Per-Erik Westman:

Transporter – en del av krisberedskapen

Vårt Försvar har under året publicerat en serie av informerande artiklar om de samverkansområden som samlar myndigheter med ansvar för frågor med stor betydelse för Sveriges krisberedskap. Syftet med samverkansområdena är att utveckla samverkan över sektorsgränser och stärka samhällets säkerhet och möjligheter att hantera allvarliga kriser. Turen har nu kommit till en presentation av samverkansområdet Transporter.

Allt sedan efterkrigstiden har samhällets beroende av transporter ökat stadigt, och alla tecken tyder på en fortsatt kraftig ökning. Det har den tekniska utvecklingen och samhällsutvecklingen i stort bidragit till. Och för näringslivet är logistik många gånger en näst intill gränssättande faktor för överlevnad och konkurrens.

Svensk industri har ofta längre avstånd och färre transportalternativ till viktiga leverantörer och marknader än sina europeiska konkurrenter. Rationella kommunikationer är därför avgörande för företagen. För att den svenska industrin ska kunna konkurrera krävs bland annat korta ledtider, minimala lager (just-in-time-principen), färre fabriker och större specialisering, ”outsourcing” av vissa tjänster och hög tillförlitlighet.

Koncentration av godsvolymer

På transportsidan innebär utvecklingen till exempel större transportavstånd, att transportkedjan integreras i produktionsprocesserna, fler transporter men mindre sändningar, ökade krav på informationssystem och större känslighet för förseningar.

Förändringarna i transportsystemen märks till exempel genom att godsvolymer koncentreras alltmer till större stråk och terminaler där en allt större mängd gods tas om hand. Det gäller järnvägar, vägar, sjöfartsleder och hamnar, industrier, grossistlager och reservdelslager med mera. Dessutom transporteras företagens produkter oftare i flera steg, från råvara via olika tillverknings- eller förädlingsprocesser, innan de når konsumenten. Man får inte heller glömma bort alla transporter för återvinning, destruktion eller deponering. Många av dessa transporter sker dessutom i ökande utsträckning över landgränser.

Internationaliseringen av ekonomi och näringsliv har gjort att fler internationellt verksamma aktörer och operatörer också är aktiva på den svenska transportmarknaden. Men denna internationalisering försvårar samtidigt möjligheterna att studera och utveckla robustheten i ett helt transportflöde. Transportföretagen har inte heller någon skyldighet att delta i planering för samhällets säkerhet och krisberedskap.

Säkerheten och de nya hoten

Sedan den 11 september 2001 och de efterföljande insatserna mot den internationella terrorismen har kraven på säkerhet inom transportsektorn ökat betydligt. Det har hänt mycket på säkerhetsområdet inom främst flyg- och sjöfartssektorn. Inte minst gäller det alla transportleder till Nordamerika och kring alla större internationella knutpunkter. Men mycket arbete kommer att behöva göras under den närmaste framtiden med att identifiera och säkra nyckeltransportinfrastruktur som till exempel terminaler, hamnar, broar och tunnlar. Att genomföra riskanalyser inom transportsektorn och kanske skapa en minimistandard för säkerhet för viktiga transportföretag blir troligen också betydelsefullt framöver.

Slutsatsen är självklar – samhället i allmänhet och näringslivet i synnerhet är beroende av att godstransportsystemen fungerar. Men utvecklingen ställer allt större krav på att i bred samverkan hitta nya vägar för att stärka robustheten och minska sårbarheten i systemen.

Givetvis är också persontransporter, oberoende av om dessa avser räddningstjänst, sjuktransporter, dagliga arbetsresor, eller affärsresor mm, självklara förutsättningar för ett fungerande samhälle.

Samverkan ska minska risken för störningar

Den utveckling som nu pågår skapar behov av överblick och samverkan i frågor som har stor betydelse i flera transportsektorer. Samverkansområdet Transporter har därför som mål att minimera riskerna för störningar och att de samhällsviktiga transporter som krävs för samhällets grundläggande behov ska kunna tillgodoses.

Samverkansområdet består av representanter från trafikmyndigheterna Banverket, Luftfartsverket, Sjöfartsverket och Vägverket. Samverkan ska bland annat leda till utveckling av en helhetssyn på transportsystemet, samverkan med näringslivet och mer specifikt med transportbranschen, utveckla ett forum/nätverk för säkerhets- och beredskapsfrågor inom transportsektorn på beslutsfattarnivå och utveckla samverkan med andra samverkansområden och länsstyrelser.

Målsättningen för arbetet inom samverkansområdet är hög och resurskrävande. Men transportsystemet är en sådan självklar del av vår infrastruktur och avgörande för samhällets möjligheter att fungera att vi inte har råd med alltför stora sårbarheter. Här har samverkansområde Transporter en mycket viktig roll att fylla.

Per-Erik Westman är ordförande i samverkansområdet Transporter. Han arbetar som säkerhetschef på Vägverket.

Göteborgs hamn – vital infrastruktur.

Foto: Göteborgs Hamn AB