Överbefälhavaren har bestämt sig för Försvarsmaktens nya inriktning.

Den struktur, kallad "Z", som ÖB vill att statsmakterna skall besluta om år 2004 innebär att Sverige prioriterar internationella insatser och teknisk förnyelse. Systemet pekar mot vad som i praktiken liknar förband av yrkessoldater utgångna ur ett begränsat värnpliktsuttag. Vad försvarsindustrin kortsiktigt har att hoppas på är uppdrag för "Demo 2005" och "Demo 2006", embryon till det nätverksbaserade försvaret, NBF. Detta var något av det viktigaste som kom fram nyligen, vid ett välmatat seminarium för politiska beslutsfattare, myndigheter och industrifolk.
"Reflektioner, idéer och visioner inför försvarsbeslutet år 2004" lydde titeln. Det hela ägde rum den 20 februari 2003 i Försvarshögskolans samlingssal, Sverigesalen, proppfull som kanske aldrig förr, efter kallelsen till möte från vad som kallas AFCEA Stockholm Chapter. Den som till äventyrs inte vet vad AFCEA står för kan inget utläsa ur kallelser, hemsidor etc. Det hela verkar nästan hemligt. Veterligen söker man heller ingen mediatäckning av sina sammankomster.
Vid grundandet i USA 1946 stod initialerna för "Armed Forces Communication and Electronics Association". Av någon anledning har man senare velat undvika den militära betoningen och behållit förkortningen utan att längre förklara den. (Dess tidskrift råkar heta "Signal", likt tyskarnas glättat propagandistiska krigsmagasin under andra världskriget).
I vilket fall som helst rör det sig om ett västvärldens globala nätverk med högkvarteret i Fairfax, Virginia. 40 000 medlemmar, politiker, myndigheter, IT-industrier, enskilda såväl som företag, är organiserade inom cirka 125 föreningar, här heter det Chapter. Den svenska föreningen, bildad 1989, har närmare 500 medlemmar och leds idag av generalmajoren Göran De Geer. En duktig förening, tydligen, utnämnd till "Model Chapter" 1998, 1999, 2000 och 2002.

Informationsöverlägsenhet
Men till mötet. Utgångspunkterna för svensk försvarsplanering får väl sägas vara dels de s.k. nya hoten (just nu främst terrorism), dels löftet att ingen stat kan hota Sverige med väpnat angrepp åtminstone de närmaste tio åren. Hur ser det då ut med tankarna inför 2004? Inte ens ett längre referat skulle göra rättvisa åt de många föredragshållarnas funderingar.
Som numera brukligt ägnades första talet åt den nya hotbilden. Under rubriken "Framtidens säkerhetsmiljö" tecknade brigadgeneral Håkan Pettersson, stf chef för underrättelsetjänsten MUST, en förtröstansfull bild av det euro-atlantiska samförståndet trots Irakmotsättningarna. Men i en snabbföränderlig miljö med alltfler scenarier och aktörer gäller det för oss i Sverige att samarbeta och skaffa informationsöverlägsenhet. Som svar på en fråga ville Pettersson se MUST som "ett slags nationell underrättelsetjänst".

Datorernas kapacitet styrande
Bengt Anderberg, generaldirektör för FOI (Totalförsvarets forskningsinstitut, f.d. FOA), med uppgift att tala om "Forskningsvärldens farhågor och förhoppningar", slog bl.a. fast att terrorister skapar sina egna slagfält, där de har initiativet. Vi måste skapa allsidiga försvarsmedel. Men det handlar inte bara om framtidsmöjligheterna, vi måste ha en förmåga direkt, i närtid. Kan man inför alla nya möjligheter tala om genombrott, löd en fråga. Svaret blev att utvecklingen är evolutionär. Styrande är datorers beräkningskapacitet. I dag som en kackerlacka, efter hand som en mus, om 20 år som en människa, om 60 som hela mänskligheten.
Nästa generaldirektör, Ann-Louise Eksborg, chef för KBM, den nya Krisberedskapsmyndigheten som inrättades 2002, ville i sin uppgift komma bort från totalförsvarsbegreppet - en lag om verksamheten för att förbereda Sverige för krig. Nu handlar det sårbara samhället och om att öka dess krisberedskap. Här krävs samverkan, även med näringslivet, för att åstadkomma ett robust samhälle.

