Beata Hansson:

I kölvattnet av vårens samverkans-
övning

Sverige håller en hög ambitionsnivå på nationell krisberedskap. Den senaste övningen SAMÖ 2007 i slutet av april, engagerade över 40 myndigheter, organisationer och företag. Cirka 4000 personer, alltifrån räddningspersonal till regeringsmedlemmar deltog i övningen¹⁾.

Den 26 april 2007, inträffade det ingen kunnat föreställa sig, en terrorgrupp med intressen i det avlägsna landet Bogaland gav sig på Sverige och de mest centrala delarna av vår infrastruktur. Och det var inte en småskalig aktion som inleddes. Inom loppet av ett par timmar sprängdes en pendeltågsvagn i en av Stockholms tunnlar, vilket orsakade ett stort antal döda och skadade, nästan samtidigt som en lastbil sprängdes i luften vid Tegelviksbacken, nära såväl slottet som regeringskansliet. Nästa attack drabbade flygledningstornet på Arlanda. Det som till en början såg ut som en vanlig kabelbrand visade sig vara anlagt och hade dessutom samband med nästa larm på Arlanda, som handlade om ett hot om spridning av smitta i terminalsystemet. En svettig dag för storstockholms räddningstjänst således. Men det var inte slut där. Redan nästa morgon fortsatte terroristerna sin manöver. Strax före klockan 0800 exploderade en buss utanför Stockholm, nära skolor och bostadshus. Ett tiotal döda kunde konstateras, samt fara för spridning av smitta av radioaktiva ämnen i bomben som använts. Ett parallellattentat skedde i Södertälje då motorvägsbron över Södertälje kanal sprängdes. Även där blev följderna svåra med många skador och flera döda.

Självfallet orsakade dessa händelser fullt kaos såväl i Stockholms innerstad som i de övriga orter som drabbats. Frågan uppkom redan den första morgonen. Har vi beredskap för detta?

Koll på läget?

Krisberedskapsmyndigheten har som en av sina uppgifter att initiera och genomföra övningar för att stärka samhällets krisberedskap. Det handlar alltså om att få kunskap om den egna krisorganisationen. Men det är också en övning i samarbete, att lära sig hitta i andra organisationer, myndigheter och nätverk. Ett av de viktigaste målen är dock att sträva mot en gemensam lägesuppfattning. Vad nu det betyder.

Kjell Mo, övningsledare från krisberedskapsmyndigheten i denna samverkansövning anser att begreppet ”en gemensam, lägesuppfattning” är mer komplext än det kan låta.

– För det första är ”uppfattningen” olika beroende på var man befinner sig i systemet, för det andra är det svårt i ett så dynamiskt scenario som vi hade i SAMÖ att bestämma vad vi avser. Begreppet behöver diskuteras och definieras på ett bättre sätt. Kanske är det en ingående parameter i ett koordinerat beslutsfattande. Kanske uppstår det först när vi faktiskt möts som individer och kan stämma av våra olika ”bilder”.

Överbelastning

Årets övning blev för KBM en utmaning, eftersom övningsplaneringen skedde samtidigt som man byggde en ny lägescentral. Dessutom skulle KBM vara en av de övade myndigheterna.

– Vi gjorde ett bra jobb. Men jag tror självfallet vi kommer att upptäcka områden där vi kan bli ännu bättre. Att hemsidan gick ner några timmar under dag ett betydde inte så mycket för själva övningen.

Att hemsidan slutade fungera berodde på en överbelastning när för många gick in vid samma tillfälle. En nyttig lärdom i övningen, anser Kjell Mo. Liksom att man nu såg det tydliga behovet av personliga möten, även under en kris. Att man kanske borde sitta ihop och koordinera besluten, även på central nivå. Men egentligen anser han att det viktigaste med övningen var just förberedelsefasen. Att plötsligt behöva genomföra förändringar och leta efter nya lösningar var det stora läromomentet.

– Med SAMÖ har allas våra nätverk vuxit.

För lång tid

Men hur fungerade rollspelet? Utvecklades övningsdeltagarna till duktiga skådespelare?

– Alla tog det här på allvar. Den stora skillnaden mot om det hade varit verkliga händelser är att det hade pågått mycket längre.

Göran Dahlin, lokal övningsledare på Länsstyrelsen anser att det var si och så med lägesbilden under de första timmarna.

