Martin Tunström:
På Pax Baltica möts Öst och Väst
Öst är öst och Väst är
väst och aldrig mötas de två. Kring författaren Kiplings berömda ord kretsade
årets Pax Baltica-konferens i Karlskrona under
onsdagen och torsdagen 1-2 november. Inriktningen av konferensen mot
Mellanösternfrågor markerar ett skifte. Även om många informella
kvällsdiskussioner handlade om U-137-
affären var perspektivet större än Östersjöns.
Väst-öst-frågan handlade länge om Västvärlden och Östblocket. För Kiplings del var Väst den brittiska världen och Öst rimligen det Indien där han växte upp. I europeisk historia för ”Öst” tankarna till Östrom, Konstantinopel, och det ortodoxt präglade Europa, medan Väst var det område som stod under Rom.
Besvikelse
Allt är alltså inte som det varit med Pax Baltica. Årets konferens påverkades också av den storm som drog fram över Östersjön med tragiska konsekvenser vid Gotland. I stället för en lugn båtfärd ut till historiska Kungsholms fort och middagspytten och sedermera förläggning på logement – något extra för den som tröttnat både på akademiska seminarier och hotellövernattningar – väntade till stor besvikelse övernattning på vandrarhem och middag i Karlskrona.
Olika grupper möts
89 föranmälda personer
kom till eftermiddagen på Chapmanskolan jämte gymnasister och intresserade
Karlskronabor.
Arrangörerna, en
mix av försvarsföreningar, Marinbasen, Marinmuseet och Karlskrona kommun har
funnit en egen nisch – och förutsättningar borde finnas att föryngra och bredda
arrangemanget där akademiker möter officerare, lärare möter ambassadörer och
allmänt intresserade lyssnar till publicister. Denna gång
bland andra
Hopp och optimism
Diskussionen om
Mellanöstern eller om den kristna världens möten med islam tenderar ofta att färgas
av det mörker som möter oss i nyhetsrapporteringen från denna stora världsregion. Från Pax Baltica
förmedlades dock främst positiva intryck: Hopp och optimism. Förra ambassadören
i Syrien, socialdemokraten Viola Furubjelke menade exempelvis att bilden av
Syrien är överdrivet nattsvart. Översten Bo Wranker
som tjänstgjort vid Golanhöjderna för FN betonade vikten av förståelse och
kunskap.
Hur många i Vita huset har läst Koranen, frågade han retoriskt.
Å andra sidan berättade också föreläsarna om nyförvärvade i kunskaper under
uppdrag i regionen. Viola Furubjelke hade under sin första vecka i huvudstaden
Damaskus fått frågan av en anställd på ambassaden om Jesus var jude eller inte.
Sedan fick hon hämta en Bibel. En annan föreläsare utan namns nämnande talade
på fullaste allvar om att USA startar krig när konjunkturen vänder neråt.
Längtan efter demokrati
Islamologen Jan Hjärpe pekade på den snabba utveckling som sker i regionen. Positiva tecken är folkets längtan efter demokrati och mänskliga rättigheter. De muslimska staterna präglas också av en allt större klyfta mellan folk och både religiöst och politiskt ledarskap. En konsekvens av den teokratiska regimen i Iran är exempelvis en snabb sekularisering. Samtidigt tror Hjärpe att Irans kärnvapenprogram syftar till att hota sunniregimen Saudi-Arabien. Så ser man att etnicitet, familj och klan i regionen spelar större roll för identitet än den nationella eller religiösa tillhörigheten.
Hjärpe själv tror inte på att självständiga nationalstaten har en framtid i regionen, utan har visionen av ett framtida Mellanösterns EU. Det kan tyckas djärvt, men faktum är en sådan lösning ofta diskuteras. Jag minns själv ett möte med israeliska fredsförhandlare, som år 1999 diskuterade en konfederation mellan Israel och Palestina.
Och vilket sammanhang skulle vara lämpligare än Pax Baltica, där Östersjöfrågor, de baltiska staternas självständighet och förhållandet till NATO diskuterades före järnridåns fall 1989?
Nästa år fyller Pax
Baltica 25 år. Boka redan nu 17-18 oktober 2007.
Martin Tunström är politisk chefredaktör på
Smålandsposten