Den svenska armén och marinen har en lång tradition av teknikutbildning för officerare på alla nivåer. Försvarshögskolans chefsprogram har en teknisk profilering, där de studerande erhåller såväl taktisk/operativ som teknisk utbildning på hög nivå. Det är av stor vikt för vår försvarsmakt att tillräckligt många högre officerare har tillräckligt tekniskt kunnande.

Trots att denna utbildning blir allt viktigare till följd av den tekniska utvecklingen, och att försvaret blir alltmer beroende av avancerad teknik, har den tekniska utbildningen av officerare urholkats under de två senaste årtiondena. De officerare som idag påbörjar tekniskt chefsprogram har inte lika gedigna förkunskaper som för tjugo år sedan. Därav följer att teknisk chefsutbildning inte når samma nivå som tidigare, trots att kraven i stället borde ha ökat.

Tre frågor tränger sig på:
1. Varför har det blivit så?
2. Vilka konsekvenser får detta för Försvarsmakten?
3. Vad kan göras för att förbättra situationen i framtiden?

Den här artikeln kan inte ge något fullständigt svar, men något ska här sägas om varje fråga för sig.

1. Varför har det blivit så?
För arméns vidkommande är en viktig faktor nedläggningen av Artilleri- och Ingenjörshögskolan, AIHS. Dagens motsvarighet till AIHS är Militärhögskolans taktiska program för tekniska vapengrenarna. Men dessa utbildningar missar helt den grund i matematik och naturvetenskap som AIHS gav.
På marinsidan är situationen likartad. Den gamla Sjökrigsskolan gav en betydligt bättre grund än marinens nuvarande militärhögskola.
En gemensam orsak till denna utveckling inom armén och marinen kan vara försämrad gymnasieutbildning i matematik och naturvetenskap. Det har inte ansetts finnas tid att kompensera för det under officersutbildningen, i synnerhet som endast en liten del av alla officerare går Försvarshögskolans chefsutbildning med teknisk profilering.
Situationen motverkar också rekryteringen till teknisk chefsutbildning. Denna har alltid varit betydligt mödosammare att gå igenom än den operativa, och det blir inte lättare av att förkunskaperna avsevärt försämrats.

2. Vilka konsekvenser får detta för Försvarsmakten?
De tekniskt chefsutbildade officerarna är en oundgänglig resurs för Försvarsmaktens materielanskaffning. Alternativet är att (som inom flygvapnet) nästan enbart lita till civilingenjörer som ges en taktisk/operativ tilläggsutbildning. Dessa har större rent teknisk kompetens än de tekniska officerarna, men kan knappast nå upp till samma nivå ifråga om taktiskt/operativt kunnande. Det är kombinationen av teknisk och specifikt militär kompetens, i en och samma person, som ger den så välbehövliga resursen i materielprocessen. En försvagning av denna personalkategori gör Sveriges försvar svagare, både som inköpare och som ledare av egna materielprojekt.
Teknisk kunskap med visst djup är också en viktig förutsättning för att i krig förstå de tekniska förutsättningarna för militära operationer. Finns inte ett gott tekniskt kunnande på hög nivå i hierarkin, är risken stor för ödesdigra misstag. Det kompetensbehovet kan dock inte täckas genom chefsutbildade officerare med teknisk profil. Dessa är, och kommer sannolikt att förbli, för få.

Det finns alltså tre behov som måste tillgodoses:
- För det första behövs en större andel chefsutbildade med teknisk profilering.
- För det andra bör deras utbildning förstärkas såväl med avseende på bredd som djup.
- För det tredje bör även de chefsutbildade, med andra profileringar än tekniska, lära sig mer teknik än idag.

3. Vad kan göras för att förbättra situationen i framtiden?
Två typer av åtgärder bör vidtas:
- Den ena är att förstärka den tekniska utbildningen före FHS, åtminstone för dem som skall gå vidare till chefsutbildning. Svårigheten är att identifiera dessa på ett tidigt stadium. Det har vi kanske inte instrument för idag, varför många i så fall måste slussas in på en teknisk utbildning som de inte kommer att få användning för. Någon uppenbart god lösning på det problemet är svår att finna, vilket förmodligen är huvudorsaken till det tillstånd som råder idag.
- Den andra typen av åtgärder är att skapa incitament till den extra ansträngning som erfordras för att gå igenom teknisk utbildning. Vi har hittills inte haft något belöningssystem som skulle kunna främja rekryteringen. Man kan tänka sig en rad åtgärder: Avlöningsförstärkning för dem som väljer teknisk väg, examenspremier för dem som genomfört teknisk utbildning och, sist men inte minst: bättre befordringsmöjligheter för de tekniskt utbildade. Det är inte orimligt att befordringsberedningarna låter teknisk meritering väga mycket tyngre än idag vid urvalet till de högsta chefsbefattningarna.

Anders Lundberg och Ragnar Ottoson har i c:a 25 år varit lärare vid FHS (MHS) i matematik resp. ellära och teleteknik.