Tommy Jeppsson och Bo Hugemark:

Vaktombyte i vårt försvar

Med nummer 1/2008 avlöses Bo Hugemark efter 14 år som redaktör av Tommy Jeppsson. Här utbyter Bo och Tommy erfarenheter och idéer om försvarsdebatten i allmänhet och tidskriftens framtid i synnerhet.

Bo: Först vill jag gratulera Dig Tommy till ett intressant och spännande jobb. Många yrken i ett för att citera en gammal rekryteringsslogan. Stor frihet att utforma innehållet i tidskriften och att i ledare framföra viktiga budskap för försvarsdebatten. Stort ansvar för att spegla och stimulera en debatt om säkerhetspolitik och försvar som är bred och nyanserad utan att för den skull förkväva de kritiska rösterna och djärva idéerna.

Det är många handgrepp för att skapa en tidning: hitta skribenter, granska artiklar och komplettera dem med ingresser och rubriker, ta fram bilder, läsa korrektur, fastställa layout etc. etc. Men Du har redan träffat de förträffliga medarbetare som gör det här möjligt: redaktionskommittén under Olof Santessons ordförandeskap som bidrar med idéer och synpunkter, samt layoutarna Annette Hofvander och Ulf Hansson. Jag vill passa på att tacka de sistnämnda för hur ni hanterat den stökiga redigeringsprocessen med enorm flexibilitet och för att ni gjort tidskriften till den tekniskt och estetiskt förnämliga produkt som den nu är.

Innan vi pratar om framtiden vill kanske läsaren veta vem Tommy Jeppsson är.

Tommy: Född i Stockholm 1948. Uppvuxen i Norrland. Officer i trängtrupperna, nu överstelöjtnant. De första 20 officersåren tillbringade jag huvudsakligen på trupp i Norrland. Därefter har jag haft förmånen att få ägna mig åt mitt huvudintresse, strategi och säkerhetspolitik, bl.a. som lärare på svenska Försvarshögskolan, Forsvarets stabsskole i Norge och finska Försvarshögskolan. Jag känner mig privilegierad att under min aktiva officerstid ha fått göra två så stimulerande saker som att utbilda soldater och att följa den säkerhetspolitiska utvecklingen och analysera dess konsekvenser för svensk del.

Bo: Sistnämnda passar ju bra i Ditt nya jobb. Men stort. Vad är viktigast?

Tommy: Att utmana de enkla lösningarna, endimensionaliteten. För att citera översten 1. gr Kim Åkerman, sekreterare i Kungl Krigsvetenskapsakademien: Det är sannolikt att det osannolika inträffar.

Bo: Vad tycker Du är mest frånvarande i debatten?

Tommy: Säkerhetens/försvarets koppling till nationen. Det är ju statens viktigaste uppgift. Utan säkerhet – ingen välfärd. Det är ett samband som är helt accepterat när det gäller krishärdar i fjärran länder, där vi gör våra insatser. Men i Sverige går kostnader för välfärd före pengar till säkerheten. Orsaken är väl politisk opportunism – att vinna val går före allt annat. Men den politiska kostnaden för detta blir naturligtvis katastrofal den dag något händer…

Bo: En säkerhetspolitisk Tsunami?

Tommy: Just det.

Bo: Jag trodde att Du som punkt ett skulle ta upp bristen på Östersjöperspektiv. Efter att ha arbetat i Finland i mer än tre år måste Du väl finna det märkligt att vi i vår försvarsdebatt talar så litet om Östersjön och länderna på andra sidan.

Tommy: Ja det finns mycket som man borde diskutera mer. Östersjöns betydelse som transportled. De baltiska staternas känsla av osäkerhet; visserligen omfattas de numera av NATO-stadgans artikel 5, de ömsesidiga säkerhetsgarantierna, men det finns ingen ”contingency planning” inom NATO för väpnat bistånd. Och de själva har i enlighet med NATO:s strategiska syn prioriterat ned sitt territoriella försvar till förmån för förmågan till internationella insatser.

Bo: Borde vi inte i vår försvarsplanering ha med scenarier då de baltiska staterna hotas och då vi är det land som ligger närmast till hands för att lämna bistånd som medlem i EU---

Tommy: Jovisst. För NATO kan det här området vara perifert och vi kan bli sittande med problemet.

Bo: Hur ser Finland på motsvarande problem?

Tommy: De är mer oroliga för framtida, geografiskt närliggande hot än vi. De känner sig som en buffert. Och bakom bufferten finns inte så mycket; Sveriges försvar krymper, och NATO:s möjligheter att förstärka Norge likaså.

Bo: Borde vi oroa oss mer för utvecklingen i Ryssland?

Tommy: Absolut. För att citera översten Bo Pellnäs: Vi måste våga tro på vad vi ser.

Bo: Klokt sagt. För att tala litet om tidskriftens framtid, så är det inte min sak att be Dig om en programförklaring, men Du kanske vill tänka högt om saker Du vill ha fram i debatten?

Tommy: En sak har jag redan nämnt: vikten av att vi inser att vi kommer att bli överraskade. Du har ju själv i olika sammanhang talat om överraskning som den kanske viktigaste strategiska faktorn.

En annan sak är givetvis balansen civilt-militärt i diskussion av hoten och hur vi skall möta dem.

Bo: Ett problem har varit att framställningen av de civila delarna tidigare ibland har blivit väldigt abstrakta och i mycket handlat om byråkratiska procedurer. Men senare tids händelser bör ge en god grund för att diskutera försvarets roll på ett sätt som engagerar ”den vanliga människan”.

Någon fundering om tidskriftens roll över huvud taget?

Tommy: Föreningar har i dagens samhälle ofta svårigheter att behålla och öka sin medlemskader. Människors intressen blir alltmer mångfaldiga, och tiden räcker inte till. Det här problemet kräver naturligtvis många åtgärder, men en vital roll spelar en tidskrift som det kitt som håller ihop föreningen.

Bo (t.v.) och Tommy på redaktionen.

Foto: Christina Otter