Jan Henningsson:

Ledningssystem-
utveckling i ljuset av Irakkriget

Erfarenheterna har varken bekräftat de största kritikernas eller de största förespråkarnas teser om nätverksbaserad krigföring.

Två stridsflygplan startar från bas för att påbörja sitt uppdrag att patrullera över operationsområdet. 120 000 km och tio tidszoner därifrån fjärrstyr en operatör sin UAV över operationsområdet. UAV:ns sensorer upptäcker signaler från marken som kan vara ett misstänkt föremål, signalerna skickas via satellit tillbaka till operatören, som beordrar UAV:n att fokusera på det misstänkta föremålet. Operatören identifierar snart att det är ett högprioriterat mål, ett luftvärnssystem. Medan UAV:n fortsätter att följa målet sänds informationen via en säker kanal till en av operationens ledningscentraler. Där utvärderas informationen omedelbart och bland tillgängliga resurser sätts en insatsstyrka samman. Stridsflygplanen lufttankar och går mot målet samtidigt som ett flygplan med störutrustning lägger sig i position för att understödja insatsen. Efter att kontrollerat att det inte finns civila i målområdet avfyrar stridflygplanen ett laserstyrt precisionsvapen, ögonblicket efteråt pekar UAV:n ut målet med sin laserutpekare. Samtidigt som man konstaterar att vapnet träffat och målet förstörs ger sig stridsflygplanen av mot nya uppgifter.

Detta kunde ha varit hämtat från Försvarsmaktens visioner om nätverksbaserat försvar, men i själva verket baseras det på en insats under Irakkriget som beskrivs av brittiska försvars-departementet. Vilka erfarenheter om nätverksbaserat försvar kan man då dra från Irakkriget? Har Irakkriget slutgiltigt visat hur nätverksbaserat försvar kommer att se ut?

Styrkor och svagheter

Erfarenheterna från Irakkriget är intressanta, eftersom det visade såväl lösningar, möjligheter som problem med nätverksbaserad krigföring, samtidigt som det är det senaste exemplet på relativt storskalig, intensiv krigföring med västerländska stridskrafter. Med tanke på att transformeringen mot nätverksbaserad krigföring är en pågående process uppvisade de västerländska styrkorna inte färdiga kompletta lösningar, däremot fanns belysande exempel av intresse för Försvarsmaktens utveckling av visioner, koncept och konkreta lösningar inom ramen för nätverksbaserat försvar. Detta, liksom flera liknande internationella koncept, baseras på att en större mängd information kan hanteras med stöd av modern teknik, informationen ges bättre kvalitet och spridning i organisationen. Detta antas ge förutsättningar för att skapa en delad situationsmedvetenhet, vilket i sin tur kan ge möjligheter till nya former av samordning. I slutändan förväntas detta öka effektiviteten i insatser.

Irakkriget uppvisade även exempel på allvarliga brister i nätverksbaserad krigföring, bristerna framkom tydligast bland rörliga markstridsförband på låg nivå. Ett talande exempel kommer från en amerikanska pansarbataljon vars chef säger: ”Efter Bagdad var bron det viktigaste terrängpartiet i operationsområde, trots det kan ingen tala om för mig vad som försvarar den. Inte hur mycket trupp, vilka förband, vilka stridsvagnar eller någonting annat.”1 På ett kärnfullt sätt har även den amerikanska marinkåren uttryckt motsvarande problem i en erfarenhetsrapport: ”Divisionen fann fienden genom att köra på dem, precis som förband har gjort sedan krigföringens början.”2

Alltför stort beroende av teknik

Även beträffande information och underrättelsetjänst visades såväl möjligheter som svagheter. Den amerikanska författaren Cordesman pekar på att: “Under operationen i Irak hade underrättelsetjänsten en tidigare oöverträffad robust inhämtningsarkitektur för att stödja stridsoperationerna.”3 Samtidigt säger han även att: ”Vår tekniska dominans har gjort oss alltför beroende av tekniska och kvantifierbara underrättelseinhämtningsmedel. Det finns ett institutionellt misslyckande att hantera den mest kritiska dimensionen på stridsfältet, den mänskliga.”4

