Jarl Lundgren:
Om allmän värnplikt och övergrepp i Irak
”Jämförelsen utfaller mycket tydligt till vår nordiska modells fördel.”
Det hände igen.
”Västerländska” stater förbröt sig själva när demokrati och mänskliga
rättigheter skulle införas i ett utvecklingsland. Ett tidigare fall var det
kanadensiska fallskärmsförband som under FN-tjänst i Somalia utövade tortyr.
Den gången blev konsekvensen begränsad – hemmaregementet upplöstes. Nu kan vi
blott ana de slutliga följderna. Men ett stort nederlag är det.
Kongosvenskarna
Hur har vi svenskar själva uppträtt under drygt 50 års internationella uppdrag? De så fruktade Kongosvenskarna betygsattes av dåvarande konsuln Bengt Rösiö. I en bok om Dag Hammarskjöld*) skriver han:
”... Jag har aldrig blivit så imponerad av unga landsmän som jag blev i Kongo ... Min aktning för dem bygger inte på deras hjältedåd utan på deras varliga hantering av medmänniskor, något man inte finner hos andra soldater än de i en värnpliktsarmé ...”.
Trevlig läsning för en svensk. Rösiö menar inte att soldater i en värnpliktsarmé aldrig skulle begå övergrepp – det finns dessvärre många sådana exempel även sent i krigshistorien. Men nog är det så, att en soldat väl förankrad i det civila samhället tänker själv och låter sig inte ryckas med lika oreflekterat av de sämre elementen eller av brottsliga direktiv. Ett förband av värnpliktssoldater med god utbildning, olika yrkesbakgrund och skilda livserfarenheter är därför bättre rustat att klara svåra psykiska påfrestningar. Vi är inte vaccinerade mot humanitära brott men rekryteringen ur hela samhället höjer tröskeln innan allvarliga övergrepp sker.
Kanada, Storbritannien och USA har försvar baserade på yrkessoldater. Men det förband som särskilt anklagats var väl ett reservistförband? Ja – men en militärpolisenhet dominerad av amerikanska fångvaktare saknar den pluralism vad gäller rekrytering som kännetecknat de nordiska värnpliktsförbanden.
När den svenska värnplikten urholkas allt mer finns anledning till oro. Återtagande blir allt svårare den dag det säkerhetspolitiska läget försämras och våra internationella förband får bemanningsproblem. Kontraktsanställning sägs kunna lösa FN:s och NATO:s stora efterfrågan av svensk trupp. Det är en nödlösning. Systemet har helt visst ekonomiska fördelar. Men vi har ådragit oss en av yrkesarméns svagheter. En homogen grupp av unga män, som inte etablerat ett eget civilt liv måste fullgöra upprepade fredsfrämjande insatser.
Korttidsutbildning
Det finns en bättre lösning – korttidsutbildning om 2-4 månader som komplement till den nuvarande ordinarie värnplikten. Då skapas en personalreserv för det svenska försvaret och en rekryteringsbas för specialister i de internationella förbanden tillkommer. För ett stort antal befattning krävs nämligen sådan kompetens som bäst erhålls utanför försvarsmakten. T.ex. förare av tunga arbetsmaskiner, hantverkare, många stabstjänster ... Antalet sådana specialister är 20-30% i en mekaniserad infanteribataljon – i en underhållsbataljon det dubbla. En viss militär basutbildning krävs dock för alla. Om ett antal befattningar öppnas för korttidsutbildade soldater – män och kvinnor – med särskild civil kompetens, kan soldater med den långa ordinarie utbildningen besätta samtliga poster i stridande tjänst, minröjning m.m. Den totala rekryteringsbasen vidgas. Vi slipper som den brittiska armén fylla leden från ungdomsfängelser.
Totalt skulle vi nå åtminstone 50% av den manliga åldersklassen förutom en ökad kvinnlig rekrytering. Som jämförelse tar finska försvaret ut 80% av åldersklassen. Det är faktiskt en minskning med 4% på 10 år (minskningen föranledd av ökat narkotikamissbruk).
Konceptet med kontraktsanställning bör för den skull inte överges helt men begränsas till dem som kräver lång och upprepad träning, t.ex. stridsfordonsförare. Kanske också till någon mindre specialenhet typ SSG. Men enbart dess beundransvärda stridskompetens räcker inte att fylla Sveriges behov av internationella åtaganden.
Ett svenskt insatsförband rekryterat efter allmänna värnpliktens principer är effektivt och har stor motståndskraft mot psykiska påfrestningar. Undertecknad har under närmare fem år på fältet sedan början av 1960-talet till slutet av 90-talet kunnat jämföra yrkes- och värnpliktssoldater. Jämförelsen utfaller mycket tydligt till vår nordiska modells fördel. Rent militära uppgifter löses lika bra eller bättre. I förmågan att lösa humanitära uppgifter, som så ofta är integrerade med stridsuppgifter är värnpliktssoldaten klart överlägsen sin yrkeskollega. Den som skall ta sig an civilbefolkningens svårigheter bör själv ha förankring i ett civilt rättssamhälle.
Satsa på den mänskliga kvalitén. Omförhandla kontrakt av sådan materiel, som inte skall användas för vare sig Sveriges försvar eller i de internationella förbanden. Då frigörs ekonomiska resurser.
Jarl Lundgren är överstelöjtnant
med mångårig erfarenhet av FN-tjänstgöring
*) Bengt Rösiö: Kongo.
Anteckningar kring Dag Hammarskjöld
Varlig hantering av medmänniskor – typiskt för en värnpliktsarmé?
Svensk soldat besöker barnhem i Kosovo.
Foto: Försvarets Bildbyrå/Jonas Bengtsson