Det nya systemet för krishantering innebär en tydligare ansvarsroll för kommunerna. Bland annat åläggs kommunerna att bedriva risk- och sårbarhetsanalyser samt inrätta krisledningsorgan med beslutanderätt vid allvarliga kriser.

Sedan den 1 juli är det den nybildade Krisberedskapsmyndigheten, KBM, som har ansvaret att vara samordnare av samhällets säkerhet och beredskapsarbete.
Områdesansvaret i det nya krishanteringssystemet har förtydligats på nationell, regional och lokal nivå.
För den lokala nivån, bland kommunerna, ser man att kommunernas roll vid allvarliga kriser i samhället ska stärkas och planering, insatser och efterarbete ingå i det kommunala ansvaret.
Kommunernas ansvar kan sammanfattas i fyra punkter:
o Närhetsprincipen. Eftersom kriser bör hanteras så nära medborgarna som möjligt får kommunerna en vidgad roll i samhällets krisplanering.
o Risk- och sårbarhetsanalyser. Kommunstyrelserna ska bedriva risk- och sårbarhetsanalyser med inriktning på alla de förhållanden som kan ge upphov till allvarliga kriser i kommunen.
o Krisledningsorgan. Kommunerna får möjlighet att inrätta krisledningsorgan vid allvarliga kriser. Dessa ska vid behov kunna överta beslutsrätten från kommunala nämnder m.m.
o Områdes- och planeringsansvar. Kommunstyrelserna får ett områdes- och planeringsansvar också för andra kriser än höjd beredskap.

Lunds kommun är ett bra exempel på hur man jobbar aktivt för att upprätthålla en god krisberedskap i kommunen.

Åsa Lundin, beredskapssamordnare och avdelningschef på avdelningen för civil beredskap inom Lunds Brandförsvar, ser två viktiga områden som förbättrats i det nya krishanteringssystemet.
- Det handlar dels om den nya lagstiftning som kommer nu och dels uppdraget till kommunerna att upprätta risk- och sårbarhetsanalyser, säger Åsa Lundin.
- Inrättandet av krisledningsnämnder innebär att vi som arbetar med krisberedskapsfrågorna får en direkt kanal att vända oss till i vårt arbete och det betyder mycket i vårt vardagliga arbete. Oavsett om man har en kommunledning som är intresserad av de här frågorna eller inte måste vi nu till exempel upprätta en ny krisledningsplan varje mandatperiod.

I Lunds kommun jobbar man sedan två år tillbaka med att upprätta kris- och katastrofplaner för kommunens samtliga 18 förvaltningar och bolag.
- Vi är nu klara med tre fjärdedelar av alla förvaltningar och bolag och hoppas bli helt klara under hösten. Kris- och katastrofplanerna gör det lättare för oss att jobba och det är enklare för oss att få gehör från de olika verksamhetsgrenarna för den här typen av frågor.

Åsa Lundin ger ett exempel på hur praktiska erfarenheter ger ökad förståelse för krisberedskapsarbetet.
- I Lunds kommun har vi hittills varit förskonade från större kriser och katastrofer. Däremot hade vi ett besvärligt läge i samband med en orkan 1999. Ett konkret exempel vi lärde oss efter det är att vi snabbt måste kunna öppna kommunväxeln, vilket inte skedde då, för att avlasta alarmeringscentralen. En följd av detta blev även att såväl växelchefen som informationschefen i kommunen fick en större förståelse och intresse för krisberedskapsarbetet i kommunen.

Inför förhandlingarna om nytt avtal mellan staten och Kommunförbundet hoppas nu Åsa Lundin att uppdraget att göra uppföljningar blir tydligare.
- Tidigare var såväl uppdraget som fördelningen av ekonomiska medel för det här uppdraget solklart, däremot fanns inga krav på uppföljning om vad pengarna användes till. Där hoppas jag att kravet på utvärderingar och uppföljningar blir tydligare.

Erik Löfgren är informatör vid Krisberedskapsmyndigheten.