Kriget i Kosovo är slut. Men att bygga upp freden kommer att ta tid; parternas mål är helt oförenliga.

Efter några månader av förberedelser inleddes den av den internationella gemenskapens representanter så hett eftersträvade ”dialogen” mellan företrädare för serber och kosovoalbaner i Hofburgpalatset i Wien den 14 oktober. Till samtalen hade såväl NATO:s generalsekreterare Lord Robertson, EU:s höge representant för utrikes- och säkerhetsfrågor Javier Solana, EU:s kommissionär för utrikesfrågor Chris Patten som OSSE:s ordförande Jaap de Hoop Scheffer samlats. Trots höga förväntningar blev samtalen ”de dövas dialog”, då de två delegationerna inte talade till varandra utan förbi varandra, läste upp på förhand förberedda tal, vägrade att skaka hand med varandra och höll varsin presskonferens. Rugova insisterade i sitt tal på Kosovos självständighet, medan den serbiske vice premiärministern Nebojsa Covic, ansvarig för Kosovofrågor, förklarade att Serbien inte erkänner Kosovo som något annat än en del av Serbien och att ”det inte kan bli någon dialog om det inte står klart för alla att vi inte talar som representanter för två stater”

Nyckelperson saknades
Trots hårda påtryckningar var den albanska sidan inte särskilt representativ. De tillresta representanterna var den” provisoriske presidenten” Ibrahim Rugova och det ”provisoriska parlamentets” talman Nexhat Daci. Många i Kosovo anser dock inte att de representerade Kosovo utan endast Rugovas parti, LDK, Kosovos demokratiska förbund. Den serbiska sidan kommenterade också cyniskt att ”det är tydligt att SRSG1 inte var väl förberedd inför den 14 oktober, trots att det var han som insisterade på detta datum. Holkeri har tydligen inte bra kommunikationer med de albanska partierna, saknar auktoritet och lyckades inte säkerställa deras närvaro”.

Den kanske viktigaste personen, den provisoriska regeringens premiärminister Bajram Rexhepi, saknades. Orsaken till detta var ett intrikat politiskt spel på hög nivå mellan de olika kosovoalbanska partierna. Väl medveten om att dialog med serber skulle kunna innebära politiskt självmord begärde Rexhepi vid två tillfällen att Kosovos parlament skulle diskutera förutsättningarna för dialog och ge honom ett tydligt bemyndigande att delta. Trots att talmannen Daci utlovat att så skulle ske blev det inget av, då man konstaterat att det skulle bli helt omöjligt att nå enighet.

Kosovoalbansk splittring
Väl medveten om de politiska riskerna med samtalen ville Rexhepi försäkra sig om stöd från de tre albanska partierna i koalitionsregeringen, d.v.s. Rugovas LDK, Thacis DPK (som han själv tillhör) och Haradinajs AAK. Men det stod tidigt klart att stödet skulle utebli. AAK annonserade att man bara kunde gå med på dialog efter det att UNMIK överfört beslutanderätten om utrikespolitik, säkerhet och rättsväsende till de ”provisoriska självstyrelseorganen” (parlament och regering) eller att Kosovo fått sin självständighet. Rexhepis egen partiledare, Hashim Thaci, spelade ett dubbelspel: Han uttalade att en dialog är nyttig och att det är upp till institutionernas representanter att fatta det rätta beslutet. Senare uttalade han att Rexhepis beslut var hans eget privata.

Man kan bara konstatera att motsättningarna mellan de tre stora kosovoalbanska partierna är så starka att de knappast kan samarbeta om något och än mindre ta gemensamma beslut i känsliga frågor. Relationerna mellan ledarna för de två största partierna, LDK och PDK, är så dåliga att de knappast kan förväntas vistas i samma rum, än mindre diskutera med varandra. Dessa motsättningar ledde till att den kosovoalbanska sidan inte alls förberedde sig inför mötet i Wien. Den kosovoalbanska pressen var heller inte nådig i sin kritik av de ledande politikerna och anklagade dem för själviskhet, trångsynthet och att sätta partintressen före folkets bästa. Den hårdaste kritiken fick Rugova: ”Rugova håller sig isolerad i sin symbolvärld och ger sig sällan ut i verkligheten för att dela ansvar och bry sig om dem i vilkas namn han styr…han underskattar problemen och bortser från alla viktiga politiska argument…han vägrar att diskutera med andra ledare”.

