Stefan Hedlund svarar:

 

“Upp flyga orden, tanken stilla står. Ord utan tanke himlen aldrig når.” Efter att ha läst Lennart Palms genmäle är det svårt att inte minnas Shakespeares bevingade ord. Palm anklagar mig för att ”damma av den gamla rysskräcken”, men gör sig samtidigt själv till tolk för den NATO-noja och den anti-amerikanism som så länge har förpestat alla försök till en seriös svensk säkerhetspolitisk diskussion. Därmed anger han tydligt på vilken nivå han anser att debatten bör föras.

     Som exempel på ”vilseledande rundmålning” och ”skral verklighetsbeskrivning” anför han bl. a. min – helt korrekta – skildring av hur Ryssland är på ”rask marsch bakåt mot auktoritär statskontrollerad råvaruekonomi.” I konsekvensens namn måste Palms egen version således vara att Ryssland har en pluralistisk, diversifierad och marknadsbaserad ekonomi. Detta är förvisso en originell uppfattning, men rena dumheter brukar ju ofta vara ganska originella.

     I samma kategori får vi placera hans minst lika originella uppfattning av att Ryssland och USA kan jämställas som ”mycket ofullkomliga demokratier”. Nu är Palm förvisso inte professor i statsvetenskap, men även för en professur i historia bör man väl kunna avkrävas viss elementär förmåga till stringens. Är det vid Göteborgs universitet acceptabelt att hävda att USA och Ryssland exempelvis utmärks av samma princip om maktdelning, av samma starka ställning för rättsväsendet, och av samma pressfrihet?

     Professor Palm placerar sig här i samma bur som de svenska debattörer som har svårt att göra bodelning mellan de politiska systemen på Kuba och i USA. Inget vackert sällskap, men kanske ett där Palm känner sig hemma?

     I sakfrågan, som gäller Europas ändrade säkerhetsarkitektur, har han inget annat än otidigheter att tillföra – såsom att Ukraina och Georgien skulle vara ett slags europeiska bananrepubliker. Kanske det därför är bäst om hans övriga argumentation får sjunka ned i den barmhärtighetens glömska som redan har absorberat så mycket annat akademiskt nonsens.

 

Stefan Hedlund är professor vid institutionen för östeuropastudier vid Uppsala Universitet