Beata Hansson:

Combat camera

– med kameran som vapen

Förr kallades de för frontfotografer. Dagens internationella benämning är Combat camera. Det första teamet av fotograferande soldater har nyligen återkommit från Afghanistan.

När Försvarsmakten sökte intresserade till metodförsöket med Combat camera, för i första hand utlandstjänstgöring, uppkom frågan ganska snart:  Vad var detta för ett slags jobb? Ett jobb för fotointresserade soldater eller krigsintresserade fotografer?

Chef för den första gruppen blev den 27-årige f.d. yrkesofficeren Rickard Wissman. Efter några år i det civila blev längtan tillbaka till det militära livet för stark. I maj 2007 åkte han tillsammans med en grupp soldater, utrustade med kamera, till Afghanistan för att tjänstgöra tillsammans med de övriga trupperna i området Mazar-i-Sharif i landets norra del, där svenskarna har ett geografiskt ansvar.

– Jag trivs med soldattillvaron utomlands och tycker det är värdefullt att få ta del av ett annat lands kultur. Men det är också viktigt att det finns något hemma som väntar.

Självklart, finns det ett genuint intresse att fotografera i bakgrunden. Men Rickard vill gärna poängtera att han i första hand ser sig som en soldat.

Fördelningen av de femton som anställdes till detta projekt blev hälften militärer, hälften specialister utifrån. Flera hade tidigare utlandserfarenhet, både militär och civil. Utbildningen de fick inför uppdraget blev en grund att stå på för de nya och en välbehövlig uppfräschning för de vana soldaterna. För Richard Wissmans del var det foto- och filmutbildningen som var det nya.

– Man måste förstå vad man pratar om i kameratermer och man måste lära sig dess begränsningar.

Det var en utmaning för honom att fläta in de nya kunskaperna, att praktiskt kunna såväl fota som filma och redigera, med sin erfarenhet inom det militära.

– Men det speciella med oss är att vi är duktiga soldater, med en extra utbildning och speciell bakgrund som nu gett oss spetskompetens.

Vi fotografer ska inte vara en belastning för dem vi följer med. Vi ska kunna fota och filma på hög nivå men också smälta in i alla miljöer tillsammans med de andra soldaterna.

Arbetsuppgifterna varierade. Ibland skulle de dokumentera en vanlig dag på arbetsplatsen, med allt ifrån bastubesök till mäss- och idrottsdagar. Men de skulle också göra en film om sitt arbete, som skulle visas för det afghanska folket, som skulle visa vad de gjorde där och varför de över huvudtaget var där. Mycket handlade om att föreviga vardagen för de svenska soldaterna

– Det kunde också vara att vi följde en speciell operation och filmade svenskarna i aktion, och hur det såg ut på en viss plats, för att ta med hem och utvärdera och även skicka till deras chef. Ett effektivt sätt att korta avståndet mellan den längst ut på linan och beslutsfattaren.

Vad är den stora styrkan med combat camera?

– Vi är de enda inom försvaret som kan filma och fota och leverera på en förhållandevis kort tid. Vi tillför att man kan följa förband på ett annat sätt. Vi kan ju skicka bilder direkt från platsen vi befinner oss på till ÖB och visa så här ser det ut i byn. Det blir unika och snabba leveranser till bra kvalitet.

Kameran bärs på västen, på den sidan där inte vapnet sitter. Symboliken är slående. Det är två vapen. Full frihet att välja sina motiv. Det betyder att det inte finns några begränsningar eftersom det är Försvarsmakten han representerar

Han poängterar ytterligare en gång att han faktiskt är militär. Kameran är ett nytt spännande redskap i hans utrustning.

– Kamera ses som något positivt. Man kommer närmare andra människor. Det blir en icebreaker.

Att fotografera strider har alltid lockat fotografer. Där krutröken ligger tät finns också motiven som få människor får se på riktigt. I krig har dessa bilder vid flera tillfällen haft avgörande betydelse. Det finns fotografier som förändrat utvecklingen i världen. Bilden av den brinnande lilla flickan som springer undan napalmen i Vietnam resulterade i att napalm slutade användas på detta sätt. Kanske förkortades kriget med hjälp av denna bild. Inser Richard Wissman det politiskt känsliga i att de redigerar allt material själva?

– Nej, vi gör inte ett sådant urval. Vi levererar bilder för Försvarsmaktens interna bruk. Om andra myndigheter eller massmedia väljer att använda våra bilder får de den positiva effekten för Försvarsmakten att de visar den aktuellaste bilden av våra förband i våra operationsområden.

Att lägga kameran ifrån sig var inte helt lätt alla gånger. Afghanistan är ett på många sätt mycket vackert land och väldigt annorlunda.

– Man fastnar lätt i lins- och motivtänkande.

Alla bilder de tar tillhör Försvarsmakten. Det som inte kommer till användning förmedlas vidare till Försvarets bildbyrå. Han tillbakavisar rykten om att detta skulle kunna bli en lukrativ affär för försvaret. Syftet är inte att tjäna pengar på bilderna.

– Vi gör ju allt från att följa förband längst fram under tuffa förhållanden med väldigt hög hotnivå till att vi tränar våra chefer framför videokameran. Det blir ett brett spektrum.

Men det är däremot inte sällan tidningar och andra vänder sig hit för att få aktuella bilder. Han exemplifierar med att berätta om hur man i Danmark en gång i veckan visar i deras riksdag hur det ser ut i de platser utomlands där de finns.

I stort sett så rörde dessa tre soldater sig alltid tillsammans med de andra 200-300 i truppen. Olika grupper varje dag. Även om Rickard och hans kollegor var utbildade så var det ändå de andra soldaterna, som varit här längre som kunde detta bäst. Dessutom var de ju koncentrerade på att ta bilderna.

– Vi tog bilder hela tiden. Säkert ett hundratal per dag. Under denna månad så blev det nog några tusen bilder.

När ska man inte ta upp kameran?

– Man bör precis som på andra platser känna av när det är läge. Kvinnan i Afghanistan har en mer tillbakadragen roll fick vi höra innan vi reste ner. Och det skulle inte vara populärt att fota dem. Men när vi väl var på plats märkte vi att alla tyckte det var väldigt roligt. Speciellt barnen tyckte om att se sig själva i kameran.

En av svårigheterna med att jobba där är att det pågår två vitt skilda operationer samtidigt, vilket gör det svårt för afghanerna att identifiera svenskarna. Dels finns NATO:s krig mot terrorism, Enduring Freedom. Dels finns ISAF, som jobbar för återuppbyggnad av Afghanistan.

– ISAF verkar för att invånarna ska få en fungerande vardag. Det kan handla om allt från att de statliga lönerna ska utbetalas till att de ringde från en skola och hade hittat ammunition, som vi fick komma och hämta.

Han tycker det är viktigt att vi vet hur det ser ut i exempelvis Afghanistan eller Kosovo. Men lika viktigt är att de som försöksteam går på väldigt bred front just nu och testar för att se var Combat camera behövs mest. Hur mycket ska de vara med i det operativa arbetet, hur mycket ska de vara hemma och syssla med utbildning? Hur många grupper ska man ha? Försöket inleddes i slutet av 2006, och till halvårsskiftet 2008 ska man ha tagit ett beslut om dess framtida öden.

Beata Hansson är frilansjournalist och receptionist på Krisberedskapsmyndigheten

Sergant Marco Nilsson arbetar som TV-fotograf för Combat Camera.

Foto: Jesper Tengroth/Combat Camera

Teamchef Rickard Wissman fotograferar.

Foto: Jesper Tengroth/Combat Camera