Olof Santesson:

Värnplikten har kvar många trogna vänner

Personalförsörjningen i aff-debatt

Allt färre får och kan göra värnplikt. De som väljs ut förväntas i gengäld hantera tekniskt avancerad utrustning och i största mån lämpa sig för krävande internationella uppgifter. Ett mer än sekelgammalt system står därmed under debatt som aldrig förr. Samtidigt som ÖB måste skära i den militära strukturen brottas han sålunda med hur personalförsörjningen skall ordnas. Här önskar han Kungl. Krigsvetenskapsakademiens stöd. Även aff, bildat 1890 just för att stödja allmän värnplikt (införd 1901), erbjuder ett forum för att diskutera båda problemen.

Drygt femton år efter Berlinmurens fall, och med det kalla kriget som ett beredskapsminne, har flertalet europeiska länder skurit ned sina försvarsbudgetar och övergått från folkförsvar till yrkesförsvar. Har det börjat bli dags för Sverige att följa efter?

Så till exempel skriver en socialdemokratisk försvarsminister förordet till en skrift i försvarsdepartementets debattserie, i vilken argumenteras för att värnplikt och totalförsvarsplikt reserveras enkom för ”behov relaterade till krig”. Systemet skulle aktiveras endast vid en förändrad säkerhetspolitisk bedömning.1

Men när aff tisdagen den 15 mars 2005 på Armémuseum i Stockholm anordnade en debattafton under rubriken ”Skall vi ha kvar den allmänna värnplikten?”, fick närvarande politiker i varje fall inget utbrett stöd för ett slopande. I den mån auditoriet på knappt trettiotal personer var representativt för en försvarsengagerad del av svenska folket så har värnplikten många trogna vänner kvar. Man kunde nästan förledas att tro att det var en verkligt allmän värnplikt som fortfarande stod på tapeten.

Att så inte alls är fallet visas av den nästan häpnadsväckande diskrepansen mellan mängden adertonåriga pojkar i det tidiga 2000-talets åldersklasser som kallas till mönstring och det antal som verkligen tas ut till tjänstgöring. Det rör sig om max 10.000 det närmaste åren ned till 3.000 enstaka år, rekryterade bland 56.000 pojkar, en siffra som om några år kan stiga till 60.000, för att sedan sjunka något. Här kan man verkligen tala om selektiv värnplikt, med bättre möjligheter till ett lyckat urval av soldater än någonsin tidigare.

Ofta slarv med begreppen

Den ansvarige tjänstemannen, Pliktverkets generaldirektör Björn Körlof, inledde också debatten med att vara nöjd med systemet. Han gav en bild av måluppfyllnad: de bäst lämpade tas ut till rätt befattning. Han jämförde med USA och beskrev sina intryck av svårigheterna att rekrytera yrkessoldater med önskvärd kvalitet.

Först rättade Körlof till begreppen, som vi ofta rör oss litet slarvigt med. Mönstringen gäller alla män, där gäller obrutet totalförsvarsplikt enligt förra årets försvarsbeslut (FB 04). Det är alltjämt straffbart att utebli. Intresse för internationell tjänstgöring får inte bli utslagsgivande, eftersom plikt inte gäller där. I Pliktverkets värld uttas man således till befattning ”för att försvara Sverige”. Kvinnor som visar intresse genomgår antagningsprövning. För närvarande antas 1.200 till utbildning, siffran väntas stiga något. Till inskrivningen infinner sig 4-5.000.

Nästa talare, Isabelle Sannestedt, socialdemokratisk ungdomspolitiker från SSU:s förbundsstyrelse, försvarade varmt värnplikten som ett led i den demokratiska kontrollen av försvaret. Hon såg gärna mönstringsplikt även för flickor.

Förlegat system?

Sedan kom kritikerna. Folkpartiets Allan Widman hävdade att tvång måste undvikas. Mer kvalificerad utrustning och minskat behov av antalet soldater har gjort tiden mogen att avskaffa pliktsystemet i fredstid. Det går inte längre att tala om värdet av att lära hur man tvättar sig och bäddar sängar, med värnplikten som ”ett viktigt led i uppfostran”.

