Internet och försvar har handlat mycket om hackers. Låt oss se bortanför detta. Förändringar tar tid och i den här artikeln tittas det framåt. Irakkriget gav oss en föraning om det kommande stridsfältet – Internet.

Varje gång det kommer en ny teknik som radikalt förändrar sättet vi lever, så kommer det nya stridsätt, och krigföringen ändrar skepnad. Inledningsvis nyttjas det nya som en integrerad del med det gamla. Ett exempel är de luftmobila förbanden som länge var enbart lufttransportabelt infanteri där helikoptern nyttjades som en luftlastbil, men taktiken var densamma. Stridsvagnens underordnade taktiska utnyttjande 1917-1940 är en annan liknelse.

Egentligen är det inte verktygen, vapnen, som saknas utan tankemässig förmåga att inordna dessa nya kapaciteter i en krigförande strategi och ledningsmässigt nyttja samt logistiskt understödja. Det första hindret vi möter i krigföring på Internet är oss själva. Vi är inte innovativa eller tankemässigt vidsynta att dra nytta av de nya möjligheter vi fått att genomföra en framgångsrik strid.

Tankekraft som eldkraft
Internet erbjuder en möjlighet för oss att komma in i blodomloppet på vår motståndares samhälle. Det är nytt och unikt. Det erbjuder oss en möjlighet att kommunicera direkt med deras medborgare utan inblandning, i alla fall inledningsvis, vilket är en direkt utveckling. Internet erbjuder enastående möjligheter att kommunicera till stora delar av vår motståndares befolkning.

En dialog utan att chefen hör
För att åskådliggöra hur långt in i blodomloppet man kan komma vill jag visa på ett exempel hur Internet kan bli slagfält. Irakkriget inleddes med en attack av elektroniska brev till ledande irakier. Skillnaden mellan vår motståndare och Irak är att vår motståndare är betydligt mer internetberoende. Amerikanerna sände olika budskap där man på nästan medeltida manér hotade med bestraffning om de slogs för Saddam, med belöning om de kapitulerade. Det är första gången i krigshistorien en motståndares chefer fått ett personligt tilltal av fienden innan striden startade. Effekten syntes i den snabba kollapsen av Iraks försvar. Påverkan i förväg till divisionschefer och regementschefer fick dem att göra tafatt motstånd och det egentliga motståndet utgjordes av skingrade mindre förband, som slogs utan kontakt med den defaitiska ledningen.

Detta hade aldrig kunnat ske om inte amerikanerna redan i förväg samlat in e-postadresserna till samtliga irakiska ledare. Vi kan även anta att de större staterna i vår omgivning redan idag gjort likaledes med svenska och andra länders befattningshavare i sina närområden. Denna kartläggning av oss sker i fred. Särskilt intressanta är e-postadresser i hemmet eftersom de försvarsanknutna kan filtreras och bevakas centralt. Det är en annan sak när det dimper ned i hemmet under skymningslägets första timmar.

I Irak erbjöd man stora belöningar till dem som slogs sämst. Man pockade och hotade. Även om inte alla befälhavare nåddes så kunde detta starta en kedjereaktion. Givetvis användes även agenter på marken men det är inte svårt att inse att det är betydligt enklare att skicka ett e-postbrev än att infiltrera med agenter som oanmält knackar på dörren.

Teoretiskt kan man ha dia­loger i realtid med fiendens chefer och förhandla om ersättningar, amnestier och överlöperi genom Internet. Nätet kan användas till att förklara krigets moraliska underbyggnad och varför man väljer att ta till maktmedel.

Detta är beroende av vem som angriper och vem som försvarar. Om Sverige angrips kan meddelanden gälla försvarets utsiktslöshet, att regeringen ändå inte löper linan ut och ifrågasätta risktagandet. Om vi använder internetkommunikation som försvarsvapen så kan svenskarna förklara varför vi inte ger efter för påtryckningar, att vi har ett frihetligt öppet demokratiskt samhälle som inte låter sig förslavas och att angriparens sak är omoralisk och ett folkrättsligt övergrepp som kan leda till personliga konsekvenser för den som medverkar.

Folket ser sanningen
Internet förmedlar inte bara ord utan bilder och videofilmer. Så fort Irakkriget kom igång flödade det ut videofilmer som visade den amerikanska överlägsenheten i uppbyggnadsskedet. Internet är en dröm för psykologisk krigföring. Internet kan sprida imponerande flygscener och framryckande pansarkolonner som får det mesta i forntidens journalfilmer att framstå som amatörmässigt.

