Av regementshistoriska verk vimlar det i Sverige. En förteckning nyligen i Svenskt Militärhistoriskt Bibliotek över verk kring våra förband upptog drygt fjorton fulla sidor.

Något består när regementena förgår. Och det kanske blir för mycket av det goda. Men marknaden torde inte vara mer mättad än att band ett av boken Jämtlands fältjägarregemente kommer att röna stor uppskattning. Fältjägarnas kamratförening är synnerligen livaktig. Och att I 5 hör till de få landskapsregementen som alltjämt har fått bestå torde inte ha försvagat lokalpatriotismen i Jämtland-Härjedalen.

Omstritt gränsland
I drygt trehundrafemtio år har det funnits svenska förband stationerade i denna del av nedre Norrland. De uppstod - och indelades mot slutet av 1600-talet av den noggranne Karl XI - för att bekräfta och stärka kronans makt över de landområden som blivit svenska i freden i Brömsebro 1645. Om regementets äldre historia - fram till 1900 - skriver f.d. förste arkivarien vid Krigsarkivet Lennart Rosell. Han ger en inblick i hur det gick till att sätta upp ett helt nytt förband på vad som nyss varit främmande (dansk-norsk) mark. Intrycket blir trots allt att det var förvånansvärt lätt att organisera regementet. En intressant sidoupplysning är att tryckta reglementen inte blev dominerande förrän under 1800-talet.
Armfeldts fälttåg 1718-1719 och karolinernas dödsmarsch över fjället - lokalt den stora traumatiska händelsen - tecknas av 1:e antikvarien Anders Hansson. Historiken bryts därefter med en jämtländsk fallstudie av Försvarsmaktens förbannelse - det ständiga omorganiserandet - beskriven av två officerare, Claes Andersson och Ingvar Gustafsson, den senare historieverkets redaktör. En annan f.d. I 5:are, Lennart Westerberg betraktar Jämtlands militärboställen; fotografierna är glädjande många. Om lägertiden på Frösön har hans yngre officerskollega Jan-Anders Jacobsson åstadkommit en detaljrik krönika.
Med ett hopp tillbaka i tiden redovisar riksdagsmannen Erik A Egervärn Jämtlands och Härjedalens krigshistoria under den tämligen långa period då man i Danmark-Norge ännu inte hade gett dessa framskjutna områden slutgiltigt förlorade. De bofasta bönderna satt här verkligen i kläm. Trots dragkampen om landskapen förefaller ändå införlivandet av befolkningen ha varit ett mindre problematiskt företag än motsvarande i det likaledes erövrade Skåne. Nedre Norrland var dock föga prioriterat i Stockholm. Man fäster sig vid att regementets huvuddel nästan alltid var någon annanstans när fienden uppenbarade sig.

Ett centralförsvar för nedre Norrland
Om fanor, kommunionskärl och uniformer - obligatoriska i regementsböcker - vet Leif Törnqvist, chef för Statens försvarshistoriska museer, det mesta. I 5.s traditioner inventeras av Claes Andersson. Varpå militärhistorikern Arvid Cronenberg vidgar perspektivet genom att diskutera hur den ofta omtalade centralförsvarsprincipen aktualiserades i planerna för försvaret av nedre Norrland. Poängen här är att denna princip inte alls avsåg enbart byggandet av Karlsborg i Sveriges hjärtland, den gällde generellt långt fram i tiden; ett exempel är Bodens fästning. Ingvar Gustafsson avslutar första delen av fältjägarboken med att ta oss med på en promenad genom kasernområdet och övningsfältet i Östersund.

Bygderegemente
De två kommande delarna tar i enlighet med redaktionens ambitioner upp ett en rad aspekter på regementet, bygden och staden. Det blir mer om indelningsverket, om idrotten och skyttet, om livet som ung officer och om militärer i politiken. Förhållandet mellan uniformerade anställda och den civila personalen kommer på tapeten. Militärmusiken får sitt liksom bygdekonsten. Att utbildningen vid regementet utlovas få en stor plats låter positivt; alltför ofta försvinner den bland allt det andra som ska vara med i ett heltäckande arbete.
Ett av fältjägarbokens kapitel ägnas åt kristidens påverkan på det civila samhället och beredskapsåtgärder inför eventuellt angrepp. Ett annat ägnas stöd åt det civila samhället, bl.a. inför VM i Åre 1954. Slutligen kommer flera kapital att beskriva regementets mobiliseringspådrag vid unionskrisen 1905 och under de båda världskrigen.
Det hela blir en på många sätt imponerande fyllig regementshistoria som kan väntas en god bild av det som har varit. Sedan får vi se vilket öde som väntar garnisonen i Östersund. I dagens svenska armé kan man inte räkna med att ens en nyss intagen organisation blir bestående särskilt länge, när pengarna ska spridas på materiel och utbildning.

Olof Santesson har varit Dagens Nyheters utrikesredaktör

Ingvar Gustafsson (red):
Jämtlands fältjägarregemente - regementet, bygden och staden, band ett, Försvarsmakten, Jämtlands fältjägarregemente 2001.
ISBN: 91-631-1473-9, 239 s.