Olof Santesson:

I väntan på Demo 05

Landets försvarsintresserade har fått en utmaning. Det nya försvaret - svaret på så kallade nya hot - behöver vi nog lära oss något om. Åtminstone borde vi få ett hum. Hans Perssons föredrag om "Nätverksbaserade försvarssystem - i praktiken" vid AFF:s årsstämma den 18 april 2002 i Armémuseum på Riddargatan i Stockholm var således ett ämne i tiden.

Betyder det också att det nätverksbaserade försvarssystemet, NBF, redan är här? När försvarsindustrins informationschef Lars Olsson, ny vice ordförande i Allmänna Försvarsföreningen, introducerade föredragshållaren från Ericsson Microwave Systems gjorde han sitt bästa för att avmystifiera dagens text: Det är egentligen inte frågan om något nytt utan snarare om bättre teknik! Och Hans Persson bekräftade omedelbart att vi får vänta på allt det omvälvande. I dag finns inget NBF. Det enda konkreta målet är vad som kallas Demo 05, som industrin, Försvarsmakten och Försvarets materielverk arbetar på.

Gemensamma lägesbilder
Uppgiften är således att visa att Sverige kan åstadkomma en militär revolution, kallad RMA (Revolution in Military Affairs). Den skall vara baserad på samverkande system av system, Network Centric Warfare; överlägsen lägesuppfattning, DBA (Dominant Battlespace Awareness); beslutsöverlägsenhet; och förmåga till precisionsinsatser. Drivkraften till allt detta är den amerikanska beslutsamheten att utnyttja supermaktens teknik till att möta och besegra alla tänkbara fiender med ett minimum av insatt trupp och risk för egna förluster. Och Sverige försöker följa med under intrycket av att en breddad hotbild och snabb teknisk utveckling ökar både möjligheter och risker för det moderna samhället.
Vi har alltmer fått höra att man nu gör en ny sammanvägning av faktorerna inom beslutscirkeln information-beslut-verkan. Underlag skall åstadkommas av sensorer av alla de upptänkliga slag; ballonger på 6 500 meters höjd, kallade aerostater, med 360 km radarräckvidd; förarlösa flygplan, UAV (Unmanned Aerial Vehicle) och Gripenplan. Här är det meningen att med flexibilitet och visst överflöd (redundans) skapa gemensamma lägesbilder genom så kallad datafusion i flera nivåer. Det är inte frågan om att uppfinna hjulet på nytt i en hägrande science-fictionvärld, utan redan befintliga system skall utnyttjas tillsammans med det som kommer framöver, i första hand genom militär avtappning av civil teknik.

Tillräckligt lönsamma serier?
Inom Försvarsmakten sägs man veta vad man vill inom ramen för de fyra huvuduppgifterna: försvar mot väpnat angrepp; territoriell integritet; internationella operationer; stöd åt det civila samhällets krishantering. Målen är klara. Uppgifter på bredden måste lösas, systemen skall kunna byggas på, och deras interoperabilitet är ett oeftergivligt krav. Vilka förmågor som krävs är också utvecklat, likaså vad det gäller tekniken. Vad som nu pågår är en studiefas fram till Demo 05, med ambitionen att man 2010 ska få ut lösningar på förbanden. Det är frågan om en så kallad evolutionär utvecklingsmetodik längs parallella spår. Vad som eventuellt ska anskaffas utifrån återstår att klara ut. Somligt blir så småningom moget för tillverkning och inköp - fast bara i liten skala. Annat kommer att visa sig vara återvändsgränder. Är svensk industri verkligen redo att nästan helt avstå från lukrativ produktion i längre serier? Man kan undra.

