Claes Sundin:

Människan i Det Nya Samhälls-försvaret – DNS

Medborgarnas trygghet och samhällets säkerhet angår alla människor på ett eller annat sätt. Det är människan som hotar eller hotas. Människor konkurrerar och samarbetar samtidigt, och är det enda djur som kan rodna och som har anledning till det. I den ständiga kampen mellan jaget och laget tycks vår tid framhålla jaget. Många människor tycker att vardagslivet blivit mer komplext och dynamiskt. Detta gäller också försvaret. Vad var det som hände? Går turbulensen över? Har vi hamnat i en säkerhetspolitisk återvändsgränd?

Ett försök till sammanfattning av samhällets utveckling de senaste 20 åren kan se ut så här:

Globalisering

Med globaliseringen i ett universellt perspektiv blev

• nationsgränserna mindre tydliga.

• ekonomi, infrastruktur och handel mer sårbar

• olikheterna tydligare beträffande folkens politiska inflytande, religion, etnicitet m.m.

• polarisering och extremism tydligare bland minoriteter

• asymmetriska hot mer tydliga

• rent militära konfliktlösningar mindre gångbara

• samarbete viktigare både för laglydiga och olagliga sammanslutningar

• fler typer av säkerhetspolitiska lösningar intressanta

• folkrätten åter i behov av modernisering

• medias rapportering till allmänheten ännu viktigare

• politiska skillnader och behoven att stärka demokratin i olika delar av världen tydligare.

• målet inte bara den egna nationens frihet

• skillnaderna mellan fattiga och rika världsdelar ännu tydligare

• den lokala folkviljan mer tydligt underordnad den mer regionala (EU) eller globala (FN)

• miljöfrågorna allt tydligare

Europeiska Unionen

Med EU-medlemskapet i ett nationellt perspektiv blev

• säkerhetspolitiken i Europa också gemensam – på pappret.

• alliansfrihet en omöjlighet

• det uppenbart att medlemskap innebar krav på att ställa upp för varandra

• inledningsvis behoven i SO Europa prioriterade

• Norden nedprioriterat eftersom detta är en stabil del av Europa

• det i Sverige först en fråga om hur vi ska ställa upp för andra militärt

• det militära försvaret av Sverige en senare fråga

Därför blir:

• insatserna – civila och militära – samordnade ibland integrerade

• säkerhetspolitisk handlingsfrihet mycket viktig

• nordiskt samarbete ännu viktigare

• militär förmåga att ingå i internationella koalitioner avgörande

• vår hjälp till andra nationer m.m. av betydelse för i vilken mån andra hjälper oss

• försvaret av Sverige och svenska intressen en uppgift för professionella insatsenheter med låg personalomsättning

• nästan allt säkerhetsarbete en internationell angelägenhet.

• ett integrerat svenskt samhällsförsvar nästa stora uppgift

• uppgifterna till Det Nya Samhällsförsvarets civila och militära delar nästa knäckfråga

• frågor om personalförsörjning, kompetensutveckling och ledning centrala

• det viktigt att utveckla småstaternas roller, samarbete och villkor

Invändningar och frågeställningar

Efterhand som erfarenheter vinns kommer frågorna. Här följer några osorterade exempel:

Kan små och medelstora stater räkna med också för dem godtagbara prioriteringar? Eller blir Säkerhetsrådet överkört och att det i praktiken kommer att vara USA som bestämmer i FN? Hur viktigt eller farligt är det med de kinesiska och ryska invändningarna och ambitionerna? Kommer de gamla europeiska kolonialmakternas Tyskland, Frankrike, Storbritannien, Spanien och Italien intressen att dominera EU tillämpning av sin Gemensamma Utrikes- och SäkerhetsPolitik – GUSP? Är intresset för Afrika söder om Sahara överdrivet? Hur mycket kan demokratiseringsprocesserna påskyndas i länder som är mycket unga som nationer?

Måste vi i norra Europa finna oss i att internationell hjälp kommer sent eller inte alls? Är det inte säkrare att satsa på ett nordiskt försvarsförbund?

