Sverige sitter kvar i det kalla krigets strategiska balanstänkande, hävdar författaren.
I juni lämnade Amerikas Förenta Stater ABM-avtalet med Ryssland som hade ingåtts år 1972. Man lämnade avtalet eftersom det är oförenligt med den amerikanska utvecklingen av ett missilförsvar. Sverige hör till de länder som mest hårdnackat uttryckt sitt missnöje med detta program. Förra året var man den enda europeiska stat förutom Ryssland som direkt uppmanade Amerika att överge planerna. Men många av de första svenska intrycken av robotförsvaret har visat sig vara myter.

1. "Det fungerar inte"
Sedan oktober 1999 har sex stora testflygningar genomförts. Den första och de tre senaste har lyckats. I juli 2000 misslyckades ett test som fick stor publicitet I Sverige. När det senaste testet i mars 2002 lyckades hördes inte ett ljud i svenska media.
För närvarande genomförs programmet på stor front med landbaserade, fartygsbaserade och luftbaserade (flygburen laser) program som ska kunna verka både i uppskjutnings-, mellan- och slutfasen av missilernas flygbana. Den slutliga arkitekturen har inte bestämts men flera av programmen är oberoende av främmande territorier och stöter därmed inte på baseringsproblem.

2. "Det är för dyrt"
Missilförsvaret kan kosta 160-200 miljarder dollar under 20 år. 8-10 miljarder dollar per år är 2-3% av försvarsbudgeten på 370 miljarder dollar. Under samma period spenderar USA mer, 10 miljarder per år, på taktiska stridsflygplan. Efter den misslyckade testen sommaren 2000 klagades det på den enorma kostnaderna för programmet. Testet kostade uppåt 1000 miljoner kr sades det. Javisst - nästan tre timmars förbrukning av Pentagons årsbudget.

3. "Det leder till instabilitet och kapprustning"
Sverige tänker fortfarande som under det kalla kriget. Rustningskontrollavtalen reglerar en värld där maktrelationerna förblir oförändrade och alla styrkor måste bevaras på en symmetrisk nivå. Det var ingen gräns på eländet. Ryssland och Kina skulle rusta upp och lämna alla nedrustningsavtal om ABM-avtalet inte fick vara kvar. Ryssland kunde placera nya kärnvapen i Baltikum. Men inget av detta har hänt. I stället samarbetar nu Ryssland med Amerika - om delar av det framtida missilförsvaret. Allt sedan det kalla krigets slut är världsläget instabilt, men missilförsvar har inget med saken att göra. Sverige som annars verkar för total kärnvapennedrustning vill ha kvar ABM-avtalet som garanterar en strategi av MAD, Mutual Assured Destruction, ömsesidig förstörelse. Det går inte ihop.

4. "Europa är ointresserat"
I Sverige satsas inte en krona på missilförsvar. Den pågående luftförsvarsutredningen studerar inte frågan men tar däremot upp frågan om skydd mot kryssningsrobotar. Man hoppas att hotet mot Sverige aldrig blir akut, att man kan förhandla bort det eller att någon annan ska kunna lösa problemet för Sverige.
Så blir det helt tydligt för den 2000 man starka svenska kontingenten till den europeiska utryckningsstyrkan som mycket väl kan blir utsatt för robotanfall.
I Europa får Norge, Nederländerna, Tyskland, Spanien, Storbritannien fregatter med Aegis stridsledningssystem, Spy 1 radar och Navy Standard Missile, robotar som kan ingå i ett robotförsvar. Italien, Grekland och Turkiet får avancerade
Patriot-robotar, Frankrike får Aster och Israel Arrow.
Tio stater i området jämte givetvis Ryssland bygger olika former av robotförsvar.
Sverige sitter kvar med sin överspelade retorik och har hamnat ordentligt på efterkälken.

Ingemar Dörfer är forskningschef vid FOI