Ska en civilist ha ansvaret för den högsta chefsutbildningen i Försvarsmakten? Den frågan ställdes på vissa håll när det kungjordes att Henrik Landerholm, riksdagsman, ordförande i försvarsutskottet och ledamot av den moderata partistyrelsen, utnämnts till rektor och chef för Försvarshögskolan från 1 oktober i år.

Civilist och civilist, Henrik har en militär bakgrund. Han gick ut Karlberg 1988 och tjänstgjorde vid P 10 till 1990 då han övergick till reserven. Krigsplaceringar som stridsvagnsplutonchef, stabskompanichef vid mekaniserad bataljon och stridsledningsbefäl vid mekaniserad brigadstab. Efter Försvarshögskolans hög­re reservofficersutbildning blev han major i Södermanlands Regementes reserv 1999. Då hade han redan tre år tidigare i egenskap av politiker genomgått Försvarshögskolans chefskurs.
Den politiska karriären gick parallellt med den militära och tog till sist över. Den gick från kommunpolitiken via Moderata ungdomsförbundet (ordförande i Södermanland och senare vice ordförande i riksförbundet) till inval i riksdagen 1991. Sedan 1991 är han ledamot av partistyrelsen.
Officersbakgrunden gjorde det naturligt att politikern Landerholm kom att ägna sig åt försvarspolitik. Han har varit sakkunnig i försvarsdepartementet och var medlem av försvarsberedningen till dess moderaterna hoppade av. I försvarsutskottet sitter ha sedan 1992 och blev 1998 dess ordförande. Det var också i egenskap av försvarspolitiker som han 1999 invaldes i Kungl Krigsvetenskapsakademien.

- Är Du militär eller civil innerst inne, Henrik?
- Både och. Som rektor för Försvarshögskolan är jag civil; jag är tillsatt i den egenskapen. Men i min person finns den militära identiteten. Jag är och förblir officer.

- Men åtta år i aktiv tjänst räcker väl inte som kompetens för att leda högre officersutbildning, enligt en del. Hur ser Du på de invändningarna?
- Jag kan förstå bakgrunden till dem. Att utbilda högre officerare för krigets krav är kärnuppgiften. Därom är jag tillräckligt medveten - och jag kommer ju att ha kvalificerade lärare till det. Samtidigt måste en officer numera bli än mer medveten om i vilket säkerhetspolitiskt omvärldsperspektiv försvaret skall verka och om de inrikespolitiska villkoren för dess utveckling. Om jag har brister i min rent militära bakgrund så har jag i stället insikter i dessa förhållanden som bör vara viktiga för en chef för Försvarshögskolan.

- Så Du tvekade inte att ta jobbet?
- Inte med hänsyn till mina kvalifikationer. Däremot inför risken att bli ett instrument för "civilisering" av rektorsbefattningen. Att den skall vara civil är ingen självklarhet.

- På vilket sätt är allmänbildningen viktigare än förr. Kan Du utveckla det?
- Ja, även förr var det förstås viktigt att förstå de större sammanhangen. Men det sammanhanget var mer entydigt; det handlade om väpnat försvar mot ett större angrepp från Sovjetunionen. Nu är Försvarsmaktens uppgifter mer mångsidiga och de tänkbara situationerna många fler.

- Undervisningen vid Försvarshögskolan har ju på senare år akademiserats. Ibland har man hört farhågor för att detta är menligt för den militära professionalismen…
- Jag anser att det är en felsyn. Det är en konstlad motsättning. "Det akademiska" är inte innehåll utan form, ett vetenskapligt förhållningssätt, en metod att lösa de komplicerade problem som officeren ställs inför i sin profession. En kvalitetssäkring så att säga. Akademisering och chefsutbildning kompletterar och befruktar varandra.

- En annan motsättning som talats om på senare år är mellan utbildning för fredsbevarande insatser och för rikets försvar. Man har talat om en "blå basker-mentalitet" som skulle vara menligt för förmågan att leda förband i väpnad strid.
- Det är en risk att beakta. I USA har man infört speciell repetitionsutbildning för förband som varit ute i fredsbevarande operationer. Men jag tror att den här motsättningen blir mindre framträdande i framtiden. Vi har sett hur fredsbevarande operationer snabbt kan trappas upp till veritabla stridssituationer. Förband till internationella uppgifter måste därför i grunden ha en förmåga i väpnad strid. Det här gör också att vi måste hitta ett rotationssystem för att ur den ordinarie organisationen snabbt kunna sätta in förband i internationella uppgifter.

- Jag antar att Du som nytillträdd chef kommer att agera enligt regeln i den brittiska handelsflottan att en vakthavande officer inte får ändra segelställningen under första halvtimmen av sin vakt…
- Det är en sund regel.

- …men har Du några visioner om förändringar på sikt?
- Någon programförklaring tänker jag inte ge nu. Försvarshögskolan är en väl fungerande organisation med utmärkta resultat. Vad jag framför allt har att göra är att se till den utvecklas i takt med Försvarsmakten i dess helhet. Och här har vi det viktigaste av allt för officersutbildningen: Den är helt beroende av ett växelspel mellan skolor och träning ute linjeorganisationen. Volymen av den sistnämnda måste alltså upp. Simulatorer är bra men utan tillräckligt med övningar i förband blir det ingen bra officersutbildning.

Bo Hugemark är vårt försvars redaktör.