General och soldat
Generalmajor Berndt Grundevik tillträdde den 1 november 2007 som arméinspektör. Han kom direkt ifrån ett sex månaders chefskap för Multinational Task Force Centre som ingår i den NATO-ledda insatsen i Kosovo. Före tjänsten i Kosovo var han Försvarsmaktens planeringschef 2005-2006.
Född och uppvuxen i Rotviksbro, 1.5 mil utanför Uddevalla, blev han efter FN tjänst först reservofficer vid I 17 och sedan yrkesofficer vid Svea Livgarde 1981. Karriären har omväxlande bestått av trupptjänst samt tjänst vid skolor, staber och i utlandsmissioner. För Berndt Grundevik är Försvarsmaktens personal något ytterligt viktigt och soldatens/sjömannens/ officerens situation i utlandsmissioner såväl som här hemma är något som ofta upptar hans tankar.
Vad är enligt ditt förmenande
arméns viktigaste fråga på kort sikt?
– Även om min roll är att se till arméns utveckling och pågående insatser så sammanhänger frågeställningen givetvis med Försvarsmakten som helhet. Kortsiktigt är det ekonomin som behöver komma i balans. Detta är av avgörande betydelse för att erhålla stadga i den dagliga verksamheten kopplat till framtidstron hos försvarsmaktens personal och de uppgifter som de politiska företrädarna bestämt att Försvarsmakten skall utföra internationellt såväl som nationellt.
Personalens framtidstro är grunden för en positiv attityd. Om frågor kopplade till ekonomi, ambitionssänkningar och sparande i närtid blir det dominerande, finns en uppenbar risk att vårt långsiktiga perspektiv kopplat till stora och viktiga frågor förloras för det som är näraliggande.
Jag uppfattar att du i ditt tidigare svar betonar försvarsmaktsperspektivet. Min naturliga följdfråga blir vad du uppfattar vara arméns/Försvarsmaktens viktigaste fråga (-or) på längre sikt?
– Balans i de olika förmågorna är helt centralt. Och fundamentet för armén, således verkan, skydd, uthållighet, ledning, rörlighet underrättelsetjänst/informationstjänst. Likaså är det viktigt att vi får öva i större förbandsvolymer, med vilket avses brigad i samverkan med marin- och flygstridskrafter i syfte att bringa samtliga funktioner till samordnad insats/ effekt.
Personalförsörjningsfrågan är viktig, ja helt avgörande för en positiv långsiktig utveckling.
Vi måste kunna svara upp emot det som efterfrågas politiskt. Här handlar det om kontrakterade soldater som ingår i samtränade förband med förmåga att lösa ett brett spektrum av internationella och nationella uppgifter. Det måste finnas en balans mellan stående förband, kontrakterade förband med beredskapskontrakt och grundutbildningskontingentens storlek. Möjligheten att sända ut förband internationellt bygger på frivillighet och här har Sverige ambitionen att samtidigt och över tiden upprätthålla två större (bataljon) och tre mindre (kompani) insatser. Därutöver skall vi kunna hålla en strategisk reserv om ett kompani för att kunna förstärka pågående insats (-er). Sammantaget kräver detta utgående ifrån en insatsfrekvens var 24:e månad, tolv bataljoner för att lösa de internationella insatserna. Dessa enheter kan komma ur samtliga försvarsgrenar beroende på insatsens karaktär. Dock finns en tydlig politisk ambition att de svenska internationella insatserna skall ha en ”markoperativ tyngdpunkt”.
Vilka stora problemområden ser du för närvarande?
– ÖB har tydligt markerat behovet av en långsiktig politisk inriktning med tydliggjorda uppgifter och till detta kopplade ekonomiska resurser. Detta är en central fråga som kräver ett brett politiskt ställningstagande.
Vi måste också ha klart för oss att omställningen från ett invasionsförsvar till ett insatsförsvar tar tid. Vi måste kunna ta itu med personal- och materielförsörjningsfrågorna, regelverk och lagar, avtalskonstruktioner etcetera som är kopplat till denna omställning. Vi måste också vara medvetna om att för många människor handlar omställningen om en ”mental resa” som tar tid att hantera.
Och det är väl som vanligt att finns det problemområden så finns det glädjeämnen. Vilka glädjeämnen upplever du i din dagliga tjänstgöring?
– Visst är det så. För mig är det mycket viktigt att betona det som är positivt och beskriva det vi gör och ”levererar” istället för att fokusera alltför mycket på det vi inte gör eller får resurser till. Jag upplever en stor tillfredsställelse med våra internationella insatser, vilka genomgående genomförs med ett högt kvalitativt resultat. Våra förband och dess personal är internationellt uppskattade och i högsta grad interoperabla med våra samarbetspartners.
