Olof Santesson:

Ny officerstyp måste växa fram

Pengarna är inte problemet för Försvarsmakten. Det handlar om vår förmåga att leda. En ny typ av officer måste växa fram - en som också är ekonom.

Det var några besked inför en rätt talrik publik i hörsalen i Armémuseum på Riddargatan i Stockholm vid ett möte den 13 mars 2002 i Allmänna Försvarsföreningens regi. Därmed har föreningen återupptagit en serie av huvudstadsarrangemang som hösten 2001 låg nere i samband med bytet av generalsekretare. Återigen hade arrangören lyckats locka även en del yngre åhörare till ett möte, denna gång om försvarets ekonomi. Inbjuden talare var generalmajor Göran Gunnarson, stf chef för Högkvarterets strategiledning.

ÖB tog täten
Talaren hade själv valt rubriken: "Är det dags att ta in en konkursförvaltare till Försvarsmakten? Vad har gått snett och vad gör vi åt det?" Från sin horisont i Högkvarteret tycktes han svara nekande på den första frågan, gav sin bild av den andra och redovisade tämligen utförligt ett handlingsprogram när det gällde den tredje.
"Felräkning igen. Fler ekonomer. Mer pengar." Så lyder enligt Gunnarsson tre vanliga uppfattningar och förslag till lösningar. Sedan satte han igång med att demolera trion av påståenden efter att först ha slagit fast att Sverige har fått i många avseenden unika försvarsbeslut. Det mest unika låg uppenbarligen i att förre överbefälhavaren Owe Wiktorin låg före det politiska etablissemanget. Han tog själv initiativet till Försvarsmaktens pågående ominriktning. Då var enligt talaren politikerna kvar i invasionsförsvaret, något som Försvarsmakten i hans framställning "sade var fel". Uppfordrad av en kritisk åhörare kallade Gunnarsson rent av detta för "ett grandiost anfall" för försvarets räkning. Resultatet? Statsmakterna beslutade "i allt väsentligt" enligt ÖB:s förslag

Ingen felräkning men bristande styrning
Varför hade då utvecklingen inte gått enligt plan när det gällde ekonomin? Enligt Gunnarsson kunde man 2001 konstatera ett överutnyttjande året innan på mer än 700 miljarder kr. Det var ett konstaterande av ett överskridande av anslagskrediterna, som han jämförde med en betalningsanmärkning för individen. Men felräkning? Nej, det var brister i Försvarsmaktens förmåga till ekonomistyrning. Man fick löneglidning, den internationella verksamheten ökade liksom utgifterna för personalutbildning. Antalet avgångar i åldersläget "58 plus" blev två och en halv, tre gånger fler än vad som var tänkt. Positivt ville talaren ändå se den förmenta felräkningen som en ambitionsökning.

Omfördelning till utbildningen?
Kunde man då inte lyfta ur resurser avsedda för materielplanen in i förbandsverksamheten? Det har ingen av dem som sysslar med materielen hävdat, var Gunnarssons inte helt överraskande upplysning. De som vill ta av materielen är sådana svarar för annan verksamhet, hävdade han - dock utan att uttryckligen benämna dessa "regementskramare". För ÖB gäller det att ha balans mellan förbandsverksamhet och materielförnyelse. Med dagens kunskap har vi för många JAS, stridsvagnar etcetera. De var beställda under andra förhållanden. Med nu handlar det om den mest moderna materielen. Om vi dra ner här gör vi det alldeles för lätt för oss, och de som kommer efteråt får ett alltför svårt arv.
Dessutom är det så att en hel del resurser har förts över från materielen till utbildningen. Balansen får nu enligt Gunnarsson sökas på en lägre nivå än vad som ursprungligen var tänkt. Men vi kan inte säga till politikerna att vi behöver pengar till det ena och det andra när vi själva har åsamkat oss problemen, slog han fast.
Vore då fler ekonomer en lösning? Försvarsmakten har ett stort antal välutbildade ekonomer, som enligt Ekonomistyrningsverket, ESV, är mycket kompetenta utom i kärnverksamheten, hette det. Det sista lät förstås betänkligt. Gunnarsson erinrade om att regeringen efter mycket allvarliga anmärkningar från Riksrevisionsverket hade beordrat ESV att gå igenom Försvarsmaktens ekonomi med förslag till åtgärder för att ge myndigheten kontroll över sin ekonomi. ESV:s rön blev föga oväntat att ekonomistyrningen måste utvecklas. Inte minst inom Högkvarteret har den interna styrningen och kontrollen varit otydlig. Nu sker en uppryckning över hela fältet: internfakturering, prognoshantering, administrativa stödsystem etcetera. Det är hos officerarna som det har brustit, föga överraskande med tanke på att de inte haft mycket ekonomisk utbildning. Här väntar en förändring. Inom två år ska det finnas utbildning och utbildningsplaner för alla nivåer.

