Ny generalsekreterare i aff
Översten i Amfibiekåren Nils Eklund, som tillträdde som generalsekreterare i aff vid årsskiftet, är den fjärde marinofficeren i rad på denna post. Han har en bred erfarenhet av stabs- , trupp och lärartjänst, liksom av utlandstjänstgöring – Amfibiestridsskolan i San Diego 1989, marin- och flygattaché i London1996-98, försvarsattaché därstädes1998-99.
Efter pension tog han ett friår med bl.a. trädgårdsarbete, friluftsliv och passning av barnbarn, men nu känner han det stimulerande att såväl träffa gamla kolleger som gripa sig an med nya uppgifter.
– Hur ser Du på generalsekreterarens roll i aff, särskilt med tanke på den översyn av mål, medel och metoder som f.n. pågår?
– Mina tre föregångare – alla för övrigt f.d. arbetskamrater till mig – hade i stort sett samma roll: administratör och verkställare av styrelsens beslut. Det är alltid bra med förnyelse, och i och med den översyn av föreningen som inletts kan ju generalsekreterarens roll komma att utvidgas, bli mera utåtriktad. Det är inte givet att jag då kommer att ha rätt profil.
– Vilka erfarenheter från Din militära bana tror Du att Du kommer att ha mest nytta av?
– Min administrativa erfarenhet – bl.a. som ställföreträdande chef vid Försvarsmaktens internrevision kommer väl till pass – numera är generalsekreteraren ensam på sekretariatet. Jag har också lätt att kommunicera med människor, viktigt när olika aktiviteter skall organiseras. Däremot känner jag mig inte kompetent att axla någon medial roll – sitta i TV-soffor och kommentera försvarsfrågor och sådant – om det skulle krävas.
– Du har tillhört en vapengren, kustartilleriet, som kanske genomgått de största förändringarna i hela Försvarsmakten och nu också bytt namn till Amfibiekåren. Hur har Du upplevt den utvecklingen? Har den varit genomtänkt?
– Det har givetvis känts smärtsamt att alla de förband jag tillhört nu försvunnit. Men allt har sin tid, och det har varit helt rätt att ta dessa steg. Exempelvis fyllde inte längre fast kustartilleri någon funktion i dagens situation…
– Inte i framtidens heller? Kan man vara säker på att det inte skulle kunna bli liknande hot? Och det tar ju tid att bygga upp ett kustförsvar igen.
– Ja, men då finns det nya och bättre försvarssystem. Det fasta kustartilleriet var alltför sårbart för moderna precisionsvapen.
– Har
nedläggningarna skett på ett godtagbart sätt? En del hävdar att man spolat ut
många barn med badvattnet och slösat bort mycket kapital?
– Jag har ingen djupare insyn i detta. Det har säkert gjorts misstag. Möjligen kan jag peka på de ideliga omorganisationer av Högkvarteret som skett, som kostat pengar och som sänkt effektiviteten.
– aff är ju inte en organisation som skall ha någon ensad
uppfattning i försvarsfrågor utan i stället ha som sin uppgift att främja och
stimulera information och debatt. Vilken av dessa två saker ser Du som
viktigast idag?
– Information om de förändrade säkerhetspolitiska förutsättningarna och skälen till försvarets omvandling. Det behövs en stabil kunskapsgrund för att vi skall kunna få en saklig framtidsdebatt, som inte tar sin utgångspunkt i nostalgi och känslotänkande.
– Myndigheter menar med saklig debatt ofta att man vidarebefordrar deras
budskap. Den debatt som aff vill
främja bör väl snarare vara att ta fram frågor som – medvetet eller omedvetet –
kommit i skymundan. Kan Du ge exempel på frågor som Du skulle vilja se
debatteras, i vårt
försvar eller i andra former?
– För det första: Skälen till olika internationella insatser. Vilken
nationell strategi låg t.ex. bakom att vi var i Liberia? För det andra: Vart
tar alla pengar vägen? Varför får vi bara insatsbataljon för alla pengar till
försvaret? För det tredje: Vad är gränsen för vad man kan kalla
värnpliktsförsvar? Man hör ofta kommentarer om att begreppet nu förlorat all
innebörd. För de fjärde formerna för väpnat bistånd till oss, om vi blir
angripna. NATO-
diskussionen verkar visserligen död, men det är ju numer allmänt accepterat att
vi är beroende av utländsk hjälp vid större hot. Hur skall det gå till?
– För
att fokusera på dagsläget talar vi ju nu mer om andra hot än de rent militära.
Under Din och min aktiva tid var ju totalförsvarstanken levande och vi övade
samverkan mellan alla samhällets delar. Nu borde ju detta vara ännu mer vitalt,
men jag har en känsla av att vi tappat mycket av insikterna och förmågan.
Stämmer det med Din uppfattning?
– Ja, i många avseenden. Vi hade parallella lokala regionala civila och militära organisationer där personal lärde känna varandra. Bland annat genom en livlig övningsverksamhet på olika nivåer i totalförsvarets ram. Genom att totalförsvarsplikten utnyttjades i väsentligt högre grad än idag kom såväl ungdomar som deras familjer, vänner och bekanta på ett eller annat sätt i kontakt med försvarsfrågor.
– Här har vi alltså en roll
för aff?
– Ja, och därför tycker jag att det är en god idé att flytta fokus mer till samhällsförsvaret i vid mening. Och föreningen måste nog ta för sig mer, se till att synas. Här spelar naturligtvis lokalföreningarna en avgörande roll; följderna av de nya hot vi talar om idag drabbar i många fall främst lokalt.
– Är det inte risk att vi
pensionärer sitter fast i det gamla tänkandet?
– I en del fall kanske men inte som regel. Jag tror att det kan vara av stort värde att ha perspektivet bakåt när man siktar framåt. Inte så att man skall kopiera gårdagens försvar men man kan kanske undvika att göra om gårdagens misstag. Vilket vi tyvärr sett många exempel på.