– Det var nog svårare än man förutspått att få en riktigt fulltäckande bild när det handlade om fiktiva händelser som man inte kunde gå ut och följa på riktigt och se med egna ögon. Varje enskild händelse under samverkansövningen var stor för oss att hantera.

Han tycker att det tog lite för lång tid att få fram den första informationen. Man vill ju snabbt få den bekräftad och kvalitetssäkrad. Det är nog bättre att informera om det lilla vi vet än att inte informera alls.

– Jag tror att vi ska skicka ut samverkanspersoner så snart det går till dem som får direktinformation från skadeplatserna av polis, räddningstjänst och sjukvård för att snabbare och lättare få fram information om läget.

Dåliga förutsättningar

Den 25 april fungerade ganska bra, den 26 fungerade bättre, hade övningen pågått även 27 hade det blivit toppen, tror Göran Dahlin som insett att det tar lång tid att upprätta kontakter med sina samverkansparter och hämta kvalitetssäkrad information.

– Såna här händelser är alltid dynamiska och konsekvenserna beror på när, var och hur de inträffar. Det blev ju också ganska hektiskt när KBM:s övningshemsida la ner. De lokala övningsledarna fick nu förmedla information som egentligen skulle ha hämtats därifrån.

För Göran Dahlins del skedde övningen med dåliga förutsättningar. De hade många nya personer i sin krisledningsorganisation med en ny helt oprövad krisledningsplan och en helt ny och sparsamt utrustad ledningsplats . Men nu fick de under pressade förhållanden se vilken utrustning som behövdes införskaffas.

– Bra var också att radio Stockholm sände direktinslag hos oss, där de förmedlade information till allmänheten. Det föll så väl ut att vi nu funderar på att inrätta en studio i vår ledningsplats för att lättare kunna ge information vid framtida händelser.

Kjell Lindgren, polisens presstalesman berättar att de använde denna övning som en chans att pröva nya arbetsmetoder.

– Vi gjorde en ny uppdelning och hade en telefontjänst som var värdefull att pröva under övning.

Politikerna med för sent

Målsättningen att skapa en gemensam lägesuppfattning klarade de bra. En grund att jobba vidare med. Som presstalesman saknar han en nationell utbildning för alla blåljusmyndigheters presstalesmän. Varje organisation har ju en egen ide om hur informationsorganisationen ska vara. Beslutsnivåer däremot är lättare att hitta.

– Vi vill ju nå alla och vara nåbara för alla.

Jan Forsberg, ställföreträdande chef för insatsstaben SJ9 tycker att samverkansövningen var väldigt nyttig för försvarsmakten som inte har övat med civila myndigheter på länge, och att det finns ett stort behov av att fortsätta öva.

– Men en stor del av de mål vi hade var att få öva även mot regeringskansliet. Men där blev det ingen övning att tala om eftersom den politiska ledningen inte fanns tillgänglig i början. De deltog inte under hela uppbyggnadsarbetet då vi hade behövt deras bedömningar av läget om terrorism. Vi kom igång för sent för de samverkansbehov försvaret hade.

Helst tycker Jan Forsberg, att man tidigare skulle ha haft alla myndigheter med representanter med så att man hade kunnat prata, och få en likartad lägesuppfattning när den praktiska delen av övningen började.

– Vi skulle framförallt ha haft behov av att kommunicera med polisen tidigare. Vi behöver pröva lagrummet om stöd till andra myndigheter som vi jobbar efter. Lagen om skydd mot olyckor, stöd till civil verksamhet, skydd för samhällsviktiga anläggningar. Nu kan vi till exempel inte utan vidare bevaka civila skyddsobjekt det är också ett bekymmer. Jag skulle vilja ha en tidigare kontakt med regeringskansliet eftersom lagarna är så komplicerade. När vi fick den kontakten så sent fungerade det inte.

En fråga var trettioende sekund

Just i samband med samverkansövning var kanske ändå lagen om stöd till polisen vid terrorism det som försvarsmakten hade hoppats på att få se prövad.

– Men det finns av olika orsaker en motvilja inom polisen att tillämpa detta och nu valde man uppenbarligen på olika nivåer inte att se detta scenario som terrorism. En bidragande orsak kan vara att polisens tillämpningsbestämmelser för lagen och förordningen ännu inte utgivits.