Krympta delegationer
När Rexhepi den 12 oktober slutligen tillkännagav att han inte skulle deltaga annullerade SRSG Harri Holkeri sin inbjudan till hälsovårdsminister Resmije Mumxhiku och den serbiske koordinatorn för återvandring i Kosovos regering Milorad Todorovic att deltaga, vilket gav den serbiska sidan möjlighet att kommentera att Kosovos delegation, som så mycket annat i Kosovo, inte var multietnisk. Covic ställde t o m frågan om frånvaron av den kosovoserbiske representanten var en ny form av etnisk rensning. Dessutom fick det statsförbundets president Svetozar Marovic och ministern för minoritetsfrågor Rasim Ljajic att stanna hemma i protest. Detta innebar att den serbiska delegationen också den bestod av bara två personer, premiärminister Zoran Zivkovic och vice premiärminister Nebojsa Covic.

Konkreta frågor ...
Journalister har karaktäriserat mötet som enbart ett fototillfälle för internationella politiker, men man kan se det i ett något mer positivt ljus. För första gången efter Kosovokonflikten vistades i alla fall serbiska och kosovoalbanska politiker i samma rum. Det konkreta resultatet av mötet är att bägge sidor accepterat Holkeris förslag om expertförhandlingar om konkreta frågor som elförsörjning och telekommunikationer, serbiskt erkännande av Kosovos identitetshandlingar och registreringsskyltar för bilar, försvunna personers öde och återflyttning av de serber som fördrivits efter kriget. Dessa frågor skall behandlas av fyra expertgrupper med representanter för den serbiska sidan, kosovoalbaner och UNMIK. Det anses även att frågan om Kosovos framtida status eventuellt också kan komma att behandlas längre fram, även om detta givetvis är en fråga för FN. Expertförhandlingarna skall hållas omväxlande i Pristina och i Belgrad under ordförandeskap av SRSG Harri Holkeri.

... med politisk laddning
Man kan dock knappast säga att någon av parterna verkar särskilt entusiastisk inför förhandlingarna. På den kosovoalbanska sidan är misstron stor, då man misstänker att de är ett trick av EU för att föra Kosovo närmare Serbien. De flesta av de mindre partierna (som inte är representerade i parlamentet) har kraftfullt uttalat sig mot dialog med Serbien och den 14 oktober demonstrerade 2000 personer i Pristinas centrum mot deltagandet. Å den serbiska sidan vill man undvika alla spörsmål som på något sätt kan tänkas öka Kosovos självständighet, som exempelvis ett erkännande av Kosovos identitetshandlingar och registreringsskyltar. ”Vi har resolution 1244 som erkänner Serbiens och Jugoslaviens, nu statsförbundet Serbien-Montenegros, integritet. Vi kan inte acceptera något, inte ens ett symboliskt, erkännande av självständighet för Kosovo. Hur mycket man än hävdar att registreringsskyltar och identitetshandlingar är en bagatell, så är de väldigt viktiga. Vi måste vara tydliga – det får inte accepteras något som på något sätt presenterar Kosovo som en självständig stat”, uttalade statsförbundets parlaments talman Dragoljub Micunovic. Nebojsa Covic har dessutom nyligen hotat med att Serbien inte kommer att deltaga i expertsamtalen om inte Kosovo representeras av multietniska expertgrupper.

Kompetens att förhandla?
En förbryllande faktor i spelet är att de flesta ämnen som skall diskuteras ligger uteslutande under UNMIK:s kompetens och inte de så kallade provisoriska institutionernas. Visserligen kräver framför allt premiärminister Rexhepi att beslutskompetensen skall delegeras till regering och parlament, men så har ännu inte skett. Frågan är alltså öppen, hur skall Kosovos myndigheter kunna förhandla om saker de inte har beslutanderätt över?

Expertförhandlingarna skall inledas i november 2003 och sträcka sig över 2004. Ett kvarstående problem är hur de kosovoalbanska representanterna skall utses. Här är det upplagt för en hård strid i parlamentet. Ett annat problem är att balkanska ”experter” tenderar att vara genompolitiserade. Vi vet också av erfarenheten från ”expertförhandlingarna” mellan Serbien och Montenegro om statsförbundet att de tenderar att dra ut på tiden.

Azra Pecanin är fil. mag. i statsvetenskap och östeuropastudier.

Örjan Sturesjö är balkanexpert vid Institutionen för östeuropastudier, Uppsala universitet.

1 Special Representative of the Secretary General (Harri Holkeri)