Nini Engstrand (red):

Försvarsbeslutet

och de frivilliga försvarsorganisationerna

Vad innebär försvarsbeslutet med ett fortsatt krympt försvar för de frivilliga
försvarsorganisationerna? vårt försvar ställde tre frågor till representanter för några organisationer, till myndigheter inom försvarssektorn och till försvarsdepartementet.

Vilken är den viktigaste framtida rollen för de frivilliga försvarsorganisationerna?

Vilka är de viktigaste framtida uppgifterna för de frivilliga försvarsorganisationerna?

Vilka krav kommer försvarsbeslutet att ställa på de frivilliga försvarsorganisationerna?

Magnus Edin, Politiskt sakkunnig i Försvarsdepartementet

Det som gör dem till just frivilliga försvarsorganisationer är den specifika inriktningen mot försvarets behov. De uppdrag och det stöd som ges till dem ska inriktas mot kraven på förmåga hos det militära och civila försvaret. Dessutom bör de sprida kunskap och information om totalförsvaret, medverka till fortbildning, utgöra rekryteringsbas och bidra till totalförsvarets folkliga förankring.

Men detta behöver inte vara det enda de gör för samhället. När vi skapar det säkra samhället krävs insatser från alla. I många av dessa situationer kan de frivilliga försvarsorganisationerna vara oerhört nyttiga – tillsammans andra ideella organisationer – med sin kader av kompetenta och intresserade medlemmar. Det är då i första hand inte Försvarsmakten och Krisberedskapsmyndigheten som är uppdragsgivare, utan det kan vara kommuner, landsting och länsstyrelser

Det är viktigt att komma ihåg att organisationerna är självständiga. De bedömer om de behöver förändras och de bestämmer själva vad de vill bedriva för verksamhet. Däremot förändras de uppdrag som staten genom Försvarsmakten och Krisberedskapsmyndigheten vill ha utförda. Behoven kommer kontinuerligt att utvecklas i takt med att försvaret utvecklas. För att staten ska vilja köpa uppdrag av organisationerna är det viktigt att den verksamhet man bedriver är relevant för försvaret. Dessutom kommer förändringen av det ekonomiska stödet till organisationerna också att innebära utmaningar.

Anders M. Johansson,

generalsekreterare i Sveriges Civilförsvarsförbund

Civilförsvarsförbundet har ställt om sin verksamhet så att den stämmer överens med det nya krishanteringssystemet med dess underifrånperspektiv och inriktning på andra händelser än krig. Myndigheternas besked bekräftar riktigheten i detta påstående. Räcker det inte till när organisationsstöd och uppdragsmedel ska fördelas kan vi inte göra mycket mer åt detta. I så fall ligger saken både utanför vår egen uppfattningsförmåga och utanför vårt inflytande.

Civilförsvarsförbundet är grundläggande verksamt på lokal nivå, krishanteringssystemets fundament. Där arbetar vi med att underlätta för den enskilde människan att klara sig i utsatta lägen och med att kanalisera frivilliga resurser till de offentliga aktörerna. Vår utgångspunkt har vi i fredstida händelser. Resan hit har inte varit okomplicerad, och den påbörjades för många år sedan.

För vår del har nästa års krisberedskapsproposition större betydelse. Många frivilliga försvarsorganisationer med militär inriktning står omedelbart inför stora utmaningar om kompetensen inte efterfrågas.

Eva Sylvén, sektionschef på Krisberedskapsmyndigheten

Frivilligorganisationens viktigaste roll är att bidra till samhällets krishanteringsförmåga och därvid utifrån respektive organisations specialkompetens vara en personell förstärkningsresurs till kommuner, landsting, länsstyrelser och sektorsmyndigheter i olika krissituationer

I regeringens proposition ”Vårt framtida försvar” betonas att uppdrag till frivilliga försvarsorganisationer skall inriktas mot behov för samhällets krisberedskap i fred. Vidare konstateras att frivillig medverkan inom samhällets krisberedskap ger ett värdefullt bidrag till förmågan att hantera allvariga kriser och att förutsättningarna för detta bör klarläggas. KBM arbetar för närvarande med ett regeringsuppdrag som innebär att vi skall redovisa en analys av behov samt förslag på utformning av personella förstärkningsresurser som myndigheten bedömer att det finns behov av inom vissa områden vid svåra påfrestningar på samhället i fred. Resultatet kommer att vara ett underlag inför den proposition om samhällets krisberedskap som planeras till hösten 2005.

