Nicola Clase:

Danmark - Från fotnotsland till ambitiös allierad

”Vår första försvarslinje går idag på ställen som de afghanska bergen, där våra specialstyrkor och F-16 piloter har gjort en fin insats, som vi kan vara stolta över”.

Statsminister Anders Fogh Rasmussen
Tal vid Forsvarsakademiet den 31 oktober 2003

Under de senaste tio åren har vi sett en betydande förändring inom dansk säkerhetspolitik. Danmark har förvandlats från en marginell säkerhetspolitisk aktör till ett land med tydliga ambitioner på det säkerhetspolitiska området.

Sedan det kalla krigets slut har Danmarks säkerhetspolitiska läge förbättrats avsevärt. Danmark är inte längre en frontlinjestat, och de konventionella militära hoten mot landet har bortfallit för en överskådlig framtid. Samtidigt står Danmark inför nya typer av hot som massförstörelsevapen och internationell terrorism.

Europeiskt och transatlantiskt samspel

Även om de grundläggande principerna för dansk säkerhetspolitik inte har förändrats har den danska regeringen allt mer kommit att prioritera den transatlantiska länken. Samtidigt har det blivit allt viktigare för Danmark att fokusera på rätt balans mellan det europeiska och transatlantiska samarbetet.

Ett starkt EU som nära samarbetar med ett starkt USA anses avgörande för dansk säkerhet och ekonomi. Det är genom EU-medlemskapet Danmark har möjlighet att påverka den internationella dagordningen, men ett nära och förtroendefullt samarbete med USA är i sin tur en förutsättning för en positiv global utveckling. Detta visar vikten av ett fungerande samspel mellan den europeiska och transatlantiska dimensionen inom dansk säkerhetspolitik

Tydligt stöd till USA

På vilket sätt har då den danska regeringen höjt sin profil i säkerhetspolitiska frågor? Framför allt söker regeringen nischer där Danmark bedöms ha särskilda förutsättningar att spela en konstruktiv roll. Danmark var ett av de mest pådrivande länderna för att de baltiska länderna skulle upptas som medlemmar i både EU och NATO. Idag är Danmark ett av de EU-länder som tydligast stödjer USA i kampen mot terrorism och har militära styrkor på plats både i Afghanistan och Irak. Danska regeringen har allt mer kommit att prioritera deltagande i internationella militära operationer och målsättningen är att fördubbla antalet danskar från 1 000 till 2 000 man som kan hållas kontinuerligt i internationella operationer. Danmark kandiderar vidare för en plats i FN:s säkerhetsråd för perioden 2005-2006.

Det är viktigt att sätta in den höjda danska ambitionsnivå i rätt perspektiv. Under det kalla kriget utgjorde det danska medlemskapet i NATO ett åtagande som förknippades med reservationer. Danmark accepterade inte att utländska militära styrkor eller kärnvapen utplacerades på danskt territorium under fredstid, men lät samtidigt USA upprätta Thulebasen på Grönland och integrerades i NATO:s militära ledningsstruktur. Under 1980-talet bedrev den danska regeringen ett slags fotnotspolitik som innebar att man reserverade sig i en mängd frågor och betraktades som en NATOmedlem med låg profil.

Positivt till missilförsvaret

Efter kalla krigets slut öppnade sig nya möjligheter för Danmark att söka en mer aktiv roll på det säkerhetspolitiska området. Den mer aktiva rollen får anses ha inletts under Kuwaitkriget år 1991, då korvetten Olfert Fischer sändes till
Persiska viken. Sedan följde NATO-operationer i Bosnien och Kosovo som innebar att fredsfrämjande operationer kom
att bli en tydlig del av dansk säkerhetspolitik. I Afghanistan var danska specialstyrkor på plats kort efter det att den militära insatsen inleddes i början av år 2002, och idag har Danmark närmare 500 man utplacerade i Irak.

Danmark profilerar sig idag som en pålitlig partner till USA och bidrar aktivt till förnyelsearbetet inom NATO i linje med slutsatserna från NATO:s toppmöte i Prag i november år 2002.1 Särskilt hög prioritet ges till NATO:s utryckningsstyrka (NRF) som skall utgöra katalysatorn i NATO:s förändringsarbete samt internationellt samarbete som förbereder danska styrkor för snabba och robusta insatser. Den danska regeringen har också ställt sig positiv till att frågan om missilförsvar diskuteras inom NATO och kan komma att spela en viktig roll i upprättandet av det amerikanska missilförsvaret genom Thulebasen på Grönland.