Som ett resultat av ovanstående var det relativt enkelt att upptäcka, klassificera och följa tydliga rörliga militära mål. Däremot fanns det fortfarande stora problem när det gäller stillastående maskerade mål och skenmål, mål inne i bebyggelse samt inte minst att skilja på olika typer av lätta eller irreguljära förband och civila. Med tanke på karaktären på de konflikter som västmakter varit inblandade i under senare tid och särskilt att motståndarna i ökande grad använt metoder och medel som utnyttjar svagheterna ovan är detta allvarligt. Hur stor är nyttan av att ytterligare finslipa metoder och medel för att upptäcka traditionella militära mål, om motståndarna redan till stora delar anpassat sin taktik genom att alltmer övergå till andra sätt att agera?

Lägesbild inte bara tekniskt problem

Även inom ledningsområdet finns det exempel som visar såväl på möjligheter som kvarstående problem. Det satellitbaserade systemet för uppföljning av egna styrkors geografiska läge som användes medgav en god överblick över egna förband. Samtidigt pekas på problem att skapa en, för flera förband gemensam lägesbild: ”Det saknades en gemensam lägesbild i divisionen. Pusselbitar om fienden som ficks genom en bataljons strid spreds inte längs kommandokedjan så att andra förband kunde ta del av dem. Sambandsproblem spelade en viss roll, men samtidigt var personalen inte tränad på att uppmärksamma vad som kunde ha betydelse för högre chef eller för sidoordnade förband.”5 Dessa erfarenheter understryker att gemensam lägesbild är långt ifrån ett rent tekniskt problem.

Samtidigt kvarstår även ett antal tekniska problem. Bandbredd för informationsöverföring har traditionellt ansetts vara en gränssättande faktor för möjligheten att överföra stora mängder data snabbt, argument har framförts att utvecklingen kommer att lösa dessa problem. I detta sammanhang gör den brittiske överstelöjtnanten J P Storr iakttagelsen att: ”Sambandstrafiken tenderar att öka så att den tillgängliga bandbredden fylls ut”.6

Stridsvagnar behövs fortfarande

Skillnaden mellan högre stabers goda överblick och lägre markstridsförbands brist på information benämner RAND forskaren Walter Perry för ”digital divide”7. En av konsekvenserna av ”digital divide” är, enligt RAND-forskarna John Gordon och Bruce R. Pirnie8, att visionerna om markstridskrafter utrustade med enbart lätta stridsfordon fortfarande är långt från mogen. Istället pekar de på värdet av stridsvagnar under Irakkriget.

De exempel som redovisats i texten visar att utvecklingen nått olika långt inom olika områden Detta är knappast förvånande med tanke på att transformeringen mot nätverksbaserad krigföring är en pågående process som långt ifrån är slutförd. Erfarenheterna från Irakkriget har varken bekräftat de största kritikernas eller de största förespråkarnas teser om nätverksbaserad krigföring. Snarare är det en splittrad bild där det såväl finns exempel som kan stödja de förra som de senare.

Jan Henningsson är analytiker vid FOI

1 Översatt citat av bataljonschef LtCol Marcone, från artikeln. “We got nothing until they slammed into us.” i Technology Review, november 2004.

2 Översatt citat från marinkårens ”lessons learned” rapport ur Operations in Iraq, Lessons for the Future, Ministry of Defence, December 2003,

3 Översatt från Cordesman, Anthony H. The Iraq War, Strategy, Tactics, and Military Lessons, (Westport, CT: Praeger/CSIS 2003). s 188.

4 Ibid, s 190.

5 Ibid, s 390.

6 Översatt från Storr, J P, LtCol The command of British land forces in Iraq, March to May 2003.

7 Översatt från Perry, Walter, artikelmanus, Situational Awareness in Iraqi Freedom: Bridging the Digital Divide

8 Översatt från Gordon, John och Pirnie, Bruce R. artikelmanus, Still dominant: Heavy Forces in operation Iraqi Freedom.

Den obemannade flygfarkosten

(UAV:n) MQ-1 Predator har använts i mycket stor utsträckning i Irak.

Foto: US Air Force

Predators markkontroll.

”Stridsvagnsförbanden fann fienden genom att köra på dem.” Foto: US Marine Corps