Med insatser långt bort följer väl långa, sårbara logistikvägar till sjöss, till lands och i luften? Är dessa möjliga att skydda? Hur ska hemlandets baser garanteras? Blir inte indirekta effekter viktiga att definiera och parera? Kan förhandslagring vara en metod för att snabbare höja beredskapen?

Redan hot mot de legala lednings- och ekonomisystemens nyckelpersoner och deras närstående riskerar väl att underminera rättsväsendet? Blir det inte tokigt om vi med internationella insatser bidrar till en mer demokratisk ordning långt bort men riskerar en tusenårig rättsstats fundament här hemma?

Måste vi inte ha ett territoriellt försvar? Har vi råd med ett Både-och-försvar? Kan pliktförsvaret utvecklas med nya krav på personalens förmåga? Hur långt kan samarbetet mellan militärt och civilt försvar drivas? I vilken takt? Vilka risker finns om DNS skulle omfatta militären, polisen, sök- och räddningstjänsten, gräns- och kustbevakning, tull m.m. Finns och kommer det att finnas professionell personal att bemanna DNS olika delar med? Hur skapa förutsättningar för en kompetent framtidsbevakning med helhetssyn?

Finns förutsättningar för ett verkligt effektivt samarbete civilt-polisiärt-militärt utan risker för demokratiska värden? Accepteras rollbyten av folkrätten i t.ex. väpnade konflikter med stora hjälpbehov? Finns en verklig vilja till kostnadseffektivitet och den insikt i ekonomiska frågor som erfordras? Finns garantier mot maktmissbrukare? Hur många ledningsnivåer bör tillämpas? Kan beslutsprocesser generellt göras snabbare utan att demokratiska värden förloras eller beslutens kvalitet sjunker?

Några preliminära slutsatser

Med så många frågor – det här var bara ett axplock – är slutsatser inte lätta att dra. Politikerna tycks f.n. ha begränsat med ork och intresse att tänka säkerhetspolitik bortom år 2010. Trots det är det önskvärt att flera bidrar till en fruktbar diskussion. Vi måste tidigt förstå konsekvenserna för bemanning, urval, rekrytering, kompetensutveckling, utbildning, övning och prövning så att DNS attraherar de rätta människorna. Utan detta blir det ingen nyordning.

Som grund för min diskussion skulle jag vilja formulera en preliminär uppgift till Det Nya Samhällsförsvaret som jag ser det och i ett litet längre tidsperspektiv. Den lyder:

DET NYA SAMHÄLLSFÖRSVARET – DNS

För trygghet och gemensam

säkerhet.

Med tolerans, förutseende, beslutsamhet, engagemang och kompetens, globalt, nationellt och lokalt, försvara demokratiska värden och samhällsviktig infrastruktur genom att skydda och vid behov återta kontrollen över verksamhet som är av betydelse för främst

• Kommunikation mellan människor, bl.a. system för ledning, nyhetsförmedling och samband, bl.a. Internet

• Transporter av människor, djur och gods

• Råvaruförsörjning, bl.a. med dricksvatten

• Handel, bl.a. med livsmedel

• Finansiella system och institutioner

• Kunskapsförvaltning och kompetensutveckling

Vad är det då som är nytt och svårt? Som jag ser det är förutsättningarna ganska olika hos de olika delarna av försvaret i vid mening. Men jag vill tro att det är mer som förenar än som åtskiljer. Om det är viktigt, och jag anser det, att främja samarbetet civilt – polisiärt – militärt kommer det att ta lång tid innan man står på en gemensam värdegrund. Tio år har varit en vanlig gissning. Så varför vänta? Till att börja med kan de olika delarna klara ut vad de är bra på och vad de skulle behöva lära sig mer om.

Jag tror att bl.a. följande tre områden i ett humanperspektiv är intressanta att begrunda på kort sikt

• Personalförsörjning

• Verksamhetsledning

• Integrering militärt-militärt och militärt-civilt

Mer om detta i nästa nummer.

Claes Sundin är överste och Kungliga Krigsvetenskapsakademiens 2:e sekreterare

Nationell säkerhet byggs genom en nära samverkan mellan samhällets alla säkerhetsskapande myndigheter.

Foto: Försvarets Bildbyrå/Hans Hedebratt