Besk medicin med positiv effekt
Inom förbanden ska ekonomifunktionen vara samlad, finnas under en ledning. Årligen avser man att redovisa goda exempel bland förbanden enligt en rad kriterier (exempelvis antalet krigsplaceringsbara värnpliktiga, ordningen och redan på materielsidan, sjukfrånvaron, prognosarbetet). Stora övningar väntas bli förberedda med bättre ABC-planering (ABC = Activity Based Costs). ÖB avgör också var internrevision ska ske, och efter ESV:s påpekanden har man insett att resultatet sedan inte bara kan stoppas undan i en pärm utan måste medföra en ansvarsfördelning.
Slutligen frågan om mer pengar. Till sådana krav ställde sig Gunnarsson totalt avvisande. Som ett avskräckande exempel på felslut citerade han Officersförbundets formulering om "hur fel det blir när ekonomiska ramar snarare än uppgiften får styra". Vad som krävs är en förbättrad ekonomistyrning och ett förbättrat förhållningssätt. Talaren kallade själv detta för en besk medicin - men trodde på en långsiktigt mycket positiv verkan för Försvarsmakten.

Oklart om förband till rikets försvar
Under den följande debatten hade nog åhörarna svårt att begripa hur det egentligen förhöll sig med verksamheten. Är det inte frågan om en årlig brist på 1, 2 miljarder? Gunnarsson konstaterade i alla fall att man från Högkvarteret sagt att det från 2005 skulle vara svårt att nå balans i den ekonomi som nu ligger. Han hade inget alls att säga om tillgången på förband för rikets försvar men var snarast entusiastisk över hur väl man ligger framme när det gäller att anmäla allt fler enheter till EU:s styrkeregister över förband för internationell tjänst. Arméenheter kan roteras, medan det för marinens och flygets del krävs återhämtning efter sex månaders utlandstjänst. Inom alla försvarsgrenarna kommer det att finnas förband som kan användas inom trettio dagar. Detta tyckte han att vi skulle vara stolta över. Samtidigt sade han att ÖB kommer att säga nej om regeringen kräver utlandsinsatser utöver en nu föreliggande ramen: 1 miljard, 2003 1,2 miljarder.

Beröm till den egna organisationen
En reservfänrik tyckte att man hellre "borde göra sig av med brigadgeneraler och överstelöjtnanter" än att minska rekryteringen till officersyrket. Gunnarssons svar var att så enkelt är det nog inte. Avveckling och yrkesväxling kostar 1 miljard. Dessutom ska Försvarsmakten vara en bra arbetsgivare, underförstått även för den äldre arbetskraften.
Det är inte pengarna som är problemet utan vår förmåga att leda, upprepade Gunnarsson under frågestunden. När det gällde hur man skulle kunna genomföra ålagda uppgifter med tilldelade resurser, sade han att Owe Wiktorin hade gjort en "viss risktagning". Som företrädare för Högkvarteret av i dag använde han själv också med ett visst retoriskt patos. "Varför ska vi ha ett större försvar än vi behöver?" Detta väckte genast mothugg från auditoriet: vem avgör vad vi behöver? Frågan blev hängande, medan Gunnarsson gav den egna högkvartersorganisationen beröm för mycket omfattande studier. Med "spårbarheten" (paradordet på modet) mellan politiska ambitioner och operativ förmåga ända ned till enskilda system hade man åstadkommit något som var klart bättre än försvarsbesluten 1987, 1992 och 1996. (Någon i salen som hade varit då med muttrade en knappt hörbar reservation.)

Vass kritik
Till debatten bidrog verksamt generalmajor Claës Skoglund, som tyckte att Gunnarsson väl så bra som försvarsministern hade försvarat "ett försvar i ett nästan katastrofalt läge". Någon dialog hade inte skett före försvarsbeslutet 2000, sade han. Det var förre finansministern som tillsammans med vänster- och miljöpartiet avgjorde vad försvaret fick. Han tyckte att det här gavs en "falsk bild".
Kritiken var på flera punkter vass. När det gällde kostnaderna för löneglidning fann generalen ledningen slapp. Försvarsmakten var alltför frikostig med internationella insatser. Det är illa att officerare i rätt nivå saknar kompetens att leda en bataljon. Man borde anmäla att omorganisation drar mer kostnader. Förr, sade Skoglund, stödde oppositionen Försvarsmaktens behov av resurser. Nu har utvecklingen gått därhän att regeringen och Högkvarteret tillsammans står mot oppositionen!

Och den inledningsvis ifrågasatta konkursförvaltaren? En sådan lösning var det uppenbart inte Göran Gunnarssons mening att rekommendera. På den punkten teg även kritikerna, kanske under intrycket av en utlovad ambitiös självsanering inom Försvarsmakten.

Olof Santesson har varit Dagens Nyheters utrikesredaktör