Sälen 2008
Det kan konstateras att talen var intresseväckande, stundtals också starka och med engagerande budskap. Flera av dessa ger därför näring till stimulerande reflektion. Av utrymmesskäl har här endast de tal som bedömts vara av störst intresse för läsekretsen berörts och kommenterats. Därmed tas en medveten risk att något väsentligt utelämnas.
En minnesbild förmedlad av media visade en allvarstyngd ÖB. Försvarsmaktens ekonomiska situation berör givetvis ÖB, men också Högkvarteret, försvarsministern och hans departement liksom riksdagspartiernas försvarspolitiker. Dessa återkommande budgetproblem är ”mediagodis”. Men, kärnfrågorna rörande säkerhets- och försvarspolitiken, liksom de stora och viktiga strategiska frågorna, förvisas bort från det rampljus som de förtjänar.
Den rapportering och debatt som berör våra säkerhets- och försvarsfrågor har blivit ett slags kameral kulramexercis. Försvarsekonomin är inte det som i första hand engagerar de som har intresse för vår tids säkerhetsutmaningar. Konsekvensen kan bli en allt mera blodfattig debatt. Ännu mindre engagerade verkar den breda grupp medborgare vara, för vilka säkerhets- och försvarsfrågorna i dag tenderar att vara icke-frågor. Det är inte minst dessa medborgargrupper som borde stimuleras av en debatt som rör kärnfrågorna.
Försvarsministerns ambition att koppla in Ekonomistyrningsverket för att få rätsida på Försvarsmaktens ekonomi ger förhoppningar om bättre tider. Åtminstone kanske det blir lugnare fram till den tidpunkt när nästa ekonomiska kris bankar på dörren. Denna kommer, var så säker på det. Och lika säkra kan vi vara på att det blir ett återkommande tema vid kommande rikskonferenser. Den ekonomiska obalansen för 2008 är ungefär 1,5 miljarder kronor, enligt ÖB, som i sitt tal varnade för allvarliga följdverkningar för centrala delar av verksamheten. Soldater i snabbinsatsstyrkan, Nordic Battle Group, kan komma att sägs upp i förtid. Jas-piloterna får kanske nöja sig med att flyga i simulatorer. Gångtiden för marinens fartyg kan komma att reduceras liksom att ambitionen med arméns övningsverksamhet dras ned.
Ett alternativ till detaljstyrning av ekonomin är att rikets kamerala elit börjar tillämpa en högre grad av uppdragsstyrning. Med en sådan lösning kan generaldirektörer och överbefälhavaren göra de ekonomiska omprioriteringar mellan olika anslag som en given situation kräver. Det är möjligt att om ÖB hade haft en större handlingsfrihet inom given ekonomisk ram, så hade den allmänna bilden av en Försvarsmakt i permanent ekonomisk kris sett annorlunda ut. Den återkommande och inflammerade diskussionen om en trovärdighetskris mellan Försvarsmakt och regeringskansli hade då kanske fått ge plats för de större och viktigare frågor som är avgörande för vår säkerhet. Märk att det i sammanhanget inte nämns ett ord om att försvarsanslaget sjunkit från 2,6 procent av bruttonationalprodukten år 1990 till cirka 1,5 procent i dag.
Internationella insatser, Ryssland, NATO och Norden
Medan politiker och försvarsledning gör sitt yttersta för att få balans mellan uppgifter och resurser, signalerade försvarsminister Sten Tolgfors, i sitt tal, ambitionen att fördubbla de internationella insatserna. Men vilka konsekvenser kan Rysslands vandring i auktoritär riktning få? Frågan har en global aspekt liksom att den är högintressant för Östersjöregionen och Sverige. Ämnet borde kanske getts samma dignitet som dramat kring försvarsekonomin och de aviserade ambitionshöjningarna med Försvarsmaktens internationella insatser.
En av flera kärnämnen i en idédebatt om vår säkerhet är NATO frågan. Försvarsministern förklarade att denna inte är aktuell, vilket beror på ett bristande folkligt stöd. Detta är knappast ägnat att förvåna då debatten kring alliansproblematiken är stendöd eftersom ytterligt få politiker välkomnar en sådan.
ÖB, general Håkan Syrén hade sällskap av sin kollega från Finland, amiralen Juhani Kaskeala liksom av Norges Försvarschef general Sverre Diesen. Alla tre hade samma uppfattning om betydelsen av ett fördjupat militärt samarbete mellan de tre nordiska länderna. Danmark representerades inte, vilket är en logisk bekräftelse på danskarnas mycket tydliga prioritering av den Atlantiska dimensionen, USA och NATO i sin säkerhetspolitik.
Bred belysning av ämnet säkerhet
I likhet med tidigare år behandlade årets Sälenkonferens många viktiga säkerhetsfrågor. Arrangören, Centralförbundet Folk och Försvar, är att gratulera till ett upplägg karakteriserat av bredd och aktualitet. Många ämnen som togs upp hade förtjänat minst samma mediafokus som problemen kring Försvarsmaktens ekonomi. Flera av dessa anföranden torde i tillägg engagera breda befolkningsgrupper. Forskaren Magnus Jörgel från Försvarshögskolan talade över ämnet inkluderande och exkluderande identitet. TV meterologen Pär Holmgren spred kunskap om den globala uppvärmningen. Generalsekreteraren i Svenska Afghanistankommittén Bengt Kristiansson gav en lägesrapport från ett land där svenska soldater och hjälparbetare är engagerade för att skapa säkerhet och bidra till nationsbyggande.
