Per Ribbing:

aff får inte hemfalla åt önskedrömmar

Lars Olsson, vice ordförande i aff och framtidsutredare, försvarar i vårt försvar nr 3/07 bakgrunden till det nya stadgeförslaget. Lars målar upp den stora förändring i hotbilden, som utvecklats de senaste decennierna, och detta ser jag inget större fel (eller inte ens någon större nyhet) i. Förvisso har det accelererat efter ”nine eleven”. Även behovet av samarbete mellan samhällets olika delar har ökat (bl.a. därför att det finns för litet av allting), men det var inte noll tidigare! Hältan i resonemanget, min gode Lars, är att man tar bort det gamla och tror att man ersätter det helt med något nytt. Det är mycket riktigt ”nya tider” nu, men som jag påpekade, så har det alltid varit det! Tiderna är dessutom inte nyare än att människan är sig lik.

Du säger utmanande: ”Ribbing kan väl ändå inte på allvar hävda att vi även skall arbeta med den gamla hotbilden parallellt med den nya?” Joo, Lars, det är just det jag gör, och det är därför jag har skrivit det så tydligt, att jag t.o.m. föreslagit ett utkast till tillägg! På motsvarande sätt kan jag ställa frågan: ”Olsson vill väl inte på allvar hävda att det räcker med en bataljon i Mellansverige och två artilleripjäser i Boden för att försvara landet vid ett militärt anfall?” Eller har du väsentligt mer?

Politikerna försöker tysta ned och förblinda svenska folket i försvarsfrågan. Sanningen är att vår gamle ”fi, som landstiger i Västervik” har påbörjat en magnifik upprustning med femfaldigat anslag, därför att det finns oljeinkomster. Det är bara en tidsfråga innan man anser att de måste ”sysselsättas”. Orsak är det inga problem med att hitta. Det kan t.o.m. en oljeledning duga till och tänk dig att komma fram till ett isfritt västerhav!

Detta, Lars, är inte ett blekt gammalt spöke, utan en isande klar möjlighet i framtiden. Vad värre är. Det finns historiska belägg för att man begått detta misstag tidigare – när det också var nya tider! Du, som utrett denna framtid – hur lång tid anser du att det tar innan vi har ett militärt försvar värt namnet. OM vi utsätts för ett militärt hot? Utvecklingen har ju skapat ”svårförutsebara hot”, och då är ju ett militärt hot lika sannolikt som något annat! Kommer vi att få erforderlig tid då? Om inte – vad är slutsatsen? Skall man bortse från dessa realiteter i föreningens målsättning för att värva styrelsemedlemmar? Eller kanske det räcker med Förbundet för Sveriges folkförsvar som realister?!

Knuten i hela denna diskussion, Lars, är TIDEN. aff behöver bara 2-3 år för att ”sänka garden” och medvetandet genom att ta bort det militära hotet i stadgarna. Vårt försvar (obs!) behöver i vissa fall 15 år för att återskapa ett militärt försvar med den vansinnesnedrustning som skett!

Jag anser att aff INTE får hemfalla åt de drömmar som politiker och lojal militärledning har. Det måste finnas någon mera realist kvar, som ropar i den försvarstomma, svenska öknen. Tids nog vaknar svenska folket och då skall det finnas ett ”Både-och” återigen.

Per Ribbing har varit sekreterare i aff S län

Stridsvagn 122 Leopard. aff måste föra existensförsvarets talan, hävdar de två debattörerna.

Foto: Försvarets Bildbyrå/ Kjell Enqvist

Jan Wickbom:

aff bör torgföra en svensk försvarspolitik

Lars Olsson efterlyser fler synpunkter än Per Ribbings (i vårt försvar 2/07) på aff:s arbetssätt. Samtidigt sägs: ”Per Ribbing kan väl inte på allvar hävda att vi även skall arbeta med den gamla hotbilden parallellt med den nya”?

