Kersti Håkansson:

Statens legitimitetskris - ett terrorhot?

Efter terrordåden den 11 september, Göteborgskravallerna och det allt större antal terrorgrupper som opererar internationellt har en livlig debatt uppstått angående terrorism och inomstatliga konflikter som internationella säkerhetsproblem. Jag skulle vilja sätta dessa problem inom ett större perspektiv genom att uppmärksamma debatten om statsstaternas minskade legitimitet och "identitetsgruppers" 1 ökande betydelse.

Jag menar att dessa gruppers ökade betydelse, och i många fall ökade våldsamhet, hänger samman med att statens legitimitet minskar. Denna process, i sin tur, beror enligt mig på att globaliseringen forcerat fram nya typer av hot och att enskilda individer därmed inte längre känner sig beskyddade av staten. Jag menar vidare att statens legitimitetskris är intimt sammanbunden med dessa gruppers ökande betydelse och att gruppernas popularitet kommer att fortsätta öka så länge staten inte kan beskydda sina medborgare.

Statsstatens minskade legitimitet
Enligt Hobbes teori om samhällskontraktet uppstod staten p.g.a. att människan ville undkomma anarkin i naturtillståndet. Genom detta samhällskontrakt gav medborgarna staten monopol på våldet i utbyte mot att staten skulle beskydda dem. Statens viktigaste funktion, och grunden till dess legitimitet, blev således att försvara de egna medborgarna från yttre och inre hot. Idag kan man dock skönja en minskning av statens legitimitet.
Detta anser jag hänger samman med att befolkningen idag inte längre känner sig beskyddade av sin stat. Detta beror på att hoten mot den enskilde individen har förändrats samtidigt som staten inte uppmärksammat dessa förändringar. Genom globaliseringens konsekvenser fruktar den enskilde individen idag snarare arbetslöshet, fattigdom, ensamhet och ökad brottslighet (som t.ex. våldsbrott, organiserad brottslighet och terrorism) än ett traditionellt invasionshot från en annan stat. Detta kan ses extra tydligt i den så kallade tredje världen där många människor t.o.m. ser den egna staten som det främsta hotet. Något som tyder på att staten inte längre klarar av att beskydda sin befolkning är det stadigt växande antalet privata säkerhetsföretag världen över.

Globaliseringens konsekvenser
En av globaliseringens mest märkbara konsekvenser är att den tenderar att splittra det samhälle vi lever i. De stora transnationella företagen tenderar att destabilisera lokala arbetsmarknader och en allt tydligare indelning i "över-" och "underklass" skapas världen över. Allt fler människor börjar oroa sig för arbetslöshet och för att inte ha mat för dagen samtidigt som informationaliseringen möjliggör en spridning av bilden om det goda livet. En allt större grupp människor känner därmed att de inte får den materiella standard de har rätt till och att den rika eliten orättfärdigt kan profitera på deras bekostnad. Samtidigt som ekonomin har globaliserats ligger de politiska besluten kvar på en nationell nivå vilket gör det svårt för politiker att styra ekonomin. Allt fler känner därför att de inte har något att säga till om, att de blir politiskt marginaliserade. Globaliseringen leder även till en ökad känsla av ensamhet. Den tidigare så tydliga socialisationen har nu splittrats och man kan plocka delar av sina värderingar och sin världsbild från alla världens hörn. Byar och familjer splittras när allt fler flyttar från sina hemorter och många människor tenderar att hamna i en identitetskris där känslan av att inte tillhöra en gemenskap blir ett i allra högsta grad reellt hot.
På detta sätt har globaliseringen skapat en ökad rädsla för ekonomisk, politisk och social marginalisering (fattigdom, politisk osynlighet samt splittring av den sociala gemenskapen). Dessa konsekvenser tenderar i sin tur att skapa ett mer brottsligt klimat, både ur en ekonomisk och en social synvinkel.

Nya identitetsgrupper
Genom att politiska entreprenörer lyfter fram dessa hot samtidigt som de upphöjer vissa identitetsgrundande element skapas nya identitetsgrupper, där t.ex. religion, etnicitet eller grannskapets gemensamma intressen lyfts fram. Känslan av att vara del av grupp som beskyddar ens intressen ökar alieneringen från staten. När individerna inte längre känner att de kan lita på statens beskydd, och när dessa nya grupper bättre svarar mot deras behov av trygghet, minskar statens legitimitet och risken för att nya våldsamma grupper ska "ta lagen i egna händer" ökar. Statens våldsmonopol undermineras därmed eftersom den enskilde individen inte längre vill överlåta beskyddandet till staten.
Exempel på identitetsgrupper som själva väljer att ta lagen i egna händer är t.ex. olika grupper i den muslimska världen (t.ex. al-Qaida, al-Jihad, Abu Sayyaf m.fl.) vilka känner att deras regeringar inte kan beskydda dem mot västs kulturella "imperialism", internationella "rädda världen-"rörelser vilka anser att deras regeringar inte kan beskydda dem från miljöförstöring och globaliseringens konsekvenser, olika etniska grupper världen över samt olika organisationer vilka försöker att bygga upp egna samhällen inne i de existerande staterna (t.ex. Black Muslims och Hamas).

Ett nytt försvar?
Jag anser att det är mycket viktigt att se att uppkomsten av nya, i många fall våldsamma, grupper och statens legitimitetskris är delar i en gemensam process, som i allra hösta grad är beroende av varandra. Problemet med våldsamma identitetsgrupper, där individerna hellre försvarar den egna gruppen än litar till att staten ska hjälpa dem, riskerar att fortsätta öka tills dess att staterna tar denna legitimitetskris på allvar och faktiskt förstår att statens fortlevnad är beroende av att den kan beskydda sin egen befolkning. Genom att fortsätta ignorera folkets rädsla, och genom att tillåta privatisering av våldet, kommer staten fortsätta att förlora i betydelse för folket och andra grupper kommer att ta över denna position. I och med detta finns risken för att statens legitimitetskris skapar nya terroraktörer världen över.
Jag anser att detta är en mycket viktig aspekt när nu det "nya försvaret" ska formas. Eftersom ett försvars utformning grundas på hur man uppfattar framtidens hotbild menar jag att om man inte tar ovanstående resonemang på allvar är det en stor risk att man bygger ett försvar som inte kommer att kunna försvara oss mot framtida hot.

Kersti Håkansson har fil. kand. i freds- och konfliktkunskap och fil. kand. i religionshistoria vid Uppsala Universitet med inriktning på religiös terrorism.

1 Som identitetsgrupp menar jag här de grupper som bildas genom att en viss identitet lyfts fram och uppmärksammas t.ex. en viss typ av religion, etnicitet eller historisk gemenskap