Tommy Jeppsson:

Ett svenskt trumfkort

Under det kalla kriget kom det svenska flygvapnet att åtnjuta omvärldens respekt. Detta berodde på en lyckosam kombination av faktorerna kvalitet, storlek och en inhemsk flygindustri. Vårt svenska flygvapen bidrog också påtagligt till den säkerhetspolitiska balansen i norra Europa. Här förtjänar att nämnas att en av orsakerna till att den norska försvarsmakten kunde koncentreras till Nord-Norge berodde på att Sverige utgjorde ett västligt flankskydd. Den avgörande komponenten i detta flankskydd utgjordes av Flygvapnet.

Att uppnå kombinationen av antalsmässig och kvalitativ styrka var en utomordentlig prestation för ett land av Sveriges storlek. En mycket viktig säkerhetspolitisk signaleffekt hade regeringens och riksdagens krav på att flygmaterielen skulle vara utvecklad och producerad i Sverige. Låt vara med efterhand alltfler utländska komponenter, särskilt amerikanska. Grunden till det svenska flygvapnets styrka, liksom den dåvarande krigsmaktens och totalförsvarets styrka, låg i det pris Sverige var villigt att betala för den i fred förda alliansfria politiken som syftade till neutralitet i krig. Det svenska luftförsvarets styrka var ett resultat av ett långsiktigt, konsekvent och förtroendefullt samarbete mellan flygvapnet, den dåvarande flygförvaltningen och industrin.

Betydelsefull grundforskning

Om detta ämne föreligger en magisteruppsats med titeln Fjärde flygvapnet i världen? Doktrinutveckling i det svenska flygvapnet i försvarsbesluten 1942-1958. Underlag, beslut och genomförande i nationellt och internationellt perspektiv.

Författare är översten och flygingenjören Bertil Wennerholm. Hans magisteruppsats är ett mycket seriöst arbete där framställningen karakteriseras av faktabaserad klarhet och saklighet. Åtskilligt av materialet har karaktären av grundforskning. Således ett arbete som har karaktären av plattform utifrån vilken vidare forskning kan bedrivas. Såtillvida har författaren underlättat för forskande kollegor då åtskilligt av magisteruppsatsens faktamaterial åskådliggörs i form av översiktliga tabeller och diagram.

Förarbetet, utredningarna, beslutsinnehållet och genomförandet av försvarsbesluten 1942, 1948 och 1958 analyseras mycket ingående. Hotbilder och doktriner, organisation och ledning, flygmateriel- och vapenfrågor liksom utvecklingen av det unika svenska flygbassystemet behandlas.

Författaren belyser också den svenska utvecklingen i ett internationellt perspektiv i form av en jämförande analys med utvecklingen av flygstridskrafterna i Sovjetunionen, USA, Frankrike, Danmark, Norge och Schweiz. Detta är en infallsvinkel på ämnet som förhöjer arbetets värde.

Expanderande försvarsgren

Även om 1925 års försvarsbeslut tidsmässigt ligger utanför Wennerholms uppsats, fanns också i detta, för försvaret som helhet negativa, beslut framsynta inslag där det mest uppenbara var bildandet av ett självständigt flygvapen. Till trots för att växtkraften i den nybildade försvarsgrenen under de första åren måste karakteriseras som mycket måttlig så fanns här ändå det fundament som var en viktig förutsättning för vapnets snabba tillväxt från 1942 års försvarsbeslut och framåt.

Flygvapnets mest dynamiska epok inleddes således som en följd av att Sverige efter den 9 april 1940 var inringat av Tyskland. Insikten om flygstridskrafternas betydelse hade redan blivit tydlig i 1936 års försvarsbeslut samt under åren närmast efter andra världskrigets utbrott. I samband med 1942 års försvarsbeslut togs ett helhetsgrepp över utvecklingen samtidigt som fortsatta förstärkningar av försvarsgrenen ägde rum.

Offensivt och defensivt

Prioriterat flygslag i samband med 1925 och 1936 års försvarsbeslut var bombflyget. Den italienske flyggeneralen och luftkrigsteoretikern Guilio Douhets tankar om bombflyget som det avgörande vapnet hade, i likhet med vad fallet var i de större ländernas flygvapen, också fått många inflytelserika anhängare i Sverige.

I samband med 1942 års försvarsbeslut tydliggjordes den doktrin som tidigare börjat vinna insteg, nämligen att flygstridskrafternas roll i invasionsförsvaret var att understödja mark- och sjöstridskrafterna. Jaktflygets betydelse ökade dramatiskt, vilket var ett resultat av det nyligen avslutade slaget om Storbritannien. Sverige fick ett luftförsvar där den defensiva dimensionen prioriterades men med en substantiell offensiv komponent i form av attackflyget.

I och med 1948 års försvarsbeslut kom jaktflyget att förstärkas. Ett decennium senare i samband med 1958 års försvarsbeslut skedde en viss betoning av attackkapaciteten, denna gång på flottans bekostnad. Samtidigt får det svenska jaktflyget bedömas som starkt vid denna period, vilket hängde samman med den alltmer dominerande tanken om att ett fungerande totalförsvar var avhängigt av ett effektivt luftförsvar. Den defensiva luftförsvarskomponenten fick således en avgörande betydelse för att skydda samhället, stridskrafternas mobilisering, koncentrering och strid. Flygvapnets offensiva komponent utgjordes av attackflyget vars uppgift var att slå emot mål på djupet, till lands och över havet.

Stödsystem och svenska flygplan

De stridsledningssystem som utvecklades under den epok som Wennerholms arbete innefattar, således de som kom att benämnas Stril 50 och Stril 60, blev internationellt uppmärksammade. Båda systemen var praktiskt verkande nätverksapplikationer cirka fyra decennier före begreppet nätverksbaserat försvar klättrade upp till topplaceringen över militära modeuttryck. Likaledes väckte och väcker svensk flygmateriel berättigad erkänsla utomlands. Under den epok som innefattas av Wennerholms uppsats blev J 29:an, A 32 Lansen, och J 35 Draken de viktigaste flygplanstyperna i det svenska flygvapnet. Samtliga var av hög internationell kvalitet.

Avslutning

Wennerholm utmanar den vedertagna uppfattningen att det svenska flygvapnet rankades som fyra i världen när vapnet nådde sin kvantitativa höjdpunkt. Otvetydigt toppades listan av USA följt av Sovjetunionen och Storbritannien, varefter Wennerholm lyfter fram Kina. Därefter på en hedrande femteplats återfinns Sverige med ett, om än hårfint, större flygvapen än Frankrike.

Bertil Wennerholms magisteruppsats, vilken föreligger i bokform, är ett gediget akademiskt arbete. Uppsatsen är väl värd att läsa eftersom den såväl ger perspektiv som tränger på djupet av den försvarsgren som, särskilt under det kalla kriget, sannolikt var den svenska militära komponent som hade den största avskräckande förmågan på en potentiell angripare.

Överstelöjtnant Tommy Jeppsson är redaktör för vårt försvar

Bertil Wennerholm: Fjärde flygvapnet i världen? Doktrinutveckling i det svenska flygvapnet i försvarsbesluten 1942-1958. Underlag, beslut och genomförande i nationellt och internationellt perspektiv. Försvaret och det kalla kriget (FOKK), publikation nr. 8. Försvarshögskolan och Bertil Wennerholm 2006.