Claes Sundin:
Frivilliga Försvarsorganisationer och reservofficerare som bemanningsföretag!
De frivilliga försvarsorganisationerna har kommit till vägs ände tyckte Försvarsmaktens produktionschef generalen Jan Salestrand vid Folk och Försvars konferens i mitten av mars.
En reminiscens från andra världskriget påstod den senaste
utredaren Björn Anderson. Försvarsutskottets
Här redovisar Claes Sundin, chef för Frivilligavdelningen i Högkvarteret i början av nittiotalet, en idé för kompetensförsörjning, finansiering och några tankar kring organisationernas framtid med utgångspunkt i Det Nya Samhällsförsvaret – DNS. Han föreslår: Låt Det Nya Samhällsförsvaret – DNS – skattefritt köpa försvarsupplysning, avtal och andra tjänster av de Frivilliga Försvarsorganisationerna och reservofficersförbunden!
På invasionsförsvarets tid
Under det kalla krigets dagar organiserades många av de frivilliga försvarsorganisationernas medlemmar i Försvarsmaktens krigsförband. Lottor, bilkårister, rödakorsare, motorcykel-ordonnanser, hundförare kompletterade hemvärnet till hemvärnsförband. Andra medlemmar av ibland samma organisationer hade avtal om krigsplacering i civila delar av totalförsvaret. De hjälpte till med transporter, lägesuppföljning, matlagning och mycket annat.
För att utbilda och öva avtalspersonalen ställde Försvarsmakten upp med instruktörer, fordon, övningsterräng, skjutbanor, lokaler och mat.
Långt ifrån alla medlemmar hade avtal. Intresse, fallenhet och
ålder avgjorde. Den kanske största betydelsen har organisationerna haft för att
sprida försvarsupplysning. Försvarsviljan som odlades av de frivilliga
försvarsorganisationerna och Hemvärnet med stöd från Försvarsmakten var det
band som förenade åldrande hederslottor med fjuniga ungdomar från Frivillig
Befälsutbildning – FBU.
Försvarsmakten som kravställare
Behov och fördelning av frivillig avtalspersonal var en förhandlingsfråga mellan organisationerna, Försvarsmakten och Arbetsmarknadsstyrelsen. Ofta, på massarméernas tid, drog Försvarsmakten det kortaste strået eftersom krigsorganisationens behov, inte minst hemvärnets, var förhållandevis lätt att motivera. Där fanns organisationsrutor att fylla. Också rekrytering och fördelning inom t.ex. armén suboptimerades. I norra Sverige var det en tid enbart viktigt att rekrytera fler förplägnadslottor till hemvärnsförbanden. Samtidigt var bristen besvärande på luftförsvarslottor som skulle meddela underlag för luftvärnets målval och eldförbud. Vakanssituationen innebar att luftvärnet vid många av de norrländska flygbaserna hade stått overksamma utom vid direkt attack mot våra flygplan på marken.
Stor numerär är inte längre viktig – hög kompetens är det
När Försvarsmakten idag säger att man ska bli bättre kravställare så bör det betyda att man behöver hjälp att hitta kompetens inom ett antal ämnesområden. När personalen bara skulle räknas kunde Försvarsmakten definiera behoven. Nu när kompetensen förväntas bli avgörande i DNS borde Försvarsmakten och de andra ”Blåljusmyndigheterna” ses som kunder som tar hjälp av organisationerna för att på nära ”nolltid” engagera lämpliga medarbetare mot betalning. Det betyder i sin tur att organisationerna, i eget intresse, bör samordna sitt utbud av kompetenta befattningshavare i samråd med myndigheterna. På så sätt skulle också risken för infiltration i snabba lägen kunna reduceras.
Bra för både kund och köpare?
När Räddningsverket, Polisen eller Försvarsmakten eller någon annan av ”Blåljusmyndigheterna” behöver arbetskraft, bör först kraven på tillgänglighet klargöras.
Högsta tillgängligheten har skiftgående heltidsanställda. Lägre tillgänglighet skulle kunna vara fyra timmars sökberedskap för lokal insats i besvärlig terräng eller exempelvis tre månaders beredskap för internationell humanitär insats i Nordafrika.
Den frivilliga försvarsorganisationens storlek blir inte så
väsentlig. Det gäller snarare att tillhandahålla rätt kompetens på kort tid för
uppgifter internationellt och nationellt. Ekonomin i organisationen kommer
främst att påverkas av resurspersonernas inställningstid
och värde för köparen. Stort antal är det sällan fråga om. Priset skulle vara
en förhandlingsfråga. Skattebefrielse en självklarhet?
Viktigast för den enskilda frivilligorganisationen är att få ägna sig åt ett gemensamt intresseområde. Många av de traditionella färdigheterna är fortfarande intressanta: Skytte, sjukvård, navigering orientering, övervakning till sjöss och i luften, transporter och vinterkunnande är några exempel.
Odla försvarsviljan! För samhällsförsvaret är försvarsupplysning alltjämnt ett behov – att få och sprida. Idag är behoven större än på länge
Sverige är ett attraktivt land för många utlandsfödda. Ge dem en tydligare möjlighet att delta!
Intressant kompetens?
I DNS är det tydligare att man inte alltid i förväg kan veta vad för kompetens man behöver. Principiellt behövs kompetens och uthållighet. Exempel på aktuella kompetensområden skulle kunna vara Vattenförsörjning, Jordbruk, Skatteförvaltning, Lantmäteri, Dialog, Förhandling, Avtal, Tolkar, Översättare, Främmande kulturer, Infiltrationsskydd, Barnhälsovård, Malaria, HIV/Aids, Barnsoldater, Droger, Kvinnofrid med mera.
För att uthålligheten ska säkerställas bör man införa ett system där ”Blåljusmyndigheterna” med kort varsel kan förstärkas med personal – enskilda nyckelpersoner och små assistentgrupper. Idén är inte ny. Beredskapspoliser är bara ett exempel. Personalförstärkning av Polis, Militär och Räddningstjänst skulle kunna gälla t.ex. ledning, underrättelsetjänst, stigfinnare, nätverk, personskydd, persontransporter, personlig assistent, logistiker. Lokalt och nationellt.
Ska det vara så svårt att skilja på ett vägslut och ett vägskäl?
Claes Sundin är överste och 2:e
sekreterare i Kungliga Krigsvetenskapsakademien.
Utvecklingen av ett samhällsförsvar med substans – en fråga att driva för försvarsministern och hans främste militäre rådgivare.
Foto: Torbjörn F. Gustafsson Combat Camera/Försvarets Bildbyrå