Vår personal, både militär och civil, samt de positiva värnpliktiga som jag möter vid förbandsbesök, inspektioner och kontroller är en återkommande källa till glädje. Likaledes vår officersutbildning som genomgående håller en hög standard och internationellt är mycket respekterad.
En tredje är vår materiella kvalitet som, även om det finns en del brister och tillgänglighetsproblem, står sig mycket väl i en internationell jämförelse.
Ett fjärde område att glädjas över är Nordic Battlegroup som, även om den inte sätts in internationellt, varit en viktig reformmotor i försvarsmakten. Förbandens kvalitet har utvecklats positivt liksom interoperabiliteten med samarbetspartner, stabsarbetsmetodiken liksom förmågan till effekthöjande interaktion mellan armé-, marin- och flygvapenförband.
Avslutningsvis får vi inte glömma bort de nationella insatserna som genomförs. Hemvärnsförbandens insatser och därutöver förmågan att med speciellt marin och flygstridskrafter kunna hävda nationell integritet genomförs på ett förtroende fullt sätt.
Vad är din syn på införandet av specialistbefäl?
– Detta steg är ett välkommet steg i ett bra personalförsörjningskoncept. Det handlar om specialistkompetens och ledarskap på lägsta förbandsnivå, där män och kvinnor som vill stanna lång tid och bli verkligt duktiga inom ett specifikt område kan göra detta till fördel för organisationens sammantagna kvalitet.
Systemet bidrar till stabilitet och kvalitet i utbildningen där ett större djup i kunnandet blir resultatet liksom att säkerheten såväl under utbildningen som i samband med insatser höjs.
Hur uppfattar du att rekryteringen går till befälsyrkena?
– I allt väsentligt positivt, det är inte några stora problem för närvarande med rekryteringen till befälsyrkena. Utmaningen är snarare att behålla de som vi rekryterat och utbildat vilket särskilt gäller de som fått en utbildning och erfarenhet som har en hög attraktionskraft på den civila arbetsmarknaden.
Var kraftsamlar du din
arbetstid?
– Först och främst är det viktigt att hitta balansen mellan det som skall göras här och nu, det vill säga att leda pågående insatser internationellt/nationellt och det långsiktiga utvecklingsperspektivet. Detta kan sammanfattas i de tre nyckelorden led, företräd och utveckla.
Nästa sak är balansen mellan att vara ute vid förbanden, göra beredskapskontroller och förrätta inspektioner samt inspektera och följa upp verksamheten vid förbanden i internationella missioner. Samtidigt kräver långsiktiga utvecklingsärenden en närvaro i min stab. Inte minst är tät samverkan med olika företrädare i Högkvarteret viktig för att tillsammans med dessa utveckla de förmågor som underbygger Försvarsmaktens samlade prestationsförmåga.
Tycker du att det finns anledning att ha framtidstro bland dem som har sin dagliga verksamhet i Försvarsmakten?
– Ja och denna framtidstro bygger på två fundament. Det ena handlar om vars och ens bidrag till att utveckla och vidmakthålla en positiv förbandsanda, vars utgångspunkt är kvalitet i det dagliga arbetet. Det andra fundamentet är att Försvarsmakten hos allmänhet och politiker uppfattas ha ett berättigande och är efterfrågad samt har en tydlig uppgift.
Har den senaste utvecklingen inom ekonomiområdet plus alla ”affärer” skapat en existentiell kris i Försvarsmakten?
– Nej! Men, det handlar om det vi talat om tidigare – framtidstro. Denna har efter försvarsbeslutet 2004 varit i uppåtgående. Sista halvårets ekonomiska svårigheter och politiska signaler om framtiden har emellertid skapat oro. Det är min bedömning att denna oro kommer att bestå intill dess regering och riksdag har fattat en ny långsiktig inriktning för försvarsmakten. Sannolikt kommer detta att återspeglas i de mätningar som görs som en del av Försvarsmaktens värdegrundsarbete.
Vikten av tydlig och långsiktiga politiska inriktning samt att Försvarsmakten bibehåller en förankring hos medborgarna underbygger tilltron inåt i organisationen och utåt, mot det svenska folket liksom det internationella samfundet.
Försvarsmakten har levererat det som riksdagen har beställt i försvarsbeslutet 2004 och vi kommer att leverera det som beställs i nästa långsiktiga inriktning under förutsättning att resurserna är i balans med tilldelade uppgifter.
Överstelöjtnant
Berndt Grundevik. Foto: Försvarets Bildbyrå