Ingela Holmberg, avdelningsdirektör vid Frivilligavdelningen i Högkvarterets Grundorganisationsledning

Regeringen har i Försvarsbeslutspropositionen uttalat att det även i framtiden är viktigt att ta till vara de frivilliga försvarsorganisationernas engagemang. Samtidigt har man uttryckt tveksamhet för deras förmåga i förhållande till Försvarsmaktens operativa uppgifter. Därför gäller nu för organisationerna att visa, att de har förmåga att med kvalificerad kompetens vara en del av Försvarsmaktens insatsorganisation, och därmed dess operativa förmåga.

Detta innebär att organisationerna måste kraftsamla till specifika kompetenser, som Försvarsmakten har svårt att ta fram med egen kraft eller till höga kostnader. Vidare innebär det att organisationerna måste rekrytera personal som till ålder, fysisk status och social situation i övrigt har möjlighet att ställa upp för internationella uppdrag.

Det är alltså av vikt att de frivilliga försvarsorganisationerna visar att man med en lägre kostnad än Försvarsmakten kan få fram kvalificerade kompetenser. För att detta skall komma till stånd krävs, att organisationerna i mycket större utsträckning än i dag samordnar utbildningarna och administrationen runt dessa. Organisationerna måste specialisera sig mer och utbildningarna därmed ensas, så att respektive organisation har ansvar för ett ämnesområde eller fler, dock inte det smörgåsbord som finns hos en del organisationer i dag.

En annan viktig roll för de frivilliga försvarsorganisationerna i framtiden är att bidra till rekrytering av pojkar och flickor till värnpliktstjänstgöring, en värnpliktstjänstgöring som förväntas följas av ett åtagande att tjänstgöra i utlandsstyrka och även till officersyrket.

Flera av organisationerna har redan i dag en ungdomsverksamhet av mycket god kvalitet. Den bör utvecklas – och få resurser – för att få svenska ungdomar att ställa upp för de åtaganden Sverige förbundit sig ha i internationella sammanhang.

Försvarsmaktens behov av att rekrytera fler kvinnor är också en uppgift för de frivilliga försvarsorganisationerna, där de kvinnliga organisationerna (Lottorna och Kvinnliga bilkåren) naturligtvis har en framträdande roll. Generellt har de frivilliga försvarsorganisationerna ett större inslag kvinnor än Försvarsmakten har i personalkategorierna officerare och värnpliktiga. Dessutom vet vi att av dagens kvinnliga officerare har drygt 50 % av dem passerat den frivilliga försvarsverksamheten innan de gick in i officersyrket. Detta borde tas till vara och dras konsekvenser av.

Närmast gäller att Försvarsmakten fått Regeringens uppdrag att till den 30 april 2005 beskriva – i konkreta termer – vilka uppgifter de frivilliga försvarsorganisationerna skall ha för att förstärka Försvarsmaktens insatsorganisation och därmed dess operativa förmåga. Regeringen har också anmodat Försvarsmakten att ange vilka organisationer som inte längre kan bidra till Försvarsmaktens uppgifter.

Elisabeth Falkemo, Rikslottachef

Man ska ha i minnet att dessa organisationers uppgifter växte fram under andra världskriget och kalla krigets dagar. Flera av organisationerna bildades långt tidigare av folkopinionen. Kan organisationerna återta denna roll genom att för människor beskriva samhällets sårbarhet, hur viktigt fungerande infrastrukturer är för den fungerande vardagen, att samhällets beredskap handlar om människornas egna initiativ och engagemang, att tryggheten i samhället skapas och bevaras av en väl fungerande Försvarsmakt? Dessa organisationer är sprungna ur de demokratiska värderingarna, och därför kan de samla människorna och bli en trovärdig samtalspartner till samhällets beslutsfattare. Om de frivilliga försvarsorganisationerna kan ta på sig denna uppgift och beskriva detta förhållande, finns det fortsatt en roll för de frivilliga försvarsorganisationerna att spela.

Först måste vi nog fundera på om alla är frivilliga försvarsorganisationer eller ska ha en annan beteckning. Samhället kommer att behöva frivilliga i än större utsträckning än idag. Hotbilden med instabila stater, olika utbrytarfraktioner, förtrycket mot mänskliga rättigheter är svår och oförutsägbar. Faran att ungdomarna hamnar i fel grupperingar, människors missanpassning i samhället, skapar segregation. De frivilliga försvarsorganisationerna liksom all ideell verksamhet är nödvändiga för att nå olika grupper och skapa mötesplatser i vardagen. De frivilliga försvarsorganisationerna som redan idag informerar om samhällets säkerhet och utbildar människor till olika uppgifter är en stor tillgång för samhället när det gäller att organisera och leda arbetet vid kriser och svåra påfrestningar. De kan göra människor mentalt förberedda på beredskap och lång uthållighet. De kan beskriva för ungdomarna hur samhällets säkerhet och demokratiska värderingar hänger samman och att det är varje människas plikt efter egen förmåga att bidra till arbetet att skapa och bevara freden.

