Helge Gard:

Stoppa industriella skrytprojekt

Försvarsbeslut 2004 närmar sig. Om ett par veckor skall ÖB lämna sitt underlag. Debatten i massmedia om försvarets framtid har hittills varit mycket sporadisk. Den har mest handlat om slöseri på resor och fester samt krav att försvarsanslag skall spenderas på stora industriprojekt för att för att få fart på näringslivet. Ett undantag är DN:s serie om hur anskaffningarna av stridsvagnar och stridsflygplan har bundit upp handlingsfriheten intill år 2007 och fått till följd att vi nu inte har någon förmåga mot i dag aktuella hot och att vår kapacitet för internationella uppdrag är löjligt liten sett mot årligt försvarsanslag om 40 miljarder kronor. Deltagare i konferensen i Sälen har noterat att politikerna förefaller medvetna om dessa allvarliga brister men är föga benägna att vidta kraftfulla åtgärder för att få försvaret i balans. Vår nytillträdde ÖB lär ha sagt att han skall lägga ”iskalla och kliniska” förslag till förbättringar. Hur pass framsynta förslagen är lär vi snart få se. Politiker och militärer, som är ansvariga för försvarsbeslut 2000 och därmed för förfallet inom försvaret, vill i det längsta dölja missförhållandet och invagga allmänheten i en falsk tro att vårt försvar är modernt och en garanti för säkerhet och alliansfrihet. Därför är DN:s artikelserie av banbrytande betydelse för att få till stånd en förändring. Slöseriet på i huvudsak obsoleta industriella skrytprojekt måste brytas. Lika viktigt är det att inte starta nya sådana. ÖB:s hint om obemannade flygplan och om avancerade lednings- och underrättelsesystem är dock illavarslande.

Nils Sköld fick rätt
DN konstaterar att kostnaderna för JAS-projektet är den ojämnförligt största orsaken till att försvaret är ur balans. Åtta miljarder kronor per år läggs fortfarande på köp av flygplan som vi inte behöver och inte kommer att behöva. Leveranserna fortgår till år 2007. Därtill kommer driftskostnaderna för ett flygvapen som är 3 gånger för stort. Redan i början av 1990-talet varnade Nils Sköld för att projektet skulle bli olönsamt (DN 1991-06-26). Han skrev: ”Vi behöver moderna stridsflygplan för att i fred övervaka vårt luftrum. Men för denna uppgift räcker det med fyra till fem divisioner ---- All satsning utöver enheter för incidentberedskap kan vara bortkastade pengar om vi skulle bli prövade”. Politiker och försvarsledning borde ha följt Skölds råd. Man beställde plan till tolv divisioner, det borde ha varit till högst fem. Det är en myt att JAS kan skydda vår befolkning, infrastruktur och är ett effektivt stöd för vår alliansfria politik. För ett heltäckande modernt luftförsvar behövs en massiv fjärrslagsförmåga och det har bara USA och NATO för närvarande. Vi mäktar inte att skaffa den. Det torde även dröja innan EU bygger upp en egen kapacitet inom detta område.

Europeisk arbetsfördelning
Den förestående utvidgningen av EU och NATO kommer att bli startskottet till en omfattande standardisering och rationalisering av försvarsmakterna i Väst- och Mellaneuropa. Det är inte möjligt att genomföra krigsoperationer med en allsköns blandning av utrustning och doktriner. EU:s ÖB Gustav Hägglund har vid ett par tillfällen förordat en arbetsfördelning och struktur där stora länder svarar för övergripande underrättelse- och ledningssystem samt för flygstridskrafter, flygtransporter och tyngre marina enheter. Småstaterna främst för markstridsförband. Man kan redan nu konstatera att Ungern och Tjeckien insett sin framtida ”roll” och skaffar bara 14 flygplan för övervakningen av territoriet i fredstid. Det är mot detta nya Europa som vi nu i det kommande försvarsbeslutet bör börja rikta in oss mot.

Beroende av hjälp utifrån
I avvaktan på att EU och NATO formerar sina styrkor och finner sina framtida roller kan vi tona ner diskussionerna om anslutning och om värdet att vara alliansfria. Vi måste dock erkänna att vi liksom andra småstater sedan lång tid tillbaka har varit beroende av hjälp utifrån för försvaret av vårt land och inte dölja fakta för allmänheten. Denna ”förmån” kommer att bestå även under den närmaste framtiden. Ansluta kan vi göra när vi finner att ”tiden är mogen”.

I det kommande försvarsbeslutet bör vi ändra avvägningen från flyg till markstridsförband. Således till enheter som blir vår framtida profil inom Europa. Dessa enheter skall kunna utnyttjas mot storskalig terrorism mot vårt land och för fredsbevarande uppdrag internationellt. Däremot kan vi tills vidare avstå från deltagande i fredsframtvingande aktioner. USA/NATO och stormakterna i Europa har tillräckliga resurser för den inledande krigsoperationen.

Stormakterna bestämmer utvecklingen
Mot denna sannolika försvars- och säkerhetspolitiska utveckling blir investeringar i förarlösa flygplan och i hårdvara för ett exklusivt svenskt nätverkssystem bortkastade pengar. De blir inga exportframgångar. De stora länderna bestämmer systemens prestanda och tar själva hand om utveckling och produktion. Svensk industri kan i bästa fall få medverka i utveckling av delsystem och komponenter. Eftersom markstridsförbanden måste anpassas till klimat och terrängförhållanden inom tänkta operationsområden så finns möjligheter för Sverige till industriellt samarbete främst med de nordiska länderna samt de baltiska och med Polen. Industriella resurser bör också avdelas för att ta fram hjälpmedel för upptäckt, bevakning och skydd av anläggningar och viktiga samhällsfunktioner mot terrorism. Däremot bör vi ta lärdom av tidigare monumentala skrytprojekt och inte starta nya sådana.

Helge Gard är generalmajor och har varit chef för armémateriel vid FMV