Per Ribbing:
Vi skall ha ett försvar för framtidens hot – inte bara dagens
Ett genmäle till Tommy
Jeppssons artikel ”Några orsaker till vald väg framåt” i vårt försvar
2/2006.
Vi som tidigare i
livet har jobbat tillsammans med Dig, Tommy Jeppsson, har säkert inte hållit
våra strategiska hjärnvindlingar i samma trim som Du. Men vi är också friare
att tänka utan påverkan av landets politiska ledning och att försvara dem med
intelligent ”tänk”.
Jag har också inspirerats av Carl Björemans bok, men istället kommit till (som jag är helt övertygad om) samma åsikt som majoriteten av vår generation med historiska erfarenheter av ”vårt militära paradigm”.
• Min första (och huvud-) invändning är fotad i alla Dina reservationer ”Vi vet dock inte om detta också kommer att gälla för framtiden” och ”... har förlorat sin giltighet, åtminstone i de västliga länderna.” Du anser alltså att vi, till skillnad från tidigare, kan räkna med att få välja vilken motståndare som kan tänkas vilja svälja Sverige! Och det skall alltså vara någon som inte ansluter sig till ”det Napoleonska militärparadigmet”. Varifrån hämtar Du stöd för en sådan matematik?
• Så var det där med ”... tydlig politisk kontroll ...” Jo, när USA går in i Afghanistan och Irak kan det kanske stämma. Men en rysk befälhavare, som får uppgift att ta Baltikum, kan nog tycka att Gotland vore en bra bas! Du tror för mycket om militära chefers kunskaper och att allt går planenligt! Säkert rycker Du på axlarna över min dumhet, men konstigare saker har vi sett hända i historien, eller hur Tommy!
• ”Förstörelsekraftens konsekvenser av moderna vapensystem” testades väl redan under andra världskriget och när de första atombomberna fälldes skulle det aldrig kunna bli krig mer, eftersom effekten var så enorm! Samma var det med senapsgasen i första världskriget. Har det avskräckt frihetstörstande algerier, kurder eller palestinier? Har det avskräckt de större staternas ”ambition” att hålla efter småstater?
• Till sist säger Du att det nationella
existensförsvaret aldrig kan avskrivas. Men det är ju just detta politikerna
har gjort! Förr tvekade vi om 30 brigader skulle kunna räcka för att försvara
landet. Vad har vi långsiktigt användbart idag? Fyra bataljoner och två
artilleripjäser – eller är det månne 100% mera?!
• Förr talade vi om att det tar minst 16 år att rusta upp till ett godtagbart försvar från 1939 års nivå. Idag är vi under denna – även om det kallas ”vassare”! Förr talade vi om att ha ett försvar för värsta tänkbara alternativ. Förr talade vi om att ha ett försvar för morgondagen – inte bara för dagens hotläge. Förr hade vi långsiktiga planer på 20 år för försvaret. Menar Du att allt detta skulle vara helt fel idag?!
Nej, Tommy, politikerna har lyckats lura Dig, nätförsvarsarkitekten och ÖB m.fl. till samarbete på deras villkor i-stället för att utnyttja er som sakkunniga. Morgondagens medborgare kommer att förbanna er godtrogenhet.
Per Ribbing är överstelöjtnant och
f.d. sekreterare i aff S-län
Tommy Jeppsson svarar:
En annorlunda värld kräver ett annorlunda försvar
Det har snart gått två decennier sedan den bipolära världens sammanbrott, i vars spår följde upphörandet av en tidigare klart definierad hotbild, som i huvudsak handlade om statliga aktörers möjligheter och vilja att angripa med militära maktmedel. Vår tid präglas av åtskilligt fler genuina osäkerheter, där en tidigare tydlig skillnad mellan vår egen säkerhet och internationell säkerhet blir allt svårare att särskilja.
Svårligen kan längre dras en tydlig skillnad mellan krig och fred. Konsekvensen är att säkerställandet av svenska intressen har en vidare innebörd än territoriell säkerhet. Samtidigt har territoriell säkerhet relevans. Det är här människorna lever, bor och arbetar och det är här som våra produktionsresurser finns.
Bara ett av flera verktyg
Som våldsaktörer
uppträder enskilt eller i samverkan såväl stater som lokala, ländervisa, regionala och transnationella intressegrupper,
där ett av flera möjliga verktyg för de senare är terrorism. Effekterna av
terrorism, spridningen av konflikter, liksom av nukleära, biologiska och
kemiska stridsmedel, jämte en angreppskänslig infrastruktur är
säkerhetsutmaningar också för Sverige. I denna miljö av genuina osäkerheter är
militär makt bara ett av flera säkerhetspolitiska verktyg, vilkas inbördes
betydelsen avhänger aktuell situation. Ett nära samarbete mellan
Försvarsmakten, polis, tull och det civila samhället på det nationella planet,
liksom internationellt säkerhetssamarbete, blir nödvändigt.
Rörliga styrkor
Karaktären av vår tids säkerhetsutmaningar får som konsekvens att hotet mot nationell överlevnad ej längre står i centrum. Skulle detta uppstå är det sannolikt inte ”kalla kriget-profilen” som blir konceptet för ett omstrukturerat försvar med nationell överlevnadsförmåga som fokus. För närvarande utmärks den militära utvecklingen i väst av att länderna inte ser behovet av att upprätthålla en stor volym, primärt inriktad på territoriellt integritetsförsvar. Det som i stället prioriteras är strategiskt, operativt och taktiskt rörliga styrkor, som skall vara användbara i hela spektret av säkerhetsutmaningar och som har god förmåga till interaktion med icke-militära säkerhetspolitiska verkansmedel.
På rätt tid och plats
Den förändringsprocess vår Försvarsmakt är inne i är således en konsekvens av nya omvärldsförutsättningar. Det ger oss ett försvar som är fundamentalt olikt mobiliseringsförsvaret. Det är ett numerärt mycket mindre försvar, som representeras på betydligt färre orter än tidigare. Huvudpoängen är dock att förändringarna syftar till att utveckla en kvalitetsorganisation med förmåga att vid rätt tid befinna sig i aktuellt kris-/krigsområde med adekvata militära kapaciteter, oavsett det gäller Sverige eller internationellt. Sammantaget kriterier som inte uppfylls med ett mobiliseringsförsvar.
Koncentration och samarbete
Ett huvudproblem för försvarsplanerarna i vårt land liksom i övriga Europa, Frankrike och Storbritannien som möjliga undantag, är trenden att försvaret får en minskande andel av statsbudgeten. Vi torde inte heller kunna förvänta oss att detta ändrar sig i för oss positiv riktning inom överblickbar framtid. Innbörden av detta förhållande är ytterligare koncentration omkring det som ger militär effekt, samtidigt som möjligheterna att innehålla nuvarande kapacitetsbredd torde behöva omprövas med konsekvensen att flernationellt samarbete blir än betydelsefullare än det är i dag.
Överstelöjtnant Tommy Jeppsson är
svensk lärare i strategi vid Försvarshögskolan i Finland
Markstridsövningen Combined Challenge genomfördes i mars 2006 i bl.a. Stockholm. Vilka framtida utmaningar kommer försvaret att kunna klara?
Foto: Försvarets Bildbyrå/