Kvinnorna omfattas inte av mönstrings- och värnplikten. Samtidigt bygger vi den varaktiga freden på att besluten, planeringen, genomförandet och uppföljningen sker i demokratisk ordning där kvinnor och män är lika betydelsefulla. För att kvinnorna ska förstå sin roll har de kvinnliga frivilliga försvarsorganisationerna en särskild uppgift att fylla och beskriva detta förhållande.

Vi kommer att behöva se över våra verksamheter, anpassa våra administrationer och samarbeta i betydligt högre utsträckning än vad som görs idag. Lyfta fram medlemmarnas civila kompetenser. Varje organisation måste på ett bättre sätt ta ansvaret för att beskriva vad den kan göra som inte annars skulle ha gjorts eller gjorts till en högre kostnad.

Liv Lindholm, lotta ”i ledet” från Skåne

Vår framtida roll är sammanfattningsvis att på ideell bas tillvarata och utveckla människors intresse för samhällets säkerhet och krisberedskap. Det är en styrka för Sverige och vår förmåga att verka internationellt att det finns medvetenhet och engagemang för frågorna samlade i demokratiskt formade organisationer.

Frivilliga med adekvat utbildning behövs och kommer att behövas för tjänstgöring bl.a. i hemvärnsförbanden och Försvarsmaktens utbildnings- och övningsverksamhet samt i vissa fall i internationella uppdrag. Antalet frivilliga blir färre, och det krävs tydligare och skarpare utbildning. I övriga totalförsvaret finns behov av frivilliga, som dels har kunskap om samhällsberedskapen, dels besitter skiftande kompetenser. Utöver kunskaperna är styrkan i de frivilliga försvarsorganisationerna – om vi sköter korten rätt – att vi finns över hela ytan; vi är organiserade och vana att samarbeta. Vi bör kunna tillföra såväl ”armar, och ben”, värme och omvårdnad som specialkompetens, inom exempelvis underhållstjänst, information, kommunikation och sjukvård.

En uppgift av stor betydelse är att sprida kunskaper om totalförsvaret och samhällets krisberedskap. Ju mer kunskap medborgarna har, desto större möjlighet har vi att klara påfrestningar.

Förändrat/minskat stöd till frivilligorganisationernas verksamhet stimulerar till ökad samverkan och eventuella fusioner mot gemensamt mål. Med detta måste vi bli tydligare med vad som ”produceras”; vad som är användbart i krisberedskapen.

En trolig konsekvens blir att ”eldsjälar” och funktionärer måste ge ännu mer – är detta möjligt? Regeringens idé att det ”relativt lätt” torde gå att ”reorganisera frivilliga försvarsorganisationer vid försämrat världsläge” är inte realistisk. Frivilligförsvaret måste kontinuerligt finnas som ett levande inslag i samhället. Vill statsmakterna avropa denna resurs, när så erfordras måste ett rimligt stöd till den löpande verksamheten ges. Har Sverige råd att vara utan organiserade frivilliga krafter?

Leif Tyrén, generalsekreterare på Centralförbundet för Befälsutbildning

Den viktigaste framtida rollen och de viktigaste uppgifterna är att tjäna totalförsvaret eller dess framtida motsvarighet med:

Utbildning av frivillig personal för Försvarsmakten och för stöd till samhället i övrigt vid svåra påfrestningar och vid kris.

Information om säkerhetspolitik, Försvarsmaktens verksamhet, internationella uppdrag samt krisberedskapssystemet.

Bidra till folkförankringen av totalförsvaret eller dess framtida motsvarighet.

Rekrytera medlemmar för befattningar inom Försvarsmakten och Frivilliga Resursgrupper till stöd för samhället vid svåra påfrestningar och vid kriser.

De krav som försvarsbeslutet kommer att ställa är att

Samordna verksamheten så att inte utbildningar och övningar genomförs parallellt.

Samordna sig organisatoriskt så att administrativa kostnader minskar.

Samordna sig organisatoriskt så att antalet dialogparter minskar för Försvarsmakten, Krisberedskapsmyndigheten samt politiska organ.

Anpassa organisationerna på regionala och lokala nivåer.

Anpassa utbildningar och övningar efter Försvarsmaktens och Krisberedskapsmyndighetens uttalade behov.

Frammana ur Försvarsmakten och Krisberedskapsmyndigheten deras konkreta behov.

För allmänheten förklara innebörden av och konsekvenserna av Försvarsbeslutet 2004 samt kommande beslut hösten 2005 rörande Krisberedskapsmyndighetens ansvarsområde.

För Försvarsmakten och Krisberedskapsmyndigheten konkretisera vilken nytta och vilka möjligheter de frivilliga försvarsorganisationerna erbjuder i framtiden.

Nini Engstrand är f.d. Rikslottachef