Bo Hugemark:

Ny chef för Utrikespolitiska Institutet

– I grunden är de svenska och finska säkerhetspolitiska bedömningarna lika. Länderna ser inget omedelbart traditionellt hot mot sin existens. De ser EU:s och NATO:s utvidgningar som viktiga och positiva. Att länderna hamnar olika i sin försvarspolitik är logiskt utifrån deras olika geografiska läge i förhållande till ett möjligt framtida hot. Sverige ligger längre ifrån…

– ... i skydd av Finland, som president Halonen sa ...

– ... ja, och Sverige har lättare att få hjälp från väst om det skulle angripas.

Den som ger dessa tydliga svar är den nyutnämnde direktören för Utrikespolitiska Institutet i Stockholm, 50-årige Dr. Tomas Ries. Det är första gången institutet får en utländsk chef. Ries är finländsk och amerikansk medborgare – hans far är amerikan och hans mor finlandssvensk – och hans akademiska karriär har omfattat flera länder, bland annat forskar- och chefstjänster vid norska Försvarshögskolan, Norsk Utenrikspolitisk Institutt, schweiziska Graduate Institute of International Studies och Geneva Center for Security Policy. Hans specialiteter är nordisk säkerhet, EU och NATO samt den nya globala säkerhetsmiljön. Efter sju år vid Finlands försvarshögskola flyttar han nu till Stockholm för att vid årsskiftet avlösa Anders Mellbourn på UI. vårt försvar fick en intervju i anslutning till ett seminarium på FOI, där Ries i vanlig ordning gav en briljant och stimulerande översikt över Finlands säkerhetspolitik från nationens födelse och in i framtiden.

– Varför sökte Du jobbet som direktör för Utrikespolitiska Institutet, Tomas?

Jag såg tjänsten vid institutet som en utomordentlig möjlighet att utveckla den bredare säkerhetspolitiska analysen som är nödvändig, om vi skall förstå och kunna hantera den nya globaliserade säkerhetsmiljön.

– Hur ser Du då på institutets roll i säkerhetspolitiken, nu och i framtiden?

– För det första är det klart att vi bygger vidare på den kompetens som redan finns på UI. Men därtill har jag två ledmotiv: för det första att vi måste vara beslutsrelevanta. För det andra att vi måste bredda perspektivet för att omfatta den globaliserade säkerhetsmiljön.

– I vilka avseenden?

– Vi måste vara beslutsrelevanta dels för statsmakten och politikerna, men även i allt stigande grad för näringslivet. När det gäller det bredare perspektivet ser jag fem nyckelområden för säkerheten: den globala ekologin; vår kritiska teknologiska infrastruktur och samhällets sårbarhet; den transnationella ekonomin; välfärdsstatens växande interna kris; samt politiskt-militära frågor i ny tappning. Det sista är säkerhetspolitikens traditionella arbetsfält, men de fyra första utgör alltmer akuta utmaningar för vår säkerhet.

– En bred agenda!

Ja, men detta är den värld vi lever i. Nu är det klart att UI inte kan utveckla forskningskompetens i alla dessa områden. Däremot kan vi vara ett nav som utvecklar detta helhetsperspektiv, drar ihop dessa trådar och kan förmedla forskningsbehov och -resultat till och från andra institutioner.

– Är Du inte orolig för att misstänkas för att vilja tillskansa Dig en roll som spindeln i ett säkerhetspolitiskt nät?

– Det är i alla fall inte min strävan att få någon dominerande ställning. Men om Sverige och Europa skall kunna hantera den nya globala säkerhetsmiljön måste vi anamma detta bredare perspektiv. UI bör bli det ”clearing house” som möjliggör samverkan mellan den expertkompetens som finns utspridd inom forskningsvärlden i Sverige, Europa och Världen.

– Är det inte ett önsketänkande att säkerhetspolitisk forskning skall vara beslutsrelevant? Mitt och mångas intryck är att den svenska försvarspolitiken styrs av helt andra faktorer, militärindustri, lokalpolitik etc. Hur är det i Finland, finns det länkar mellan forskning i internationell politik och försvarspolitik?

– Mycket lite.

– Och vad tror Du då om chanserna i Sverige?

– Som Du säger är det många intressen inblandade i säkerhetspolitikens utformning. Men det är oerhört viktigt att den sakkunniga forskningsmiljön är åtminstone en av dessa.

– Vilka förändringar av UI:s verksamhet och organisation kommer vi att få se?

– Ingen revolution. Vi fortsätter naturligtvis med den offentliga bibliotekstjänsten, den viktiga programverksamheten samt med publikations- och informationsverksamheten. Sist men inte minst måste forskningsverksamheten förstärkas. Min vision är att efterhand ha en person som ansvarar för att koordinera verksamheten i var och ett av de fem områden som jag nämnde ovan.

I dagens säkerhetspolitiska debatt lyser ofta traditionella militära konflikter med sin frånvaro. Men Tomas Ries anser inte att nya hotbilder utesluter de gamla. Han är en av grundarna och styrelseledamot av Finlands Atlantkommitté (ACF, Atlantic Council of Finland) och gör ingen hemlighet av att han anser NATO-medlemskap som det naturliga valet för Finland och Sverige, i synnerhet som han – i likhet med alltfler bedömare – ser den ryska utvecklingen som olycksbådande och det framtida Ryssland som en problematisk granne.

– Finland är nu den enda icke-NATO-medlemmen inom EU som har en landgräns till Ryssland.

– Vad kommer det sig då att Finland, som har en mer pragmatisk syn på alliansfriheten än den närmast religiösa svenska, inte tar steget in i NATO?

– Det beror på att inga ledande politiker tagit ställning för detta. Om det skedde, skulle opinionen säkert svänga. Personerna spelar stor roll i säkerhetspolitiken.

– Kan Du se någon förändring inom överskådlig tid?

– Ja. NATO och EU är i färd med att bli alltmer sammanflätade. Vi håller på att glida in i NATO bakvägen. Och i förhållande till EU har ju Finland och Sverige redan gett upp sin alliansfrihet.

Bo Hugemark är vårt försvars redaktör

Utrikespolitiska Institutet (UI) grundades l938 och är ett partipolitiskt oberoende organ för information och forskning om internationella, politiska problem. Målgrupp för UI:s informationsverksamhet är den svenska allmänheten. Forskningsverksamheten riktar sig till både det svenska och det internationella forskarsamhället. En viktig UI-funktion är att vara ett forum för debatt om aktuella internationella frågor och en mötesplats för experter, akademiker, politiker, journalister m fl. UI har en omfattande föreläsnings- och konferensverksamhet. Institutet utger tidskrifter, faktahäften, böcker och forskningsrapporter. UI har också ett offentligt bibliotek med speciell inriktning på internationell politik och utrikespolitik. Institutet sysselsätter drygt fyrtio personer, av vilka ett femtontal är engagerade i olika forskningsprojekt. UI finansieras genom försäljning av egna produkter, ett årligt statsanslag, särskilda forskningsanslag samt bidrag från folkrörelser och näringslivsorganisationer.

(Presentation på UI:s hemsida www.ui.se)

Tomas Ries Foto: Carina Gräsbeck