvepningsdivisionen vid Lysekil gick omedelbart till sjöss och avspanade var sitt delområde utanför fjordmynning i höjd med Gävens fyr. Vid 1730-tiden (mörkt men klar sikt och betydlig sjöhävning) fick minsveparen i norra delområdet ekokontakt med ett föremål som stod stilla på c:a 10 meters djup (bottendjup c:a 30 m). Man misstänkte främmande ubåt. Den andra minsveparen tillkallades och gjorde samma observation både horisontellt och vertikalt med aktiv hydrofon. Fartygen lades nu på varsin sida om ekot med 50 meters lucka. Den större minsveparen Hasslö med sjunkbomber men utan sökapparat tillkallades och gick mittemellan, d.v.s. rätt över ekot, kastande knallskott, Av bullret och propellervattnet förlorades ekot en kort stund.
Den ena fiskeminsveparen lyckades nu manövrera sig rätt ovanför ekot. Drygt två timmar hade förlupit sedan första upptäckt. Ett lod om 100 kg (två järnkulor) firades ned för att konstatera om det var ett fast förmål, och inte ett fiskstim. Wiren slackade på 10 m och järnkulorna lade sig på förmålet under någon minut. När sedan fartyget långsamt rörde sig framåt sträcktes wiren, tyngderna släpades över föremålet varpå de ramlade rätt ner och wiren hamnade lodrätt.

Säkra observationer
Omedelbart därefter konstaterades från båda minsveparna var för sig ett uppkok av vatten - propellerrörelse av ubåt? Hasslö fällde sjunkbomb 300 m från ekot, fick så radarkontakt med ett föremål, som stuckit upp ovanför vattenytan och sedan gått ned igen. En andra sjunkbomb fälldes med verkansavsikt. Ekot var nu försvunnet och återfanns aldrig trots idogt sökande hela natten avlöst av helikoptrar på morgonen. Hasslö gick sydvart efter gryningen och observerade härvid med säkerhet ett ubåtsperiskop. Tillkallad helikoptergrupp återfann kontakten och fällde sjunkbomber varefter kontakten försvann.
Noggrann uppföljning gjordes. Teletekniska experter granskade hydrofon-diagrammen. De registrerade ekona måste komma från ett från havsbotten skilt föremål på c:a 10 m djup. Fiskstim var uteslutet, valteorin avfärdades av expertis från Riksmuseet. Lotsdirektören och en överlots i Lysekil försäkrade att grund eller vrak inte fanns i det aktuella området vars läge hade fastställs genom radarmätning mot Gävens fyr med två kabellängders felmarginal.

Östersjöutloppen strategiskt viktiga
Vi lyckades inte bevisa att främmande ubåtar rörde sig i våra farvatten hösten 1966. Men varför skulle de överhuvudtaget göra det?
Kalla kriget rasade och Östersjöutloppen, från Bornholmsgattet till där Skagerack möter Nordsjön var av stor strategisk betydelse. För Warszawapakten (WP) och Sovjetunionen att komma ut på Atlanten och samtidigt hindra NATO att tränga in i Östersjön. I milo V övade vi därför, inspirerade av NATO:s Main Brace 1951 under förutsättningen att ryssarna tagit Jylland landvägen och minspärrade Skagen - Tjörn alternativt Orust efter kupp mot endera ön. Detta krävde för WP underrättelser om förhållandena i skärgården.
För NATO:s del hade tyskarna hela 1900-talet varit intresserade av kusten alltifrån Kungsbackafjorden och nordvart. Nu gällde det bättre basering än sandstränderna kring Kiel. Frekvensen av semesterseglande tyska sjöofficerare var påfallande stor i Bohusläns skärgård.

Fregatterna avskräckte från intrång
Följande år detacherades från kustflottan fregattdivisionen som egentligen tillhörde milo Västkusten från Östersjön till Västerhavet. Det var fregatterna Visby och Sundsvall som just moderniserats med släphydrofoner. Jag följde en ubåtsjaktövning med divisionen utanför Väderöarna. En kustubåt skulle manövrera inom en kvadratmil stor yta och jagas av fregatterna. Ingen kontakt trots sökande i timmar! Divisionschefen misstänkte att ubåten lagt sig på botten med stoppade motorer i den inbördes tävlingen: upptäckas eller inte.
På divisionschefens brygga beordrade jag fram en helikopter från Sävebasen och ubåten upp till ytan. Lät sedan lyfta mig över till denna - nog så blött i den ganska grova sjön och på den lilla ubåtens rundade däck - och beordrade dykning. Under min kontroll gick sedan ubåten fram och tillbaka inom den fastställda kvadratmilen. Men förgäves, den förblev oupptäckt. Jag lärde mig svårigheterna med ubåtsjakt. En av dessa är ljudbrytningen i vattnet vid skiktningen på olika djup, främst p g a växlingen i temperatur i Östersjön, salthalten i Västerhavet.
Men några fler kränkningar blev det inte så länge den avhållande fregattdivisionen var kvar. En tankeställare även för försvarspolitiker.

Claës Skoglund är generalmajor