Ett viktigt ämne togs upp av Integrations- och jämställdhetsministern Nyamko Sabuni. Hennes tal berörde det växande nationella integrationsproblem som Sverige delar med många andra länder i Europa. Vi ser en polarisering mellan invandrargrupper och, om uttrycket tillåts, de ”gamla” svenskarna. Dagens realitet är att många unga hamnar i långtidsarbetslöshet, bidragsberoende och får känna av bostadssegregation. Detta bidrar till tappad framtidstro, vilket öppnar vägen mot kriminalitet, missbruk och våld, vilket i sin tur ökar de sociala spänningarna i samhället. Bilden av Sverige och svenskarna som öppna och välkomnande mot de människor som skall skapa ett nytt liv för sig och sina familjer framtonar som mindre övertygande. Ministern betonade vikten av det finns en nationell värdegrund och sa att ett arbete med att ta fram en sådan pågår.
En nationell värdegrund är en välkommen
åtgärd, särskilt som vi sedan ganska länge lever i ett mångkulturellt samhälle.
En åldrande befolkning i EU länderna gör att invandringen är nödvändig för att
upprätthålla produktivitet och samhällsservice. I Sveriges fall, liksom för
många medlemmar av EU familjen, handlar det därför om att bryta utanförskapet
för de nya samhällsmedborgarna och detta brådskar. Utanförskapet växer och som
en följd av detta diskriminering och
främlingsfientlighet. Vi har inget annat alternativ än att klara av
integreringen av invandrargrupperna i samhället. Dessa måste känna sig välkomna
och behövda. Om inte så sker har vi bäddat för ett långsiktigt inrikes
säkerhetsproblem. I Sverige har vi traditionellt utgått ifrån att hot mot vår
trygghet är något som kommer utifrån. Vi behöver revidera denna bild.
En annan angelägen nationell säkerhetsfråga berör informationssäkerheten. Denna behandlades i form av en rapport från socialdemokraterna i försvarsberedningen. Här slås fast att Sverige står och faller med internet och att dagens system är som olåsta kassaskåp. Sex åtgärder för att förbättra situationen föreslogs. I korthet handlar det om följande: Tillsätt en informationssäkerhetsminister. Ge ansvaret för informationssäkerheten till en myndighet. Tala om vilken informationssäkerhet som myndigheterna skall ha. Skapa en lägesbildsfunktion mot cyberattacker på myndighetsnivå. Satsa på det förebyggande säkerhetsarbetet. Slutligen betonades ett nordiskt samarbete för att bland annat få ett samlat grepp på hur hotbilden ser ut.
EU önskar en aktivare roll
Stora och viktiga säkerhetsfrågor behandlades av EU ministern Cecilia Malmström samt av EU kommissionens vice ordförande Margot Wallström. EU-ministern betonade att den politiska verkligheten i vår omvärld ökar kraven på solidarisk säkerhet. Detta finns med i försvarsberedningens nyligen publicerade rapport. Här uttrycks att Sverige har ambitionen att bistå ett EU medlemsland eller nordiskt land som utsätts för ett angrepp eller en katastrof. Sverige förväntar sig också ett motsvarande stöd från nämnda stater. I detta sammanhang skall det påminnas om att många av EU:s medlemsländer också är medlemmar av NATO. Detta dubbla medlemskap har stor betydelse. Om ultimativa situationer uppstår är det NATO som besitter de avgörande maktmedlen.
EU-ministern lyfte fram det nya Lissabonfördraget. Ambitionen med detta är ett effektivare och mer samordnat agerande på det utrikes- och säkerhetspolitiska området. Här skall unionens arsenal av mjuka och hårda säkerhetspolitiska verkansmedel användas för att bidra till utveckling, fred och säkerhet. Exempelvis i konflikter vars orsaker kan vara miljöförstöring, torka och kamp om vatten kan EU:s säkerhetsstrategi och kapacitetsbredd vara ett framgångskoncept. Cecilia Malmström tog också upp frågan om en gemensam utrikesförvaltning inom unionen där medlemsländernas representationer utanför EU kan samordnas och samlokaliseras.
Margot Wallström betonade att morgondagens hot redan är här. Det handlar om globala hot som faller utanför den politiska och militära säkerhetsstruktur som vi ser i dag. En nyutgåva av den europeiska säkerhetsstrategin kommer att behandla dessa hot. Hon hoppades att det nya Lissabonfördraget skulle ratificeras i år, varefter en hög representant avses utses för de utrikes- och säkerhetspolitiska frågorna. Margot Wallström underströk att en viktig del i EU ländernas säkerhet är kopplad till unionens utvidgning och grannskapspolitiken. Båda dessa processer syftar till att stärka freden och säkerheten i vår omgivning. Inom ramen för detta betonas ett förtroendefullt samarbete med Ryssland jämte EU:s aktiva arbete kopplat till fredsprocessen i Mellersta Östern.
Margot Wallström varnade för ökade försvarsbudgetar. Mer försvarspengar köper inte ökad säkerhet var ett av hennes budskap. Hon borde därvid med tillfredsställelse kunna betrakta utvecklingen i många av unionens länder. Här brottas försvarsmakterna med prolongerade eller sjunkande försvarsbudgetar, vilket leder till reducerad operativ effekt. Detta beror inte minst på snabbt stigande kostnader för försvarsmateriel men också kostnaderna för pågående operationer bör beaktas. I framtiden kan dessa bli ett problem om ambitionshöjningarna skall tas inom ram. Så slutade denna rapport från Sälen med ännu en vinkling mot ekonomin. Det uppenbara mantrat för varje försvarspolitiker och officer i ansvarig ställning.
ÖB är bekymrad över ekonomin.
Foto: Försvarets Bildbyrå/Kim Svensson Combat Camera