System som lägger av om strömmen går?
Från dagens många system, som inte minst inom Försvarsmakten har svårt att samverka, vill forskarna gå vidare för att av många små byggbitar bygga ihop "tjänsteorienterade" system. Här kommer man in på den så kallade arkitekturen - reglerna för utbyte av information. Ifråga om kommunikationen utgår man från vad som händer kommersiellt inom områden som kabel, fast och rörlig telefoni i samma nät, smarta lösningar utan servrar, öppna gränssnitt. Talaren talade om separata nät i relation till nya multitjänstnät som korv gentemot hamburgare. Han exemplifierade också med allt som pågår för att göra bilen mer intelligent.
Inom den kommersiella sektorn har man föga förvånande tagit steg utan att beakta militära behov. Från auditoriet hördes oro för att vi bygger in oss i system som "lägger av direkt om strömmen går". En stimulerande film visade hur som helst hur ett utvecklat sensor- och ledningssystem skulle kunna verka i olika sammanhang - inför insatser vid en fartygsolycka respektive vid en militärt tillspetsad situation under en internationell fredsinsats. (Som åskådare kunde man finna stämningen störd av att personalen i en rimligtvis skyddad ledningscentral satt med hjälm på; det kan lätt te sig parodiskt och borde kunna vara hämmande på kreativiteten.)

För högt ställda militära krav
De militära önskemålen är stora ifråga om vad som kallas "logiskt slutna" nätverk, kryptering och stark autenticering. De kraftfullt framförda yrkandena på skydd lär inte göra forskarnas och teknikernas arbete lättare. Men framför allt ställer Försvarsmakten krav på system som klarar kontinuerlig spaning över stora ytor, något som talaren fann "näst intill omöjligt" att åstadkomma. Vad skall man ta till? Aerostater är sårbara. Att ha ett stort antal master eller flygplan i luften tycktes talaren "helt orimligt". Inte mindre svårt är att åstadkomma en markspaning som fungerar trots vegetation, bergsformationer, maskeringar och skenmål. Särskilda problem gäller "signaturanpassade " mål - det vill säga med liten yta - och överhuvudtaget markmål som man iakttar men inte säkert identifierar. (Samma dag hade vi nåtts av en nyhetsrapport om att amerikanskt flyg i Afghanistan av misstag dödsskjutit kanadensiska soldater.)
När det slutligen gäller fusion - och hur man ur mängden information från olika system skall kunna dra ut det viktiga - är detta inget som drivs av den civila marknaden. Här måste man från militärt håll försöka efterlikna våra sinnen som på skilda sätt komponerar bilder och intryck. Under samverkan måste det klaras ut vem som "ser bäst" på stridsfältet. En samlad så kallad fusionsnod skulle vara sårbar, ett alternativ är en "distribuerad" lösning med flera noder. Betydelse har förstås vilken samverkan man behöver åstadkomma - glest över stor yta eller i tätare gruppering nära en motståndare?

Frågestund i tidsnöd
Uppenbart finns det åtskilligt att klara ut vad som skall finnas i Demo 05 av nät, rollhantering, autenticering och säkerhet med hjälp av befintliga system, civila lösningar och utländska militära applikationer. Bör aerostater köpas in, vilka marksensorer vore önskvärda, hur utrustas den moderna IT-soldaten?
En åhörare anmärkte på att han bara hade fått höra om taktiska system, vilket Hans Persson besvarade med att OPIL, den militära insatsledningen, är med i arbetet. Någon ville erinra om risken för att desinformation sprids genom systemen eller för att de störs ut. Dock blev det ingen längre diskussion eftersom föredragshållaren hade ett flyg att passa. Det var synd, ty han var alls ingen försäljare för Ericsson Microwave Systems, som bara ville tala om den sköna nya nätvärlden. Att få höra så pass mycket om allt som är oklart och om hur stora svårigheter som återstår var faktiskt litet nytt. Håller då själva tidtabellen till 2005 nu när telekomindustrin går så knackigt? Den frågan, som kanske rent av borde överskugga hela nätverksperspektivet, hanns inte med på Armémuseum.

Olof Santesson har varit Dagens Nyheters utrikesredaktör