Myntet har även en baksida. Internet medger kommunikation direkt till hemma­opinionen, och kan föra med sig bilder, videofilmer och andra upptagningar som kan förändra opinionen och på timmar spridas till miljoner människor utan kontroll.

När den olycksaliga amerikanska underhållskolonnen körde fel och blev utsatt för ett kombinerat eldöverfall och överfall visades bilderna upp i Al-Jaazera, den arabiska kabel-TV-kanalen, men det var på Internet filerna fick sin verkliga spridning. Den amerikanska försvarsledning ökade trycket att Al-Jaazera inte skulle visa vilka som var tillfångatagna, de skjutna soldaterna vid överfallsplatsen, men det var redan överspelat. Bilderna fanns som videofilmer på Internet och spreds över världen. De hade miljonpublik av en nyfiken amerikansk hemmaopinion. Till slut blev det ohållbart att inte visa hemmaopinionen förlusterna och redovisa namnen på de stupade och tillfångatagna. Den amerikanska försvarsledningen förlorade initiativet och kunde inte presentera uppgifterna efter eget huvud och planering med hänsyn till läge och opinion. Internet hade övertagit initiativet.

En av de första åtgärderna var ökad öppenhet och ärlighet om vad som verkligen skedde. Även om avsikten även tidigare varit att berätta sanningen, hade man önskat sig ha mer tid att presentera nyheten, men nu var det lika bra att göra det med öppna kort.

En lärdom är att vi måste vara beredda att sprida vår version av vad som sker och att Internet gör att vi har en egen nyhetskanal i motståndarlandet. Den kraften rätt in i vardagsrummen kan ge en chans bryta motståndarens hemmaopinion. I dagsläget är det för tidigt att säga hur detta kan utformas, men vi kan med enkla medel skapa möjligheter att vända opinionen till vår fördel och redovisa vårt moraliska överläge.

Internet som datagruva
I dagsläget står vi vid dörren för analys av data från Internet, och ser att detta kan kopplas till enskilda personer. Vi har idag inte fullt ut de verktyg som vi behöver men inom en snar framtid kan vi länka analys av meddelanden, personer och informella strukturer. E-postmeddelanden generar inte bara en bild över vem som känner vem, bortanför de rigida strukturer som är vår organisatoriska hemvist, utan vilka vi anförtror oss åt, vilka attityder vi redovisar och det bygger upp en komplett bild av oss som människor. Genom att koppla detta till artificiell intelligens, psykologiska utvärderingar och processa mängder av kommunikation kommer man att få en mycket klar bild av den underliggande drivkraften, avsikten och bindningarna i en administration, oavsett om det är försvarsledning, mediaetablissemang eller politisk ledning. I e-posttrafiken går betydande mängder skyddade uppgifter i ren klartext.

Att skydda trafikdata och kommunikation från åtkomst från främmande makt är ett nationellt säkerhetsintresse. Det gäller inte bara traditionellt militärt spionage utan även ekonomiskt spionage och politiskt spionage. När vi idag är en del av EU blir gråzonen större för vad som är militärt spionage och politiskt spionage. EU är under uppbyggnad, och det finns stora intressen att kartlägga politiker och andra beslutsfattare.

Man kan skämta och säga att den gamla spionskolan kände till mer än äkta hälften men framtidens spioner vet mer om oss själva än vi själva. Att skydda e-posttrafiken från åtkomst från obehöriga är en nationell försvarsfråga.

Sörgårdsperspektivet
Internet som stridsfält gynnar svenskt försvarsarbete eftersom Sverige, som är ett demokratiskt land med ett frihetligt och öppet samhälle, har en moralisk överlägsenhet mot en angripare. Detta är en ökad garanti för oss att vår sak står sig starkare utan militära medel. Om militära medel tillgrips mot oss kommer vår sak att stärkas. Vi kan aktivt underminera vår fiendes motivation till dess handlingar. Det är möjligheten.

De största riskerna med Internet är per idag dess underrättelsevärde för traditionellt spionage och riktad påverkan i syfte att undergräva lojaliteter. Internet erbjuder oanade möjligheter att kartlägga ett samhälles bakomliggande maktstrukturer, vem som känner vem och hur man kan nå in i ett samhälle bakvägen.

Jan Kallberg är reservofficer