Eli Göndör:

Etik i det nya kriget

Demokratiska staters krigsmakter måste ta allt större hänsyn till att undvika civila offer. Samtidigt utsätts deras soldater för alltmer oförutsebara faror. Det innebär svåra dilemman för politisk och militär ledning – och för den enskilde soldaten.

För arméer som ställer höga moraliska och etiska krav på sina soldater är strid i tätbebyggt område en mardröm. Det står dessutom klart för arméer med erfarenhet av krig att civila offer inte går att undvika. Därför måste krigsstrategin vara baserad på en avvägning mellan hotbildens omfång och hur många civila som riskeras vid elimineringen av hotet.

Den amerikanska armén i Iraks städer och den israeliska armén på Västbanken och Gaza är aktuella exempel.

Dålig disciplin och primitiv krigföring

Michael Waltzer Professor i filosofisk etik vid Princeton University anser att en armés ansträngningar för att undvika civila offer är en viktigare grund för att bedöma en armés moraliska standard än antalet dödade civila till följd av en militär aktion. Trupper som utbildats speciellt för strid i bebyggt område, och som tar risker för att undvika civila offer är definitiva tecken på hög moralisk norm, enlig Waltzer. Han påstår att den ryska attacken med primitivt artilleri på tjetjenska rebellerna i Grozny som dödade ett stort antal civila i det här avseendet skiljer sig från NATO:s ”precisionsbombningar” i Serbien och Kosovo, trots att det enligt FN där dödades 500 civila. Likaledes hävdar han att FN:s humanitära insats i Mogadishu, i Somalia, där panikartad beskjutning dödade över tusen civila på en dag, på samma sätt skiljer sig från Israels offensiv i Jenin där enligt Human Rights Watch 22 civila palestinier dödades samtidigt som 23 israeliska soldater stupade. Waltzer hävdar att en armé som efter strider i tätbebyggt område har ett större antal döda soldater än civila på motståndarsidan bör anses ha en hög moralisk standard och militär självdisciplin.

Unik motsättning

I den israeliska armén görs ideligen nya utvärderingar som grundar sig på erfarenheter i fält. Detta ständigt pågående resonemang är nödvändigt för att inte förlora kontakten med de värderingar som armén vill efterleva. Diskussionerna förs ur ett strikt militäretiskt perspektiv, som inte nödvändigtvis upplevs som moraliskt, sett med civila ögon. En armé som agerar på order av en demokratiskt vald regering verkar med ett operativt ansvar, för både den egna och fiendens civila säkerhet, men måste samtidigt vara utbildad för att döda effektivt. Ingen annan yrkeskategori lever med en sådan motsättning.

På grund av terrorn har föreställningen om krig förändrats. Tidigare har krigets etik bedömts utifrån att en armé strider mot en annan armé. Nu behöver krigsetiken uppdatera sitt förhållningssätt och inkludera ett hot utan klart definierade fronter och mål för att kunna bedöma vad som är ett proportionellt angrepp.

Vad är legitima mål?

För en armé med höga etiska och moraliska värderingar kan det nya kriget innebära att strida mot en fiende med helt annorlunda värderingar. I en sådan situation har varje grundläggande uppfattning om krig kommit att förändras. Terrorns och det nya krigets ambition är att radera ut skillnaden mellan civila och kombattanter och skapa ett krig alla mot alla. En av arméns viktigaste målsättningar blir därför att klargöra den skillnaden genom att tydligt identifiera legitima mål. Därmed behöver även begreppet seger omdefinieras. Vad innebär det att vinna det nya kriget? Arméer bör även ställa sig frågan om styrkor, tränade för krig på öppet slagfält med tydligt identifierade mål, kan anpassa sin stridsteknik och sina vapen till konfrontationer i städer och byar?

Generalmajor Amos Yadlin var huvudansvarig för den grupp som utarbetade riktlinjerna för Israels krigföring mot terrorismen. Han var tidigare rektor för det Israeliska försvarets National Defense College och en av de piloter som deltog i Israels attack på den Irakiska kärnreaktorn Osirak 7 juni 1981. Den israeliska arméns etikkod utarbetas med hjälp av civila akademiker. Moshe Halbertal, professor i filosofi och judaistik vid Hebrew University i Jerusalem och Assa Kasher, professor i praktisk filosofi vid Tel Avivs universitet, inleder den israeliska arméns etikkod med ett kategoriskt förbud mot alla civila mål. Även i strid med beväpnade fiender förväntas den israeliske soldaten göra allt för att undvika skador på icke stridande. Moshe Halbertal understryker att det högst prioriterade målet i det nya kriget bör vara att klargöra skillnaden mellan kombattanter och civila.

Mediabevakningen

Enligt den internationella krigsrätten rättfärdigar den militära nödvändigheten nästan vad som helst. Den israeliska arméns etiska kod begränsar den dock genom tre parametrar. Syfte: att försvara sina medborgare. Underrättelse och Bevis: att det armén gör verkligen räddar människoliv. Effektivitet: om risken för oavsiktlig skada är för stor, måste alternativa vägar sökas. Eventuellt kan dessa principer passa även andra styrkor som riskerar att sättas in i strider utan tydliga gränser och mål.

Demokratiska länder som tillåter mediabevakning av sina arméers verksamhet riskerar alltid att få en opinion emot sig, på grund av dokumenterade misstag. Detta gäller exempelvis den amerikanska opinionens reaktion på bilder från Vietnamkriget eller den israeliska reaktionen under Libanonkriget 1982. Den svåra situationen för USA:s och Storbritanniens styrkor i Irak dokumenteras dagligen av media och leder till kritisk hemopinion. I en sådan situation blir en ny fara aktuell. Soldaten kan börja fundera över vad hans agerande kan få för politiska konsekvenser, förlora sin effektivitet och därmed riskera sitt eget eller sina kollegors liv.

Beslutet hos den enskilde soldaten

Soldater i strid hamnar i det oförutsägbara i större utsträckning än någon annan yrkeskategori. Därför är det varje armés skyldighet att ständigt pröva sitt agerande i det inträffade men samtidigt se till att ordergivningen inte ständigt förändras; det skulle göra det omöjligt för soldater att agera. Det avgörande beslutet hamnar dock ofta hos den enskilde soldaten. Han måste vara ständigt beredd att anpassa sig till helt ändrade omständigheter. Anser han sig vara i livsfara är han skyldig att använda sitt vapen. En stenkastare i en trång gränd kan innebära direkt livsfara för en soldat då han har begränsade reträttmöjligheter. På ett öppet fält blir samme stenkastare i det närmaste ofarlig. Risken att soldaten inte uppfattar skillnaden i det kritiska ögonblicket är stor. För att inte falla ur de etiska och moraliska ramarna och förlora det nya kriget måste centralt utfärdade bestämmelser vara grundade på den erfarenhet som uppnås genom en direkt konfrontation med det nya och komplicerade hotet. Den enskilde soldaten skall tilldelas de rätta verktygen för att både kunna värna om sitt eget och sina kollegors liv och samtidigt fatta beslut med insikt om hur subtil gränsen är mellan ett patriotiskt hjältedåd och krigsförbrytelse.

Eli Göndör är frilansjournalist

Vad väntar innanför porten? Amerikansk marinkårssoldat under slutstriderna i Baghdad.

Foto: US Marine Corps

Stadsskyttesoldater under övningen ”Dubbeleken i Malmö 2004. Strid i bebyggelse kan innebära svåra avgöranden för soldaten.

Foto: Försvarets Bildbyrå/Anders Sjödén