Claes Sundin:

”Överhuvudtaget är det påtagligt att den civil-militära samverkansdimensionen av internationell krishantering nu får allt större genomslag både inom NATO och EU. Tidigare har det varit mycket ord om att stärka civil krishanteringsförmåga. Nu börjar orden omsättas i handling.” (Citat ur ÖB nyhetsbrev 2006-05-19)

Ledning och samverkan vid hantering av kriser

CIMI 2006 är numera benämningen på den mässa som vart tredje år sedan 1984 anordnas av Förvarets Materielverk för att föra användare och leverantörer – små och stora – närmare varandra. Första gången var fokus på militära sambandssystem. När den nu genomfördes för åttonde gången var temat ”CIMI för säkerhets skull” med den uttalade ambitionen att föra samman forskare, ingenjörer, användare, beställare och tillverkare.

Allt fler inser att det är mer som förenar än skiljer åt, när kraven på civil och militär ledning jämförs. Samtalsämnet idag är ”Ledning under kriser”. Mässan bjöd på seminarier, utställningar och demonstrationer och avslutades som förra gången med en toppkonferens med deltagande av samhällets ansvariga för krishantering – civila och militära.

Många önskemål – höga ambitioner

En överväldigande samsyn bland invigningstalarna var uppenbar redan till lunch första dagen. Åtminstone för oss som följde öppningssessionen för särskilt inbjudna – i många fall redan frälsta. Men företrädare för flera ”blåljusmyndigheter”, bl. a. polisen och räddningstjänsten, saknades.

Efter invigningstal av landshövding Anders Björck och ledningsinspektören generalmajor Christer Lidström redovisade huvudsekreteraren i Försvarsberedningen Michael Mohr slutsatser och rekommendationer för krisberedskap och -hantering. Han underströk behovet av ett nationellt, gemensamt forskningsprogram med olika perspektiv på hur ledning bör utövas.

Generaldirektören för Krisberedskapsmyndigheten (GD KBM) menade att militären ligger 10 år före. Ann-Louise Eksborg framhöll vidare den civila sfärens komplexitet och påminde om att de civila myndigheterna har en annan huvuduppgift som inte innefattar krishantering. En och annan höjde nog på ögonbrynen när det påstods vara enklare militärt. Färre faktorer att hantera kanske, men att kulturellt luftlandsatt, med livet som insats varje gång spela på bortaplan med i hast tillkomna spelregler kräver också sitt.

Försvarsmaktens förutsättningar

Ställföreträdande myndighetschefen för Försvarsmakten, Generaldirektören Marie Hafström redovisade Försvarsmaktens perspektiv på ledningssystemutvecklingen, efter sina första sex månader i högkvarteret nu uppenbarligen varm i kläderna. Hon framhöll särskilt värdet av att tillsammans och internationellt utveckla hela samhällets samlade förmåga och resurser. Tekniken utvecklas fort, men samarbete mellan människor i processer tar tid och innebär en lång väg att gå. Härtill kommer farhågor på civil sida om att de militära formerna för och de militära erfarenheterna av ledning och ledarskap ska få för stort genomslag. Då är det en uppenbar tillgång att ha en erfaren tidigare GD Kustbevakningen i försvarsledningen.

Personligen anser jag att det redan finns ett i stora stycken genomdiskuterat koncept att tillämpa. Forskningsprojektet ”Rörlig Operativ LedningsFunktion 2010 (ROLF)” framhöll för snart tio år sedan att ledningssystemen i samhällets tjänst bör byggas som system av system, modulärt och för att användas militärt och civilt, nationellt och internationellt ifred, kris och krig.

ROLF har väckt uppmärksamhet internationellt, är i förlängningen utgångspunkten för en rad forskningsarbeten på Försvarshögskolan och påverkar Försvarsmaktens arbete med utformningen av det militära ledningssystemet.

Gemensamma standarder

En förutsättning när system av system i nätverk ska sammanlänkas är gemensamma standards. Annars blir det inte mycket av integrationen militärt-civilt och nationellt-internationellt. Härom vittnade ambassadör Krister Kumlin och behovet underströks av GD KBM. Bland utställarna var medvetenheten stor om det absoluta kravet på anpassning. Utan förmåga att ansluta till andra system av system är marknaden i praktiken stängd.

Varför går det inte fortare?

Strävan finns hos leverantörerna av ledningssystem att inte ha fler produkter än nödvändigt i sortimentet. Men kunderna vill inte betala mer än för precis de funktioner de får. Därför finns det onödigt många varianter, vilket komplicerar ihopkoppling, samarbete och standardiseringssträvanden. Misstänksamheten hos civila kunder mot (ommålade?) militära system är stor.

Den internationella marknaden präglas av en strävan att få tillgång till det bästa men beställningarna ska helst läggas hemmavid. Risken finns därmed att de större nationerna i EU går sina egna vägar även om t.ex. Saab och Ericsson med underleverantörer kan erbjuda väl så användaranpassade produkter. Den tekniska utvecklingen går fort vilket kan innebära risk för att den beteendevetenskapliga forskningen halkar efter och ledningssystemen hinner inte utformas efter användarnas krav. Önskemålen om kontinuerlig (inkrementell och evolutionär) och snabb systemutveckling riskerar då att inte tillgodoses.

Användarna ropar efter samarbete men i verkligheten mellan leverantörerna råder, helt naturligt, stark konkurrens!

Problemen är inte bara små företags. Saab och Ericsson – som vi betraktar som stora – är i det globala perspektivet också relativt små.

Framåtblick

En slutsats efter en rundvandring på CIMI 2006 ligger nära till hands. Att komma överens i EU om gemensamma lösningar kommer att ta tid. Kanske kan erfarenheterna av materielprojekten Airbus och Eurofighter tillämpas?

Forskare, användare, beslutsfattare och leverantörer som arbetar på lika villkor, nära varandra och med gemensamma mål bör ha en god chans att lyckas. Förutsättningarna finns enligt min mening i Sverige idag. Kan man hoppas på en gemensam svensk linje och ett svenskt initiativ?

Claes Sundin är överste och andre sekreterare i Kungl Krigsvetenskapsakademien

Räddningsledningsfordon från Johannes brandstation i Stockholm med några arbetsplatser och utrustad med arbetsbord för t.ex. kartor samt traditionellt radiosamband. På sikt skulle ledningsfordonen kunna vara utrustade med en lägespresentation och beslutsstöd i form av prognosverktyg att användas vid t.ex. skogsbrand, olyckor med farligt gods eller översvämningar. Från samma typ av ledningsfordon skulle man kunna styra en eller flera obemannade luftburna sensorer för polisens övervakning av större demonstrationer, trafik eller spaning mot kriminell verksamhet. Foto: Claes Sundin