Jo, det hoppas jag att Per Ribbing hävdar! Eller – annorlunda uttryckt – vi skall arbeta med ett defensivt försvar på ett gammalt sätt. Detta försvar skall inte inriktas på att bekämpa ”hot”, utan på att verka så att hot inte uppstår. Per Ribbings gamla bild blir då den som i nu gällande stadgars §1 beskrivs som ”ett starkt totalförsvar för att trygga vår fred och frihet (fred, frihet, framtid)”. Med ”totalförsvar” avses en total nationell uppslutning kring försvaret. Med ”stark” menas ”slitstark”. Den bilden är vad som nu kallas försvarets gamla värdegrund. Denna värdegrund kan aff fortfarande få allmän uppslutning kring och detta är och förblir aff:s fundamentala uppgift. Om några frivilliga svenskar vill göra internationella insatser – den nya ”hotbilden” – bör aff inte sätta sig däremot.

I § 1 sägs också att föreningen skall skapa insikt om Sveriges säkerhetspolitiska situation för att – som jag förstår saken – påvisa behovet av en stark försvarsmakt. Det förhållandet att vissa säkerhetspolitiker påstår att vi inte mer – eller i vart fall inte de närmaste åren – behöver ett försvar för att trygga vår fred och frihet, berättigar inte aff att avstå från kravet på ett starkt försvar. Avsaknaden av hot beror nämligen inte främst på bristande angreppsförmåga i omvärlden utan på vår och omvärldens försvarsförmåga. Denna svenska, defensiva förmåga skall aff befästa.

Utkastet till nya stadgar inleds med en programförklaring där det bland annat sägs: Med fred och säkerhet som mål belyser denna breddade hotbild tydligt sambandet mellan militära och polisiära insatser, internationell samverkan, social och ekonomisk utveckling samt respekt för mänskliga rättigheter. I detta samband bör den svenska försvarsmakten vara en tung grundkloss. aff:s uppgift är att betona detta. Från försvarsmakten bör enheter, förband och funktioner avdelas för att biträda vid polisiära och internationella insatser, som bör administreras och ledas av andra än försvarsdepartementet.

I stadgarnas § 2 fastläggs föreningens arbetssätt. Detta skall nu ses över. Men innan vi eventuellt ändrar på formerna bör vi överväga hur innehållet skall se ut i det budskap, som föreningen skall föra fram. Hittills har aff, som i stort sett enda organisation i Sverige, försökt hålla fokus på en stark försvarsmakt. Även om linsen många gånger darrat betänkligt och riktats mot för försvarsmakten ovidkommande saker såsom nya hot och internationell säkerhet. Budskapen att försvarsmakten t.ex. skall förhindra spridning av fågelinfluensa och att soldater skall sändas till främmande länder främjar inte stödet för försvarsmakten, snarare tvärt om. Den kraft – pengar och verksamhet – som satsas på försvarsmakten skall användas för Sveriges försvar och inte till någonting annat. Denna princip bör vara den röda tråd, som löper genom all aff:s verksamhet.

I dessa dagar förordar våra politiker, påverkade av EU, nästan samfällt internationella insatser och inte det svenska försvar som aff bör förorda. Myndigheten Försvarsmakten måste följa regeringen. Vi blir ganska ensamma om att försöka torgföra en svensk försvars- och säkerhetspolitik. Detta bör kännas uppfordrande.

Jan Wickbom är överste 1.gr

Svar till Per Ribbing och Jan Wickbom

Tack för era synpunkter. Med mitt uttalande om gamla och nya hotbilder ville jag ha sagt att vi har lämnat det kalla kriget och invasionshotet från WP bakom oss. Därmed inte sagt att vi för evigt blivit av med hotet från det nya Ryssland. Men vi ser många andra hot också i den nya världsordning som vi lever i. Och vi kan inte gardera oss för allting.

Men vi har framför allt inte tagit ställning till det militära försvarets existens, storlek eller förmågor. Vi har inte tagit ställning till några åsikter överhuvudtaget.

Just nu arbetar vi med att effektivisera vår organisation. Vi måste förnya oss, förbättra oss, föröka oss och göra oss hörda. Annars kan vi inte överleva.

Det nya i våra stadgar är att vi pratar om säkerhet och säkerhetspolitik vilket vi uppnår med såväl militära som civila resurser. Både Ribbing och Wickbom verkar tro att vi försöker avskaffa det militära försvaret. Så är det ju inte.

Vi skall som självständig organisation skapa diskussioner och sprida fakta om allt som rör medborgarnas säkerhet, från behovet av militära resurser för att freda våra gränser till skydd mot terrorister, pandemier, naturkatastrofer m.m.

Lars Olsson, vice ordförande aff, framtidsutredare