Eino Tubin:
Ska försvarsupplysningen läggas ner?
Är det en lyx att i en trång försvarsbudget avlöna människor som skall hjälpa till att förklara vad försvaret är till för?
Att missionera om försvarsupplysning i vårt försvar torde vara en överloppsgärning. De som vill ha debatt torde vara väl medvetna om grundförutsättningen: utan kunskaper, intresse och engagemang blir det ingen. Bland de invigda finns det också växande insikt om att något drastiskt måste göras, och det snart, om inte klyftan mellan dem som vet och dem som inte vet ska växa sig alltför stor.
Förvånar det någon att ett förslag att lägga ner försvarsupplysningen i Sverige kunde passera utan att någon så mycket som höjde ett ögonbryn!? Förslaget kommer från den statliga utredaren generaldirektör Mats Sjöstrand: ”Alltid redo! En ny myndighet mot olyckor och kriser, SOU 2007:31”!
Den enskilde måste få veta
Nu är det inte utredningens huvudpunkt; den handlar om att slå ihop Räddningsverket och Krisberedskapsmyndigheten. Och det är på tiden. I 20 år har dessa efterträdare till gamla Civilförsvarsstyrelsen och Ekonomiska försvaret – som en gång i tiden t.o.m. hade olika säkerhetspolitiska hotbilder – närmat sig varandra i uppgifter och målsättning. Styrelsen för psykologiskt försvar (SPF) kom med på sladden. SPF är idag en diversehandel med flera udda bitar. Men när Sjöstrand kommer till det särpräglade i den lilla myndigheten, nämligen informationen om säkerhetspolitik och totalförsvar, har han inget annat förslag än att lägga ner, eller möjligen föra över uppgiften till Pliktverket eller Försvarshögskolan.
Ironiskt nog kommer nedläggningsbudet samtidigt som SPF på den förra regeringens uppdrag arbetat ut ett förslag till en ytterst angelägen kommunikationssatsning om samhällets säkerhet. Alla tillfrågade – från politiker i olika läger till generaldirektörer och ledande militärer – är överens om att någonting måste göras. Som det står i förslaget: ”av olika anledningar har den enskilde kommit att överlåta ansvaret mer eller mindre på det allmänna. Detta är inte hållbart... Den enskilde måste klart och tydligt få veta förutsättningarna inför vilka hon eller han måste förbereda sig.”
Tabufrågor och mentala låsningar
Det svenska folket har helt enkelt inte hängt med i den
stora omdaningen av landets säkerhets- och försvarspolitik sedan det kalla
krigets slut och skrotandet av det gamla invasionsförsvaret. Ett försök att
förklara Sveriges försvarssamarbete med andra länder inom EU och NATO skulle
nog bli en chock för många! Tabufrågor och mentala låsningar från det kalla
krigets tid sätter skygglappar. För inte så länge sedan kallades
SPF föreslår att satsningen görs i samverkan och samfinansiering med andra berörda myndigheter. Det skulle
bli ett projekt på tre till fem år och kosta totalt 64 miljoner kr, vilket kan
jämföras med Försvarsmaktens information kring Nordic Battle
Group, som drar 100 miljoner kr enbart i produktions- och mediekostnader. Bland
annat ingår en satsning på skolan, där SPF vill få in ett nytt obligatoriskt
ämnesområde och etablera en ny standard för statliga informationsprojekt, göra
ett läromedelspaket (som nu inte finns alls) och erbjuda nya spel för att
engagera eleverna och få dem att tänka till om sin egen roll i samhällets beredskap.
Senare kan även polisen komma med på ett hörn.
SPF:s litenhet har varit dess styrka
SPF firade nyligen sitt 50-årsjubileum. Den kom till när ÖB efter Pragkuppen efterlyste bättre beredskap mot psykologisk krigföring. Huvuduppgiften var länge att sätta upp en stor Upplysningscentral i krig. 1985 slogs dåvarande Beredskapsnämnden ihop med Totalförsvarets upplysningsnämnd (TUN). På senare år har krigsorganisationen lagts ner och SPF blivit av med forskning och utbildning, medan olika udda verksamheter kommit till (bl.a. information kring Estonia-katastrofen). Genom SPF:s informella kontaktorgan Totalförsvarets Informationsråd (en direkt efterträdare till TUN:s verkställande utskott) fortsätter försvarsupplysningen i samverkan med Försvarsmakten, Räddningsverket, Krisberedskapsmyndigheten, frivilligförsvaret, Folk och Försvar m.fl.
Jag vill inte vara myndighetskramare eller nostalgiker. SPF är inget självändamål. Kan verksamhet bedrivas bättre på annat håll så bör den flyttas dit. Som samordnare av försvarsupplysningen är SPF dock unik, inte minst därför att den är så liten att ingen känner sig trampad på tårna. Den har tystat den gamla kritiken att militären och de civila totalförsvarsmyndigheterna drog snett i sin information. Att överlåta informationen om totalförsvarets roll i säkerhetspolitiken till någon stor, dominerande försvarsmyndighet har sina risker. Försvarsmakten och Pliktverket har egna, stora informationsproblem i samband med det faktiska införandet av ett frivilligt yrkesförsvar, medan Försvarshögskolan aldrig sysslat med utåtriktad, allmän information.
Ett utopiskt förslag?
Som utlandssvensk kan jag inte erbjuda någon färdig
organisatorisk lösning. Gamla TUN – där jag en gång var ensam anställd och
ibland kände mig mycket ensam – hade dock sina positiva sidor: bland det bästa
var dialogen med framstående politiker (t.ex. Jan Eliasson och
1. samordna information om säkerhetspolitik och försvar mellan myndigheter, organisationer osv., precis som nu,
2. initiera information om säkerhetspolitik och försvar som ”faller mellan stolarna”,
3. hämta in och förmedla kunskap om psykologisk krigföring och vilseföring,
4. initiera forskning om informationen vid stora olyckor och terrordåd,
5. fortsätta följa folkopinionen om olika försvarsfrågor.
Är det en utopi? Verkar det lyx att i en trång försvarsbudget avlöna några människor för att hålla på med sådant?
Men att bara lägga ner skulle vara att såga i den gren som landets säkerhet sitter på. När börjar skattebetalarna att fråga sig varför de betalar 40 miljarder kronor per år för något som bara experter begriper? Konflikter, kriser och olyckor berör ju inte Sverige!
Eino Tubin är fri skribent, bosatt i Turkiet
Dolt i dimma: ”Ett försök att förklara Sveriges försvarssamarbete med andra länder inom EU och NATO skulle nog bli en chock för många!” Pansarbandvagn 401 från det svenska Artilleriregementet under NATO-övningen Cold Response i Norge.
Foto: Försvarets Bildbyrå/Anders Sjödén