En annan sak som försvårade övningen var att man inom försvarsmakten hade en övning själva just vilket blev splittrande på den operativa nivån. Jan Forsberg ser att det även finns ett stort behov av mindre övningar mellan färre myndigheter för att bygga upp förmågan, även om stora övningar också är bra. Men alla är ju så ovana i sina roller.

En av de ansvariga för lägescentralen på Krisberedskapsmyndigheten, vars största uppgift är att samla information till lägesrapporter och hålla verksledningen informerad, var Hans Spets. Han talar om en hektisk tid, med en fråga att besvara var trettionde sekund under den aktiva tiden.

Datorhaveriet under ett antal timmar under dag ett, ser han som en extra krydda i övningen. Det enda som hände var att inspelen inte kunde komma rätt. Informationen i övrigt fungerade bra i samarbete med den nationella portalen.

– Informationen utåt blev aldrig drabbad och påverkade inte arbetet.

Svårt att kvalitetssäkra information

Förhoppningarna var att motsvara förväntningarna från regeringskansliet och övriga aktörer. Kontakten med regeringskansliet visade sig påverka hela systemet. Deras behov av information gav återväxling i alla led. Som exempel nämner han frågan om vattenförsörjningen i Stockholm under en krissituation.

– En sån fråga skulle kunna innebära att KBM går vidare med sitt uppföljningsuppdrag, till Länsstyrelsen som i sin tur vidarebefordrar ärendet till Stockholm Vatten.

Svagheter som upptäcktes under övningen handlade om informationsflödet. Det krävdes hela tiden snabba beslut vilket inte alltid gav så god kvalitet. Det var svårt att kvalitetssäkra uppgifter när man hanterade större mängder. Men han kan konstatera att de hade bedömt underrättelseinformationen de fått före övningen rätt och lyckades leverera relevanta underlag till regeringen.

Tidspress och överflöd av information

Vilka erfarenheter har man dragit av övningen?

– Det var fysiskt jobbigt med ett högt tempo, men gruppen i lägescentralen växte med uppgiften, man hittade arbetsformer snabbt vilket gjorde att lägescentralens förmåga ökade markant under övningens gång. Vi löste grunduppgiften. Men nu vill vi öka kvaliteten på det vi levererar. Förbereda oss mer i tänkbara scenarier. Man måste ligga i framkant med omvärldsbevakningen.

Det är inte helt okomplicerat att jobba under tidspress med ett överflöd av information anser Hans Spets. I framtiden tror han på att i stället för att lämna flera lägesrapporter, ha en lägesbild som ständigt streamas. Man måste lära sig identifiera var i processen man är just nu.

– Gemene man struntar ju i vem som har ansvaret bara vi löser uppgiften, så om allmänheten ser att myndigheter samverkar bra under dessa omständigheter är det en stor förtroendevinst.

Se till att underrättelserna rinner ner i systemet

SÄPO:s stora roll är att förhindra. Man är mån om att ligga i framkant av händelseutvecklingen. Visserligen anser Michael Lundström att det var intressant med iscensättande av en terrorövning men han kände redan vid uppstartsmötet att det hade varit en fördel att vara med ännu tidigare.

– Uppbyggnadsdelen inför övningen var oerhört viktig för oss. Att ta del av tidigare händelser och analysera dess sammanhang, att kritiskt ta ställning till sina källor, kvalitetssäkra informationen och framförallt att se till att underrättelserna rinner ner i systemet är en stor del av arbetet för SÄPO. Problemet är ofta att man vill nå dem som inte vanligtvis är mottagare av denna typ av information.

Hur visste man att det handlade om terrorism i denna övning?

– Vi fick en bekräftelse av en person, knuten till en viss organisation som påtog sig det första attentatet. Vi hade ju också i underrättelsefasen fått veta om en stulen last av radioaktiv utrustning en tid före.

Under övningen märktes hur suget efter ny information gradvis ökade och man fick en fingervisning om vikten av underrättelser i ett tidigt skede. Men också om den delikata fråga hur samhället reagerar för information.

– Ibland fick vi faktiskt känslan av att aktörerna blev lite ställda av vår information och inte visste vad de skulle göra. Om det uppstår panik i samhället, kan man hantera detta?

Beata Hansson är frilansjournalist och receptionist på Krisberedskapsmyndigheten

¹⁾ Planerna för SAMÖ presenterades i vårt försvar 1/2007. Övningen refererades i vårt försvar 2/2207.

Foton: Krisberedskapsmyndigheten