Ungmoderaten Robert Tenselius från MUF-styrelsen ansåg att det krävdes ett helt annat försvar än dagens för att man skulle kunna ta ansvar för vad som händer i vår omvärld. Det nuvarande systemet fann han helt förlegat. Han hävdade att Storbritannien lyckas utmärkt med rekryteringen till ett frivilligt yrkesförsvar.

I panelens meningsutbyte höll Körlof inte med Widman om att det var en internationell trend att det behövdes allt färre soldater. Pliktsystemet kom till på grund av en ständig brist på reserver. Han erinrade om USA:s problem i Irak.

Det är inte är sant att yrkessoldater har högre kvalitet, sade Körlof vidare. Storbritannien har samma problem som USA, försäkrade han. ”Ni får gräddan”, hade en britt avundsjukt sagt till honom. Både Frankrike och Belgien ångrar sig, sade han. Värnpliktssystemet är billigare och kostnadseffektivare och ger bättre soldater. 85-90 procent av dem som vi tar ut i Sverige har god motivation. Även de andra 10-15 procenten blir ofta motiverade som rätt uttagna under tjänstgöringen. Han fann det klokt av unga människor att inte i förväg binda sig för fredsinsatser.

Widman reagerade mot att 80-85 procent av de utbildade värnpliktiga inte kom till användning för internationell tjänst och krävde den större träffsäkerhet, något som också Körlof sade att han siktade på.

Stolt över svenska soldater

Först ut när auditoriet släpptes in i debatten var generalmajor Claës Skoglund, som med hänsyn till den demografiska utvecklingen – allt fler gamla – ville utsträcka plikten till alla. För dem som inte gjorde militärtjänst skulle vårdplikt gälla; de skulle bli medhjälpare till undersköterskor och vårdbiträden. Ingen i panelen ville dock tydligt instämma. Vad det gäller kvinnlig värnplikt påminde Körlof om att försvarsministern hade sagt att den inte var aktuell nu.

En åhörare ansåg att visst krävs det tvång precis som gäller i grundskolan. Med erfarenheter från fredsmissioner sade sig en annan vara stolt över insatser av svenska soldater på värnpliktens grund. En hemvärnsman tyckte att vi gömde oss under USA:s paraply och ville påminna om ett kvarvarande ryskt hot.

I en slutomgång ansåg Tenselius att vi får ett bra försvar på frivillig basis. Vi kommer att kunna locka till oss dem som behövs. För framtiden är vi beroende av USA, vi kan inte klara oss på egen hand. Widman sade att det ligger i värnpliktens natur att fokus läggs på numerär i stället för materiel. Han ville inte ha en yrkesarmé utan ett ”reservistsystem”. Och kostnaderna? I Belgien och Nederländerna hade kostnaden för övergången till frivilliga först stigit för att nu åter sjunka. Isabelle Sannestedt fann Sverige vara ”ett fantastiskt land med en av världens absolut bästa soldatkårer”.

Oroväckande hälsoläge

Det blev för en gångs skull en försvarsdebatt där ingen kom in på dagens tillstånd i Försvarsmakten och utsikten till nya bekymmersamma kostnadskriser. Men i sin slutreplik påminde Körlof om en annan allvarlig verklighet.

Av 57.000 ungdomar var det senast endast litet mer än 23.000 som kunde komma ifråga för militärtjänst. Av det skälet kunde behovet av kvinnor i försvaret öka. Vad man ställs inför är ett problempanorama med diabetes, problem med hörsel och rörelseapparat, dåliga ryggar, övervikt, droger m.m. Läget ifråga om fysisk och psykisk hälsa ger en oroväckande bakgrund till debatten, vare sig man strider för plikt eller frivillighet.

Olof Santesson har varit Dagens Nyheters utrikesredaktör

1 Anders M Johansson och Bosse Olson: Dags för människan i samhällets krisplanering, nr 15 i Försvarsberedningens skriftserie.

Svenska värnpliktiga deltar i den norska övningen Battle Griffin 2005. Men duger värnpliktssystemet för rekrytering till skarpa internationella insatser?

Foto: Försvarets Bildbyrå/Anders Sjödén