Fyra strukturer, W-X-Y-Z
Sedan lyfte då generalmajor Claes-Göran Fant från högkvarteret på förlåten när det gäller ÖB:s syn på inriktningen av Försvarsmakten. Man har arbetat med fyra strukturer och fyra grundutbildningsalternativ: I "X" skulle satsningen på internationella operationer, även med fredsframtvingande insatser, vara styrande. Det skulle bara finnas plats för en liten förstärkningsorganisation, och grundutbildningen skulle ske på färre platser, s.k. semicentralisering. "W" å andra sidan innebär lätta förband för internationella insatser i den lägre delen av konfliktskalan med utbildning som idag. Och "Y" motsvarar dagens försvarsmakt med tyngdpunkt på återtagning.
Slutligen då ÖB:s val, "Z", med vassa förband för internationella operationer och med inriktning på en utveckling av hög förmåga till strid, semicentraliserat utbildade och med personalen kontrakterad för minst fyra års tjänstgöring. Det är ingen djärv gissning att politikerna kan få svårigheter med detta ytterlighetsalternativ.
Vägvalsfrågorna är också många. Hur blir det med den luftburna bataljonen om man inte har råd att anskaffa beväpnade helikoptrar? Luftförsvaret? Kryssningsmissiler och ballistiska vapen ryms inte inom kostnadsramen. Blir det någon ubåt Viking? Vad skall ersätta våra fyrtioåriga Herkules?
Några konkreta antydningar under rubriken "Materielförsörjningen" kunde inte Birgitta Böhlin, generaldirektör för materielverket FMV, ge. Vissa behov kanske tillgodoses genom leasing. Vi kan tvingas att acceptera internationellt kravsatta lösningar. Industrier kan få andra leverantörer som beställare, inte som hittills myndigheter. Enda teknikupphandlingen nu gäller Demo-projekten. Men talaren trodde bl.a. på vår nischkompetens när det gäller uppträdande i grunda och kustnära vatten.

Folkförankring kräver inte värnpliktstjänstgöring
Försvarsutskottets nye ordförande, Eskil Erlandsson (c), presenterade sig och såg ingen anledning att ändra på den säkerhetspolitiska inriktningen. Stf chefen för FHS, Berndt Brehmer, talade om den verkliga nyckelfrågan, personalförsörjningen. Nuvarande system med "officerare tjänstgörande som underofficerare" pekar på behovet av en särskild specialistkarriär, även för högre nivåer, och av sidorekrytering. Ifråga om de värnpliktiga underkände han folkförankringsargumentet. Ingen ifrågasätter legitimiteten hos polisen eller hos yrkesarméerna i allt fler länder.
För det mest dundrande föredraget svarade försvarsberedningens ordförande, Håkan Juholt (s). Nu behöver riksdagens inrätta ett sammansatt utskott för samhällets försvar, och regeringskansliet måste nyorganiseras. Dagens uppdelning mellan krig och fred är orimlig, ett hot måste bedömas efter angreppets art, inte angriparens identitet. Juholt ville ge ett mycket kraftigare mandat åt Krisberedskapsmyndigheten.

För långsamt reformarbete
Som inhoppare för försvarsdepartementets statssekreterare Yvonne Gustafsson gav ministerns omstridde rådgivare, brigadgeneralen Michael Moore, ett par tydliga besked. USA:s "formidabla" militära satsning fann han "mycket oroväckande" för Europa. Försvarsmaktens förmåga måste återupprättas där bristerna är stora. Anpassningskonceptet måste vara styrande. Det gäller att skapa en kompetent, flexibel och allsidig försvarsmakt, men det "får ej handla om en tillväxtförmåga mot gamla hot". Var det verkligen så elasticitetens nyupptäckare Thage G Petersson tänkte sig tillväxten?
Reformarbetet går för långsamt, hävdade Moore. Vår internationella förmåga måste bli bättre, här förklarades de nordiska grannarna ligga före. Målet är fullt utbildade bataljoner "med mycket hög nivå". Utvecklingen av nya förband (IT, NBC, luftburen bataljon) går "lite för långsamt". 2004 behöver det bli "stora förändringar". Men värnplikten blir kvar.

Oroande glapp i försvarsbeställningar
Volym eller försvarseffekt? Det är svåra avgöranden, fick vi höra. Och vilka blir de försvarsindustriella konsekvenserna? Den frågan blev till sist hängande i luften. För det mest pregnanta inlägget svarade Jan Nygren, en gång socialdemokratisk toppolitiker, samordningsminister under Ingvar Carlsson och tidigare även statssekreterare i försvarsdepartementet, numera industriman. Han fann dagen glapp i försvarsbeställningar djupt oroande. Man kan inte bara tala om hur vi skall utnyttja civila komponenter. Produkterna måste kunna användas just när de behövs, när "det är som djävligast". Vi måste få en rimlig dialog om vad industrin kan åstadkomma. Det handlar inte om "state of the art", men systemen måste fungera!
Många lukrativa konsultuppdrag väntar, det är tydligt. Men några långa produktionsserier, där industrin skall ta hem vinsterna, skymtade inte på AFCEA:s storseminarium.

Olof Santesson har varit DN:s utrikesredaktör