Ordförande med gedigen erfarenhet från frivilligförsvaret
Som en typisk föreningsmänniska beskriver sig allmänna försvarsföreningens nya styrelseordförande Nini Engstrand. Föreningsverksamheten inleddes i Fagerstas handbollsklubb dit hon efter studentexamen i Göteborg 1966 samt diverse studier och arbeten kom som sekreterare i stålbolaget 1969.
– Det var inte lätt att komma in i samhällslivet i en liten bruksort, men handbollen hjälpte till, och jag kom att stanna i tio år.
Hon var också engagerad i den lokala politiken som moderat. I ett äktenskap under Fagerstatiden föddes sonen Ted, nu brandman och bandyspelare i Västerås med son Love samt dotter Nadja, nu montessorilärare i Västerås.
Efter tiden i Fagersta har Nini helt ägnat sig åt frivilligförsvar, som lottainstruktör, biträdande skolchef vid underrättelseskolan vid F 13, olika styrelseuppdrag i Lottarörelsen och slutligen Rikslottachef 1999-2002.
Därefter återvände hon till födelsestaden Göteborg som verksamhetschef i projektet Emigranternas hus, en forskarsal som bl.a. ger service åt det växande antalet släktforskare.
Nu är hon åter bosatt i Stockholm men behåller sin förkärlek för den bohuslänska skärgården. Segling är favorithobbyn.
– I Stockholm är jag nu verksam i Ideell arena, en plattform för organisationer i den ideella sektorn. För närvarande har jag ansvar för en tvådagarskonferens ”Det extrema ledarskapet” i januari 2007 för 150-200 ledare från ideella organisationer.
Det blir en perfekt ingång för min första fråga till den nya ordföranden i allmänna försvarsföreningen:
– Ideella föreningar jobbar ofta i motlut. Människor har allt större möjligheter att ägna sig åt sina personliga intressen, eller blir alltmer splittrade och upptagna, hur man nu vill beskriva det. Oavsett vilket, blir resultatet vikande medlemssiffror, sparsam anslutning på arrangemang, sämre ekonomi, sämre möjligheter till arrangemang o.s.v. i en ond cirkel.
– Ja, problemet finns. Det behövs förändringar för att föreningarna skall passa dagens krav. Ingen får pengar för sitt vackra namns skull. Man måste prestera något, göra sig förtjänt av att få anslag. Det är tufft.
– Men här finns en ännu mer grundläggande fråga: Behövs de ideella förningarna? För att nu ta allmänna försvarsföreningen som exempel.
– Ja utan tvivel behövs det fria organisationer som kan informera om vikten av ett försvar. Med all respekt för Försvarsmaktens information så upplever folk inte alltid en myndighets information om sin egen verksamhet som trovärdig. Vi har möjlighet att sprida informationen till vidare samhällslager och vi bör också bredda perspektivet till allmän krisberedskap.
– Tror Du det går att vända den f.n. nedåtgående trenden för aff:s medlemskap.
– Ja. Bland annat genom ge länsföreningarna ökat stöd och få dem att känna delaktighet i centrala aff:s verksamhet.
– Några idéer om hur det kan ske?
– Ja, en tanke som inte är min från början utan framförts från en länsförening är att samla representanter för länsföreningarna till regelbundna möten. Vi måste också mer vända oss till de yngre. Temadagar i skolor skulle kunna vara ett sätt.
– För att gå över till de budskap vi skall förmedla. Det finns en vitt spridd uppfattning i breda lager att vi inte har något försvar alls. Vad beror den uppfattningen på, okunskap eller speglar den en verklighet?
– Det är klart att vi har ett försvar. Att det är svårt att ta till sig de förändringar som skett beror delvis på dåliga grundkunskaper om försvaret. I skolan lärs inget ut. Allt färre gör värnplikten. Försvarsmakten inser problemet men har hittills inte hunnit med så mycket mer än att informera sin egen personal...
– Men här är ju en mångmiljonsatsning nyss påbörjats, bl.a. med stora försvarsdagar i de tre stora städerna.
– Ja det är ju bra. Men vi får inte glömma att förbandsnedläggningar och krympningen av hemvärnet skapat ett informationstomrum på lokal och regional nivå. Försvaret är inte längre synligt. Här har aff:s länsföreningar en vital roll, och många har mycket bra verksamhet.
– Borde inte politikerna vara de som kände ett övergripande ansvar att förklara för folket vad de har beslutat om försvaret och varför?
– Jo, men i dagens läge är försvaret en icke-fråga politiskt. Det lämnas till det fåtal politiker som företräder partierna i beredning, utskott och kommittéer. Och i dagens världsläge är det inte politiskt gångbart att tala om behovet av ett existensförsvar.
– När Du säger att föreningar som aff skall fylla det trovärdighetsgap som råder mellan myndigheten och allmänheten, ställer sig en följdfråga: skall vårt budskap vara det samma som ÖB:s eller skall vi inta en friare hållning?
– Absolut det senare. Vi är ett forum för fri debatt, utan hänsyn till den officiella synen. Det finns alldeles för mycket artighet i den allmänna debatten. Vi skall spegla åsikterna bland våra medlemmar. Med vår fria ställning har vi också en möjlighet att kritisera den politiska ledningen som Försvarsmakten och andra myndigheter inte har.
– Har Du avslutningsvis något att framföra inför Din nya uppgift?
– Jag tycker det skall bli en mycket spännande uppgift som jag närmar mig med stor ödmjukhet; den innebär ett vidgat perspektiv i förhållande till min verksamhet tidigare inom frivilligförsvaret. Jag skall som sagt göra allt för att koppla in rösterna från hela landet. Det skall bli stimulerande att jobba med en härlig styrelse, fylld av människor som vill jobba konkret.
Foto: