Robert L. Larsson:

Konkurrensen på oljemarknaderna hårdnar

Det tysta kriget: olja, makt, kontroll av Vladislav Savic är en i högsta grad aktuell bok nu då oljepriset kretsar kring 70 dollar per fat; konflikten i Irak fortgår; Iran driver vidare sitt kärnenergiprogram och Ryssland slår sig för bröstet tack vare inkomsterna från energisektorn.

Dessa problem i kombination med en stigande oljetörst i USA, Kina, Indien och Europa, gör att kampen om energiresurserna hårdnar. Tesen i Savics bok är därför att det pågår ett tyst krig som rör världens oljetillgångar. För att belägga tesen beskriver han hur stormakternas strategiska prioriteringar och maktpolitik drivs av jakten på olja.

Bra diskussionsunderlag

Boken är mycket viktig, eftersom den ringar in en aspekt av världspolitiken som ofta kommer i skymundan. Den internationella konkurrensen och kampen om energin är dock något som blir allt viktigare, och Sverige har länge sett detta som ett problem som vi kan stå utanför.

Savic visar att det inte går att stå utanför längre och han ringar på ett intresseväckande sätt in de mest centrala aspekterna av det tysta kriget. Bokens lättillgänglighet och goda överblick gör att den fungerar mycket bra som debattbok och diskussionsunderlag för energifrågor, världspolitik och internationell ekonomi.

Oljan inte allt

Grundtesen, att det pågår en kamp om energin, underbygger Savic väl, men i de enskilda fallen brister det något. Som exempel kan nämnas att författaren tolkar in en lång rad fall i energimönstret, däribland Tysklands invasion av Sovjetunionen 1941, det kalla kriget, kriget mot terrorismen i Afghanistan, krigen på Balkan, kriget mellan Iran och Irak och Rysslands krig i Tjetjenien. I samtliga av dessa fall har energin visserligen varit ett viktigt element men det vore tvivelaktigt att påstå att det ens var den mest drivande faktorn.

Talibanerna av idag har snarast mycket svaga kopplingar till energifrågan; krigen på Balkan handlade om helt andra saker än olja och Rysslands krig mot Tjetjenien kan inte förklaras med kampen om energin. Tjetjeniens oljereserver nådde sin topp på sjuttiotalet och den oljeledning för transit av olja från Kaspiska havet som författaren skriver om har inte varit en central faktor på sex år.

Producenternas makt är stor

Det blir inte heller riktigt klart för läsaren mellan vilka aktörer det tysta kriget förs. Savic pekar ofta på att det mesta av jordens olja finns i muslimska länder, och ibland indikerar han att det finns risk för en konfrontation mellan muslimska områden och väst. Idén är intressant men kontroversiell och hade behövt utvecklas. Savic upptar istället mesta tiden med att skriva om hur USA gör allt för att säkerställa tillgången på olja. Det gör att producenterna, speciellt Ryssland och OPEC, hamnar i bakvattnet.

Producenternas förmåga och intention att påverka utbudet är dock av högsta betydelse. Saudiarabiens makt är fortfarande mycket stor, Venezuela gör tvära politiska kast, och Ryssland missbrukar konsekvent sin ställning som regionalt monopol i syfte att framtvinga politiska eller ekonomiska eftergifter av svaga grannländer. Större fokus på dessa aspekter hade varit lovvärt.

Överdrivet om militär insats

Upplägget och föresatsen med boken är mycket ambitiöst eftersom frågan har enorm spännvidd. De flesta aspekter av energikampen beskrivs och diskuteras på ett tillfredställande sätt. När författaren kommer in på hur stormakterna försöker tillskansa sig fördelar i energispelet blir det dock något överambitiöst. Kazakstan är t.ex. utmärkt på en karta som en ”potentiell konflikt” men inte Armenien (som faktiskt har en olöst konflikt med Azerbajdzjan över Nagorno-Karabach). Om det endast är oljerika områden som medtagits på kartan borde inte Nordossetien, Ingusjien eller Kabardino-Balkarien vara med.

Den amerikanska närvaron i Georgien och ryska militära närvaron i Azerbajdzjan är också utsatt på kartorna (som saknar förklarande texter, källor och årtal) och Savic tycks använda dessa som belägg eller illustration för argumentet att stormakterna använder militära resurser för att slåss i det tysta kriget. USA har emellertid endast instruktörer i Georgien och i Azerbajdzjan inskränker sig den ryska närvaron till en sönderrostande radaranläggning – inte direkt maktens bästa hävstänger. Denna typ av fel, feltolkningar och slarv i kombination med ett stort antal felciteringar gör att boken tappar trovärdighet.

Avslutningsvis kan det emellertid sägas att trots en viss övertro på oljan som förklaringsvariabel och en del andra brister argumenterar författaren mestadels övertygande kring tesen om det tysta kriget. Vill man ha en lättläst och bred analys på svenska av maktkampen om världens energitillgångar och dess transportleder är Vladislav Savics bok en utmärkt början.

Robert L. Larsson är säkerhetspolitisk analytiker vid Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI)

Vladislav Savic, Det tysta kriget: olja, makt, kontroll, Stockholm, Natur och kultur 2006, 287 s.

Soldater från amerikanska 82. luftburna divisionen under en operation i Afghanistan. Det handlar inte, som bokens författare påstår, om oljan ...
Foto: US Army/Staff Sergeant Leopold Medina Jr

... men det gjorde naturligtvis Gulfkriget 1991. Bilden visar irakisk stridsvagn framför brinnande oljekällor.

Foto: US Army/Jonas Jordan