Ökad roll för militära styrkor

Men det är framför allt det danska stödet till USA i kampen mot terrorism som stärkt den danska relationen till USA. Terrordåden den 11 september fick tydliga konsekvenser även för dansk säkerhetspolitik. Danska regeringen började nu allt mer fokusera på asymmetriska och oförutsägbara hot i form av internationell terrorism och massförstörelsevapen. Dessa hot skulle inte nödvändigtvis att uppstå i Danmarks geografiska närhet. Det gällde därför att säkerställa att Danmark har kapacitet att bemöta, men även förebygga hot där de uppstår. Det skulle emellertid inte kunna ske på egen hand. Organisationer som
NATO, EU och FN är fortfarande centrala, men Danmark måste också kunna arbeta i koalitioner mellan länder.

Det intressanta är att militära styrkor nu åter kom att bli ett säkerhetspolitiskt instrument för danska beslutsfattare, och i Afghanistan och Irak tar Danmark steget från fredsfrämjande insatser till ren krigföring. Erfarenheterna från dessa operationer skulle visa att det ställs höga krav om Danmark skall betraktas som en relevant partner. Detta har fått konsekvenser för det danska försvaret som enligt brittisk modell skall bli mindre, men skarpare. I framtiden kommer det att bli aktuellt med en ökad omställning till internationella insatser och ökad beredskap för att hantera terrorhot, men också en viss kapacitetsspecialisering. Detta skall öka möjligheten att omgående leverera en rad insatsklara utryckningsstyrkor av hög kvalitet för att kunna delta i hela spektret av internationella insatser.

Det problematiska försvars-förbehållet

NATO förblir hörnstenen för dansk säkerhetspolitik, men utvecklingen inom EU på försvarsområdet börjar blir en allt viktigare fråga för den danska regeringen. Här har det danska EU-undantaget på försvarsområdet blivit allt mer besvärande. Undantaget begränsar Danmarks inflytande i centrala säkerhets- och försvarspolitiska frågor i EU och förhind­rar Danmark att delta i militär krishantering inom EU:s ram. I takt med att samarbetet mellan EU och NATO blir allt tätare kan det danska undantaget på försvarsområdet även få konsekvenser Danmarks roll inom NATO. Men försvarsförbehållet kan endast avskaffas genom en folkomröstning, och en sådan lär inte bli aktuell förrän efter nästa parlamentsval som skall äga rum senast i november 2005.

Hur väl har då danskarna lyckats med att söka en större roll inom säkerhetspolitiken? Det är tydligt att Danmark på olika sätt gynnas genom sin nära relation till USA. Samtidigt är det inte lätt för ett litet land med begränsade resurser att spela en strategisk roll. Genom att välja nischer har emellertid danskarna kunnat profilera sig mer tydligt inom säkerhetspolitiken. Samarbetet med de baltiska länderna är ett konkret exempel där Danmark kunnat dra nytta av att man är det enda nordiska land som är både medlem i EU och NATO. Med EU- och NATO-utvidgningen i hamn har Danmark uppnått två av sina viktigaste utrikespolitiska prioriteringar.

Fortfarande utgör försvarsförbehållet ett betydande problem för Danmark. Ju mer det europeiska försvarssamarbetet utvecklas desto högre pris kommer danskarna att betala för att stå utanför. Förbehållet begränsar också Danmarks möjligheter att agera som en brobyggare mellan USA och Europa i centrala säkerhetspolitiska frågor. Det är således balansen mellan det transatlantiska och europeiska som idag utgör den största utmaningen inom dansk säkerhetspolitik.

Nicola Clase är minister vid Sveriges ambassad i Köpenhamn

1 Vid NATO-toppmötet i Prag i november år 2002 fattade alliansens stats- och regeringschefer ett antal avgörande beslut om nya medlemmar, nya kapaciteter och nya partnerskap som skall säkra alliansens fortsatta roll som garant för fred och säkerhet i det euroatlantiska området